Aron Gerle

Gerle, Aron, f 19 sept 1860 i Ör (Älvsb), d 23 dec 1930 i Sthlm (Kat). Föräldrar: lantbrukaren Sven Andersson o Sofia Jansdtr. – Målare o litograf.

G 23 maj 21 i Sthlm (Maria) m Ruth Vilhelmina Ehmke, f 6 juni 89 där (ibid), omg Björnberg, dtr till arbetaren Wilhelm Nikolaus Henrik E o Alma Alida Andersson.

G kom efter konfirmationen i målarlära vid Slöjdföreningens skola i Gbg och tog samtidigt lektioner för konstnären R Callmander. Efter ett par år flyttade han till Sthlm, där han besökte Konstnärsförbundets skola 1892–96 och var elev till bl a Richard Bergh och Karl Nordström. Från 1894 biträdde han Bergh som lärare vid dennes undervisning. Han försörjde sig under elevtiden också genom att teckna porträtt i kol och svartkrita. Per Hallström har i romanen Våren (1898) skildrat den konstnärskrets som G tillhörde och som bestod av bl a Björn Ahlgrensson, Artur Bianchini, Axel Erdmann och Olof Sager-Nelson, vilka samlades kring Aguéli i skulptören Knut Åkerbergs ateljé.

Det nationellt estetiska program G tillägnat sig hos Bergh och Nordström höll han fast vid under alla år. I sina motiv uppsökte han dock ej hembygden utan skildrade framför allt sekelskiftets Sthlm. G bodde på Södermalm och det var Söders backiga och trånga gränder och bakgator han helst målade. Han skildrade småstaden i storstaden, hängande himmel över gamla hus, melankoliska gatubilder i gryning och skymning.

G var framför allt sthlmsmålare, men under elevåren dominerade sakliga figurstudier och porträtt i dämpad kolorit (Albert Engström 1899, Nat:mus). Från denna tid finns också landskapsbilder i kol och krita som visar intryck från Nordström. G, som fått sin grafikerutbildning hos A Tallberg, var en skicklig litograf. Under' 1910-talet upphörde han en längre tid att måla. Improduktiviteten hävdes vid tiden för hans giftermål, och de senare åren innebar en uppblomstring av hans konstnärskap. Från 20-talet märks framför allt en svit friska skärgårdsbilder (Motiv från Söderöra 1929). Djurmotiv kom också att intressera honom de sista åren.

G kom aldrig att tillhöra de tongivande konstnärerna inom Konstnärsförbundets krets. En bidragande orsak var sannolikt hans omvittnade personliga slutenhet och tillbakadragenhet. Hans måleri, som visar djup respekt för det tekniska kunnandet, saknar dock verklig originalitet. Färgen är oftast torr och tunn, även om de sista årens produktion innebär en koloristisk frigörelse.

1897–1920 deltog G regelbundet i Konstnärsförb:s utställn:r. Erhöll mention honorable på världsutställn i Paris 1900. Deltog i de internat konstutställn:rna i Khvn 1903 o Berlin 1910. – G:s efterlämnade arbeten på separatutställn, Gummesons konsthall, Sthlm 1932. Är repr i Nat:mus, Gbg:s konstmus, Thielska gall, Norrköpings o Östersunds museer.