Gisle

Gisle (Gislo), biskop i Linköping vid 1100-talets mitt.

G är portalgestalten till den medeltida Linköpingskyrkan och överhuvud den förste sv kyrkoman som framstår såsom individ. Ett biskopssäte Linköping hade sannolikt funnits sedan 1000-talets slut, men helt ovisst är om hans företrädare, såsom den på 1200-talet upplagda biskopslängden uppger, hetat Herbert och Rikard. G:s namn visar, att han till skillnad från missionstidens biskopar var av inhemsk härstamning; kanske hörde han hemma i trakten av sin stiftelse Nydala.

Vid den synod för den nordiska kyrkoprovinsen som den nyblivne ärkebiskopen Eskil 1139 samlade i Lund var jämte danska och norska biskopar »Gyslo Lyngacopensis episcopus» närvarande. Den höga placering han i ett därvid uppsatt privilegiebrev erhåller visar, att han innehaft sin värdighet minst fem år. Sex år senare, 1 sept 1145, assisterade han Eskil vid invigningen av Lundakatedralen och hedrades därvid, tydligen såsom äldste närvarande suffragan, med uppdraget att få inviga sidoaltaret till höger; han kallas därvid även »östgocie episcopus».

Om andlig frändskap med Eskil vittnar introducerandet av cisterciensorden i stiftet. Två dotterstiftelser till Clairvaux inrättades 1143: Alvastra av kung Sverker och hans drottning Ulfhild, Nydala av G. Till Nydala överlämnade G enligt en stadfästelse från 1200-talets början utom platsen för klostret i Vrigstad sn (Västra hd) ett komplex av gårdar i trakten. Enligt lincopensisk tradition emanerade dessa gods ur biskopsbordet; åtminstone delvis kan de dock ha varit G:s privata egendom. Den tionde i Njudung och Finnveden han enligt stadfästelsen skall ha överlåtit kan blott fattas såsom anspråk på del i tionden som den gregorianskt inställde G hävdade. Så länge Nydala bestod hyllades där Linköpingsbiskopen såsom »fundator et defensor».

Flera omständigheter belyser indirekt G:s genomgripande episkopala verksamhet. Det av kardinalen Nicolaus Breakspear samlade sv kyrkomötet ägde rum i Linköping 1153; troligen stod då den äldsta romanska katedralen färdig. I det arkiv som vid 1300-talets slut fanns i domkyrkan var de äldsta handlingarna påvebullor från G:s tid, av Innocentius II (1133–36) och Anastasius (1154). Det äldsta uppgivna vigningsåret för gotländska kyrkor (Åkerbäck, Ala), 1149, faller inom G:s tid. Säkerligen hade då den i Gutasagan återgivna uppgörelsen mellan Linköpingsbiskopen och gutarna ägt rum, enligt vilken biskopen skulle besöka Gotland vart tredje år för att bl a utföra vigningar. 1164 inrättades på ön en dotterstiftelse till Nydala, Roma kloster.

G synes ha varit i livet åtminstone omkr 1160, att döma av att ett av honom till Nydala skänkt gods var tillbytt från kung Karl (Sverkersson). Han var avliden 1170, då biskop Stenar i Linköping deltog i kyrkomötet i Ringsted.