Mikael Hisingh

1 Hisingh, Mikael, f 22 april 1687 i Köping, d 14 okt 1756 på Ådö, Bro, Upps. Föräldrar: justitieborgmästaren i Köping Carl H o Barbro Petre. Student vid UU 6 maj 96, borgare o handl i Köping, grosshandl i Sthlm 27 april 14, led av borgarståndet för Sthlm 34, led av Sthlms stads 48 äldste.

G 30 maj 17 i Sthlm, Jak, m Margareta Frodbom, f 15 juli 94 där, Nik, d 30 juni 61 där, Jak, dtr till vinskänken Ingemar F o Anna Maria Eriksdtr Brun.

Efter faderns död 1702 avbröt H av ekonomiska skäl sina studier vid Uppsala univ och började i stället sin handelsmannabana i hemstaden Köping. 1713 överflyttade han sin affärsrörelse till Sthlm. Genom sitt äktenskap erhöll han erforderligt driftskapital och kunde utnyttja de konjunkturer, som det stora nordiska kriget skapat. Kort efter Nystadfreden förvärvade han vidsträckta bruksegendomar i Finland. Med stöd även av i England upplånat kapital inköpte H och hans från Sibirien hemkomne broder kaptenen Johan Wilhelm H 1723 Fagervik, Billnäs och Skogby bruk i västra Nyland. Senare förvärvade H ensam Dalsbruk i Dragsfjärd, Kimito, med dess masugn. Tillsammans med Claes Grill köpte han 1748 Söderfors bruk men överlät snart sin del av denna egendom åt kompanjonen.

Under H:s ledning förnyades och utvecklades de finländska bruken, vilka efter den mångåriga ryska ockupationen var i grund förstörda. På Fagervik verkade Johan Wilhelm, medan en annan broder Carl förvaltade Billnäs. På Fagervik återuppfördes stångjärnshamrarna, kniphammaren och masugnen, och en hammare för plåtframställning av förtent järnbleck nyanlades. Därefter företogs motsvarande anläggningar på Billnäs och Skogby. Yrkeskunnig arbetskraft hämtades från Tyskland; dessa smeder införde även potatisodlingen till de nyländska trakterna. Vid sidan av Dalsbruks masugn anlade H en ny stångjärnshammare, som erhöll privilegium 1732; den var början till det ännu livaktiga Björkboda bruk.

H fortsatte samtidigt sin framgångsrika affärsverksamhet i huvudstaden, som omfattade import från England och kontinenten, export av järnvaror och andra produkter från bruksegendomarna samt sjöfart. 1728 förvärvade H fastigheten Skeppsbron nr 44, som han byggde om och som blev centrum för den stora rörelsen. Därmed markerades att han vunnit inträde i det ledande borgerskapet i staden, den s k Skeppsbroadeln. Genom sitt gifte övertog han ett av svärfadern, vinskänken Ingemar Frodbom på Castenhoff, ägt hus vid Drottninggatan, som han dock sålde 1736. Av Frodbom ärvde makarna H jämväl den präktigt bebyggda malmgården Ingemarshov vid Roslagstull, som de fortsatte att försköna med betydande trädgårdsanläggningar; dess blomsterrikedom vann 1731 den unge Linnés gillande. Dessutom ägde H en gård på Lidingö. 1754 köpte han även det natursköna och vackert bebyggda säteriet Ådö.

H kom snart att spela en betydande roll även i huvudstadens politiska liv. Han slöt sig, naturligt nog för en industriell företagare, till hattpartiet. Vid 1734 års riksdag var H en av huvudstadens fullmäktige men begränsade därefter sina insatser närmast till den kommunala förvaltningen. Under de oroliga åren under och efter det ryska kriget gjorde H rådet betydande tjänster. Han var medlem av konvojkommissariatet och fullmäktig i det nyinrättade k kopparkontoret samt i landsdeputationen. H var under många år ledamot av stadens 48 äldste och föreståndare för borgerskapets änkehus. I olika omgångar var han deputerad vid stadens bemedlingskommission, ett av de viktigaste organen för den kommunala självstyrelsen och stadens ekonomiska förvaltning, och länge dess ledande kraft. Flera gånger avböjde han att bli rådman. Tydligen har han ej velat avstå tid och kraft för en offentlig tjänst. — Till Köpings skolväsen skänkte H bl a den H:ska gården i staden.