Mathilda E E Grabow

2 Grabow, Mathilda Elisabeth Emma, syster till G 1, f 23 maj 1852 i Sthlm (Ty), d 29 maj 1940 där (Kungsh). Elev vid K teatern 65–71, i Paris 72–76, hovsångerska 86. – Litt et art med briljanter 95, LMA 95.

G i Sthlm (Ty) 14 dec 86 m översten greve Carl Evert Taube, f 30 april 54 i Uppsala, d 21 april 34 i Sthlm (Kungsh), son till lantmätaren greve Henning Adolf T o Gertrud Helena Sofia Adelsköld.

Vid K teatern var Mathilda G elev av bl a Fredrika Stenhammar. Hon debuterade 11 maj 1870 som Bertha i »Nürnbergerdockan». Följande år uppträdde hon även som Pamina i »Trollflöjten» och Ännchen i »Friskytten» och utförde därpå även Fiamma i »Hin ondes lärospån» och Barbarina i »Figaros bröllop». Hon vistades sedan några år i Paris där hon tillägnade sig en enastående sångteknik för bl a Pauline Viardot-Garcia vid Pariskonservatoriet. Hon erhöll 1876 ett treårskontrakt med Parisoperan och debuterade där som Drottningen i »Hugenotterna». Redan s å löstes hon från sitt kontrakt för ett engagemang vid Italienska operan i S: t Petersburg men kunde på grund av sjukdom inte tillträda detta.

Den 12 dec 1876 stod G ånyo på scenen i Sthlm vid en konsert och engagerades därefter för ett gästspel på tre månader våren 1877. Hon framträdde nu som Julia i »Romeo och Julia», en roll som skulle bli hennes främsta och i vilken hon hälsades som en sångerska av samma format som Jenny Lind och Kristina Nilsson. Vid K teatern stannade G sedan som gäst eller fast anställd till 1886 men var i början tidvis borta på grund av sjukdom och utlandsresa. Under dessa år utförde hon en rad roller av skiftande karaktär, alltifrån Cherubin i »Figaros bröllop» och Mignon till Valentine i »Hugenotterna», Elsa i »Lohengrin» och Aida, vilket visar hennes stämmas och hennes konstnärspersonlighets rika spännvidd. Utom nämnda roller sjöng hon med största framgång Ingeborg i Ivar Hallströms »Den bergtagna», Margareta i »Faust», Adalgisa i »Norma», Isabella i »Robert av Normandie», Rachel i »Judinnan», Neméa i »Konung för en dag», vilken roll hon f ö utförde vid operans sv premiär, Leonora i »Trubaduren», Gilda i »Rigoletto» och Violetta i »La Traviata». Vid det gustavianska operahusets hundraårsjubileum 30 sept 1882 utförde hon Coras roll i »Cora och Alonzo».

G hade vid flera tillfällen för avsikt att lämna operascenen. Hon vacklade mellan fast engagemang och längre gästspel och tog t o m en gång offentlig avsked med en recettföreställning (4 juni 1879 som Julia). Hösten 1886 avslutade hon med ett kort gästspel sin sceniska karriär och lämnade scenen 9 dec, då hon framträdde en sista gång i sin glansroll som Julia. Till detta beslut bidrog utan tvivel hennes då förestående äktenskap.

Ännu en gång skulle G emellertid uppträda på scenen, nämligen 30 nov 1891, vid den sista föreställningen i det gustavianska operahuset, då hon utförde Ingeborgs roll i »Den bergtagna». 14 maj 1895 firade hon sitt tjugofemårsjubileum som sångerska med en konsert i Musikaliska akademin och blev då föremål för storartade hyllningar. Den lagerkrans i silver hon vid detta tillfälle fick smyckar nu hennes porträttbyst, som är uppställd i operans trapphall vid ingången till Stora foyern. En oljemålning av G hänger i parkettens promenoir.

G ägde en välutbildad sopranstämma av påfallande skönhet och glans, i synnerhet i höjden. Redan genom röstens omfång kunde hon med stor lätthet utföra såväl koloratur- som lyrisk-dramatiska uppgifter. Någon påfallande dramatisk talang ägde hon inte men ersatte detta med stämmans glödande intensitet och ett rikt känslouttryck.