Elias Heyman

1 Heyman, Elias, f 29 dec 1829 i Gbg (Mosaiska), d 14 dec 1889 i Sthlm (Mosaiska). Föräldrar: handlanden Heyman Jacob H o Gustava Fredrika Schlesinger. Inskr vid LU 16 dec 48, med fil kand 17 dec 51, studier i anatomi vid Karol inst 52—53, MK vid LU 26 april 55, ML där 6 maj 57, kir mag 4 maj 59, avlade ämbetsprovet 23 maj 59, prakt läk i Gbg 62—78, led av stadsfullm i Gbg 67—74, disp pro gradu vid LU april 77, MD där 1 juni 77, prof i allm hälsovårdslära vid Karol inst 31 maj 78, red för Hygiea 81—89, sekr i Helsovårdsfören i Sthlm 81, ordf där 88—89, ordf i Sv läkaresällsk 84—85. — LVVS 82.

G 1) 18 maj 57 i Gbg (Mosaiska) m Hilda Paulina Magnus, f 6 jan 36 där (ibid), d 4 dec 63 där (ibid), dtr till grosshandl Moritz Lasarus M o Emelie Henriques; 2) 6 sept 68 i Khvn (Mosaiska) m Emma Rosalie Bendix, f 5 mars 34 där (ibid), d 24 aug 08 i Sthlm (Mosaiska), dtr till grosshandl Bentzen B o Eva Salomonsen.

Under sin gbgstid, då H var en mycket anlitad och omtyckt läkare, ägnade han mycken tid åt studiet av hygienen och dess praktiska tillämpning. Genom flera utrikes resor vidgade han ytterligare sina kunskaper inom detta område. Som kommunalman deltog han bl a i organisationen och övervakandet av Gbgs hälsovårdsväsen.

H var som mosaisk trosbekännare vid denna tid förhindrad att söka statstjänst, men då den första sv professuren i allm hälsovårdslära inrättades vid Karolinska institutet 1878, hade detta hinder undanröjts genom en lagändring, och H blev den förste innehavaren av denna professur. Han hade dessförinnan 1877 disputerat på avhandlingen Studier i allmän helsovård, grundade på Gbgs mortalitetsförhållanden och skrivit om Renhållningsväsendet i städer ur helsovårdens synpunkt. Det ämne H företrädde var ej obligatoriskt vid läkarutbildningen, varför han inte i någon större utsträckning kom att fungera som akademisk lärare. Först 1889 föreskrev regeringen en två månaders praktisk kurs utan tentamen i allmän hälsovårdslära för med lic:examen. H, som ivrigt verkat härför, fick uppleva denna framgång men avled, innan de nya kurserna började.

Under sin tid som prof inrättade H såväl ett hygieniskt museum som ett hygieniskt laboratorium vid Karolinska institutet. Han satte sig in i de moderna vetenskapliga metoderna inom hygienen — innefattande såväl kemi som bakteriologi — vilka han tidigare ej haft möjlighet att ta del av. Hans författarverksamhet blev under sthlmsåren ganska omfattande; bl a publicerade han artiklar i Hygiea och Helsovårdsföreningens i Sthlm förhandlingar. H:s skrifter vittnar om ärliga studier och samvetsgrann forskning utan att dock redovisa några egentligen nya idéer och upptäckter. Som ett led i arbetet för en bättre hygien bildades 1880, med H som drivande kraft, Helsovårdsföreningen i Sthlm. H var mycket aktiv som föredragshållare inom denna förening, som ville arbeta för en för- bättring av stadens sundhetsväsende och sprida kunskap om hälsovårdens betydelse. H anlitades också för en rad utredningar av viktiga sundhetsfrågor i olika sv städer.