Hessenstein, von, släktnamn

von Hessenstein, släktnamn — efter ett slott i Hessen — för konung Fredrik I:s barn med sin älskarinna Hedvig Ulrika Taube. Hedvig Taube själv uppges (Fersen, 1, s 59, 161) också ha fått namnet v H, då hon upphöjdes till riksgrevinna 1743, året före sin död, men av riksgrevinnebrevet framgår, att detta är oriktigt, och hon kallas Taube ännu i sin bouppteckning.

Den äldre dottern (f o d 1734) är ej känd till namnet. Även den yngre dottern, Amalia Hedvig v H (1743—52), dog som barn. Sönerna blev 1741 romerska riksgrevar o 1742 sv grevar. Den yngre av dem, Carl Edvard v H (1737—69), blev redan 1745 på grund av sin börd överste i hessisk tjänst o 1747 överste i sv tjänst för ett värvat infanteriregemente samt kommendant i Gbg. Han befordrades till generalmajor 1759, deltog i pommerska kriget o blev 1762 serafimerriddare samt 1765 generallöjtnant. Carl v H dog i Paris.

Den äldre av sönerna, Fredrik Wilhelm v H (1735—1808), blev överste i fransk tjänst redan 1740 o för Östgöta infanteriregemente 1747, serafimerriddare 1755, generalmajor 1756 o generallöjtnant 1759. Även han deltog i pommerska kriget. 1770 blev Fredrik v H general av infanteriet. Vid statskuppen 1772 erbjöd Gustav III honom överbefälet i Sthlm, men han vägrade mottaga detta o blev arresterad. Inom kort frigiven, blev v H så romersk riksfurste, 1773 fältmarskalk o en av rikets herrar, 1776 riksråd o generalguvernör i Pommern samt 1785 sv furste. Konungens syster Sofia Albertinas böjelse för honom ledde emellertid aldrig till äktenskap. 1791 nedlade han alla sina ämbeten, v H, som genom process med Gustav III 1785— 86 förgäves sökte komma i besittning av Ekolsund i Husby-Sjutolft (Upps), ägde det H:ska huset på Riddarholmen i Sthlm, godset Tynnelsö i Överselö (Söd), vilket han 1779 sålde till S B Hebbe (s 366 f), o stora gods i Holstein, bl a Panker, där han dog. Genom hans testamente tillföll de holsteinska godsen en ättling till Fredrik I:s bror i Hessen-Kassel, men huset på Riddarholmen kom genom arv o köp från medarvingarna att ägas av en brorson till Hedvig Taube, v H var »född med stora qvaliteter, o han har med mycken nytta odlat dem men synes negligera deras bruk, efter de ej kunna lysa på en tron. Singulier i levnadssätt, i arbeten, i nöjen o nycker, är han det även i societeten men tillika högst aimable» (Schröderheim). En pamflett i KB (tr i Fäderneslandet 18 o 25 jan 1905 samt av Lindahl, 10), som bestrider Fredrik I:s faderskap till honom o hans syskon, nedvärderar starkt såväl v H:s person som hans offentliga verksamhet. Hans förvaltning av Pommern har emellertid blivit uppskattad. Både Fredrik och Carl v H dog ogifta, men namnet fortlever genom att det även kom att bäras av illegitima söner till Fredrik I:s brorsons son kurfursten Wilhelm I av Hessen-Kassel.