Carl Gustaf E Hjelm

Hjelm, Carl Gustaf Evert, f 2 april 1903 i Norrköping, d 11 mars 1965 i Fagersta (enl db för Kat, Sthlm). Föräldrar: handelsresanden Carl Johan H o Ellen Maria Andersson. Genomgick metodistkyrkans teologiska skola i Uppsala 21—23, bitr metodistpastor i olika förs:ar i Sverige 23—24, ödemarksmissionär åt Södra Dalarnas baptister 25—28, baptistpred i första baptistförs Tabernaklet i Gbg 28—30, i Hfors sv baptistförs 31—38, pred i Södermalms fria förs i Sthlm 38—45, dess föreståndare 45—59, resepred inom Örebromissionen 60—65.

G 15 maj 26 i Helsingborg m Ruth Ingeborg Hjalmar, f 7 aug 1899 i Landskrona, dtr till mästerlotsen Anders Olof H o Anna Fredriksson.

Carl Gustaf H växte upp med religionen i blodet och var enligt egen utsago "tidigt en kringfarande pilgrim i olika kyrkor och kapell". Som helt ung anslöt han sig till Metodistkyrkan; sin omvändelse kunde han på metodistiskt vis datera till den 31 dec 1916 kl 5 på eftermiddagen. 1921—23 studerade han vid metodisternas teologiska skola i Uppsala och ordinerades till pastor inom Metodistkyrkan. 1925 blev han baptist och samtidigt medlem av Örebromissionen, en relation som han upprätthöll intill sin död.

H var i sitt framträdande mycket originell. Han ägde en medfödd skådespelartalang och var en imitatör av stora mått. Hans styrka som predikant låg i hans folkliga och dock eleganta talekonst, hans snabba repliker och stundom burleska humor. Enkelt folk och lärda herrar, sekulariserade och fromma hörde honom gärna. Han ägde ett utpräglat sinne för aktualiteter, en enastående personkännedom, ett ovanligt minne och en blixtrande intelligens. Dessa egenskaper gjorde honom också väl rustad för de stora debatterna med likvärdiga motståndare.

Han framträdde ofta, därtill kallad och anmodad, i de mest skilda sammanhang som representant för frikyrkligheten, stundom för den kristna livssynen i stort. Hans fria ställning, ekumeniska bredd och djupa förankring i olika samfund gjorde honom till en lämplig talesman för en samlad kristenhet, och han representerade den alltid på sitt personliga, originella sätt utan att göra anspråk på att ha något uppdrag från sina meningsfränder.

H var ingen politiker och ingen kyrkopolitiker, han var ingen föreningsmänniska och lät sig inte inväljas i styrelser och kommittéer, men likväl hade han sina klart utformade uppfattningar, ställde sig gärna på de fattigas och förtrycktas sida och var en varm och övertygad fredsvän. Han predikade ofta utomlands bl a i de nordiska länderna, Tyskland, Holland, England och Förenta staterna. Med sin medfödda språkbegåvning behövde han sällan tolk.

Som flitig publicist gav han ut ett stort antal böcker och småskrifter i skilda ämnen och medarbetade i en rad religiösa tidningar och tidskrifter. Han var i nära tre årtionden intill sin död bosatt i Sthlm och större delen av denna tid verksam som predikant och föreståndare för Södermalms fria församling. Han avled i Fagersta under en predikoresa. Pressens eftermälen gav vid handen att han sörjdes och saknades inom alla samfund såsom en man som hörde hela den sv kristenheten till.