Johan A Grill

4 Grill, Johan Abraham, son till G 2 i hans 3:e gifte, f 20 sept 1719 i Sthlm (Nik), d 16 mars 1799 där (ibid). Delägare i handelshuset Carlos & Claes Grill 47, fullmäktig i Jernkontoret 63—67, led av Sjöförsäkringsöverrätten 67, dir i Ostind komp 70, led av Tullarrendesocieteten 76—78, led av Diskontokomp: s direktion 73.

G 58 m Christina Elisabeth Fischer, f 7 april 31, d 14 dec 05 i Sthlm (Klara), dtr till geschwornern vid Dannemora gruvor bergmästare Jacob F o Margaretha Elisabeth Norn.

Johan G inträdde som delägare i handelshuset Carlos & Claes G 1747, sedan hans äldre halvbror Claes ensam drivit verksamheten från 1736. Liksom tidigare hörde den g:ska firman under 1740- och 1750-talen till de ledande handelshusen inom Sthlms utrikeshandel, framför allt inom exporten. Järn och koppar var de viktigaste varorna, och de utfördes såväl till England och Sydeuropa som till Östersjöområdet. Under 1760-talet och särskilt efter Claes G:s död (1767) gick firmans varuhandel tillbaka. Från 1770-talet svarade det g:ska handelshuset sällan för mer än någon procent av Sthlms export av stångjärn. Någon egentlig handel på de viktiga engelska och sydeuropeiska marknaderna förekom inte längre. Exporten var under den gustavianska tiden i huvudsak begränsad till Holland och Pommern.

I Amsterdam hade G nära kontakt med firman Anthoni G & Söner. Denna spelade en stor roll för det g:ska husets växelaffärer. På detta område behöll firman längre en mera framskjuten ställning än inom varuhandeln. Under frihetstidens slutskede var G av stor betydelse för de ekonomiska transaktionerna mellan det franska och sv hovet. Han hade också den franska ambassadörens förtroende, och det g:ska handelshuset utnyttjades som förmedlare i Ludvig XV :s hemliga diplomati. G engagerades för finansieringen av hovets och hattarnas verksamhet vid riksdagen 1771—72, och före statsvälvningen försåg han Gustav III med de nödvändiga pengarna. Enligt en anekdot — återgiven av Anrep — skall myntpåsarna ha burits dolda i murbruksbaljor från det G:ska huset vid Stortorget till slottet. Även under den gustavianska tiden överfördes de franska subsidierna genom det g:ska handelshuset.

Firmans tidigare stora engagemang i Sthlms varvsindustri avvecklades till stor del efter Claes G:s död. På varvet Terra Nova sjösattes det sista stora nybygget 1771. Verksamheten synes därefter ha legat nere ända till dess G sålde varvet 1781. Ännu vid hans död hade firman dock andelar både i Stora stadsvarvet och i Djurgårdsvarvet. Från 1780-talet blev emellertid sthlmsvarven av allt mindre betydelse för den sv handelsflottan, och allt färre fartyg byggdes i huvudstaden. Konkurrensen från de österbottniska och norrländska varven blev allt svårare.

Förutom i varuhandel och skeppsbyggen hade den g:ska firman blivit starkt engagerad inom järnhanteringen. En mycket stor del av dess tillgångar representerades av bruken Österby, Iggesund och Söderfors. Några stora nyförvärv gjordes inte efter Claes G:s död. Verksamheten på Österby leddes i huvudsak av Henrik Peill, Claes G:s måg, som från 1767 till sin död 1797 var delägare i firman. Exporten av österbyjärnet gick inte över det g:ska handelshuset. I stället var Tottie & Arfwedson brukets kommissionär. Söderfors ankarbruk övergick redan före G:s död till hans brorson Adolph Ulric G.

I Sthlm ägde G delar i tjärhovet och beckbruket liksom i en segelduksfabrik. Han hade också stora aktieposter framför allt i Ostindiska kompaniet men också i Sjöassuranskompaniet och Västindiska kompaniet. G innehade en av de inkomstbringande tjänsterna som direktör vid Ostindiska kompaniet, och han tillhörde också det konsortium som 1776 arrenderade stora sjötullen.

Under 1760-talet var G livligt engagerad i offentlig verksamhet. Inom Sthlms gross-handelssocietet framträdde han som hattanhängare. Han var samtidigt fullmäktig i Jernkontoret, och även senare tog han som deputerad för Bergslagen livlig del i Bruks-societetens verksamhet. Han var också medlem av Diskontkompaniets direktion från dess tillkomst 1773 och senare även av Generaldiskontkontorets styrelse. I allt högre grad synes arbetet i olika direktioner och styrelser ha upptagit hans tid. I breven till brorsonen J A G på Godegård avspeglas hans starka engagemang i denna verksamhet.

Det g:ska handelshusets ställning visade sig vid G:s död vara mycket svag, och sterbhuset måste inställa betalningarna. Tillgångarna, främst de båda järnbruken, värderades till 485 000 rdr bko medan skulderna uppgick till 426 000 rdr förutom en »stridig gäld» på 224 000 rdr. Det var enligt R F Hochschild, som var en av sterbhusets administratörer, »i alla avseenden den största stat, som här i riket är uppgiven».