Nils Gyldenstolpe

4 Gyldenstolpe, Nils, son till G 3, f 31 okt 1768 på Forsby, Österåker (Söd), d 28 aug 1844 i Sthlm (Jak). Fänrik vid livreg till fot 21 mars 81, löjtn vid Svea livg 31 mars 86, kammarherre hos drottn 6 aug 91, kapten 16 juli 92, stabskapten 30 maj 94, kompanichef 28 jan 95, hovmarskalk hos drottn 30 juni 98, överste i armén o kaptenlöjtn vid livdrabantkåren 14 juni 00, major vid Svea livg 19 febr 01, överste o chef för Jämtlands dragonreg 13 febr 05—6 april 13, chef för Norrlands lantvärnsbrigad 7 april 08, generalmajor i armén 26 jan 13—12 mars 36, brigadgeneral vid n fördeln 6 april 13, tf brigadgeneral vid 8. brigaden 11 juni 16, tf landsh i Örebro län 2 juli 16, landsh 29 april 17—18 jan 34 (tjänstl från 12 febr 31), deltog i riksdagen 23. — LKrVA 13.

G 12 april 96(—11) i Sthlm (Hovf) m Charlotta Aurora De Geer af Finspång, f 19 sept 79 där (ibid), omg 11 m statsmin greve Gustaf af Wetterstedt (d 37), d 14 maj 34 där (Jak), dtr till överkammarherren frih Jean Jacques De G o grev Fredrika Aurora Taube.

G och hans maka intog ett framträdande rum vid Gustaf IV Adolfs hov och tillhörde den exklusiva kretsen kring Axel v Fersen dy, som var varmt fästad vid G:s svägerska Emelie De Geer. G åtföljde konungen på resan till Ryssland 1800 och under den långa vistelsen i Tyskland 1803—05. En viktig militär insats gjorde han under finska kriget 1808—09. I juni 1808 förde han en tid befälet över den efter Johan Bergenstråhles avfärd till Finland nedbantade norra fördelningen. Han blev därefter chef för andra brigaden vid tredje (sv) fördelningen och förde tidtals på förordnande befälet över denna fördelning, när de ordinarie cheferna A F Skjöldebrand och G v Döbeln hade andra kommenderingar. På sommaren 1809 var han chef för den förstärkning av hälsingar och jämtar, som tillfördes J A Sandels fördelning, och visade prov på stor kallblodighet i det för svenskarna olyckliga slaget vid Hörnefors.

1813 utnämndes G till chef för generalstaben vid den under H H v Essens befäl organiserade reservarmén för gränsbevakning mot Norge. Högkvarteret var länge förlagt till Vänersborg och tidtals var G i Essens frånvaro arméchef. Han deltog i sommarfälttåget mot Norge 1814, nu som generalstabschef i den till II. armékåren förvandlade reservarmén. G:s journal 1813—14 (Sjöholmssaml, RA) är en av krigshistorikerna utnyttjad viktig källa till krigets historia.

Som landshövding i Örebro ledde G en omfattande reparation av det vanvårdade slottet — den sista mera betydande före ombyggnaden 1897—1900. Han anlade också en park på Stora Holmen i Svartån, varom en där upprest sten ännu vittnar. Hans sorti från Örebro blev snöplig. Han hade vid slottet låtit uppföra ett avträde, vars placering ogillades av stadens innevånare, som hämtade vatten i närheten. Då huset en natt vräktes i ån, lät G handgripligen bestraffa en fångvakt och utfärda en löjeväckande kungörelse för att få tag på gärningsmannen. För sitt högdragna svar på de framförda anmärkningarna mot hans åtgärder fick G skarp kritik av JO och dömdes till bötesstraff. Han kallades till Sthlm och tvingades begära tjänstledighet till sin pensionering.

G:s äktenskap blev tidigt olyckligt och slutade med skilsmässa 1811. Han plågades genom åren av ekonomiska bekymmer till följd av stora kostnader för ett ombygge av överstebostället Frösö kungsgård vid Jämtlands dragoner som han åtagit sig genom kontrakt med krigskollegiet. G var en litterärt och konstnärligt begåvad man; tom hans militära tjänsterapporter präglas av fin stilkonst. På äldre dagar författade han välskrivna självbiografiska uppsatser, bl a om sitt olyckliga boställsbygge i Jämtland, avskedet från landshövdingetjänsten och den på sin tid uppseendeväckande tvisten mellan J A Sandels och flertalet av rikets landshövdingar 1823 (jfr B W Fock, bd 16, s 235).