J Gustaf Hjerta

3 Hjerta, Johan Gustaf, f 25 okt 1791 i Gbg, Amiralitetsförs, d 16 dec 1859 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: överstelöjtn Carl Johan H o Anna Maria Rosén. Kadett vid Karlberg 29 sept 06, utex 11 april 08, underlöjtn vid Göta art:reg 21 april 08, löjtn där 19 mars 16, kapten i generalstaben 13 aug 16, deltog i riksdagarna 17—30 (led av stats- o konstitutionsutsk 23), major vid Västgöta-Dals reg 21 jan 18, bataljonschef vid livbeväringsreg 8 maj 21—4 febr 29, överstelöjtn i armén 9 okt 21—19 juni 30, fullm i riksbanken 23—32, inspekterande fullm för Tumba pappersbruk 25—32, tidn:utgivare, journalist. — LVVS 16, LKrVA 27.

G 1) 31 mars 47 i Sthlm, Kat, m Christina Söderström, f 17 april 05 i Ytterjärna, Sth, d 2 juli 52 i Sthlm, Maria, dtr till torparen Johan Andersson o Maria Olofsdtr; 2) 21 april 59 i Sthlm, Ad Fredr, m Hedvig Sophia Ottiliana v Röök, f 27 dec 19 i Gårdeby, Ög, d 18 jan 89 i Sthlm, Hedv El, dtr till lagmannen Gustaf v R o Ulrika Talena Boij.

Under sin åttaåriga tid som underlöjtnant kom Gustaf H att tjäna som adjutant åt överste C H Anckarsvärd under kriget i Nordtyskland mot Napoleon. Efter kriget var han 1814—16 adjutant hos riksståthållaren i Norge v Essen. Emellertid kom hans intressen alltmer att dras åt politiken, där han anslöt sig till den liberala oppositionen.

Vid 1823 års riksdag spelade H jämte C H Anckarsvärd en huvudroll. Tack vare sin kunnighet, vältalighet och älskvärdhet överhopades han med förtroenden och invaldes både i statsutskottet och konstitutionsutskottet samt utsågs till fullmäktig i riksbanken. Han medverkade i hög grad till bl a inrättandet av handelsdiskonten, som gav banken en betydande ränteinkomst. 1828 utgav H en skrift Om mynt, banker och riksgäld. I början av den s å inkallade riksdagen var H en av de flitigaste besökarna i en av Anckarsvärd bildad oppositionsklubb. Till denna hörde också hans tio år yngre syssling Lars Johan H, som han utan tvivel påverkat i liberal riktning. Vid mitten av 1820-talet hade H medarbetat i tidningen Argus. På grund av sin dåliga ekonomi, orsakad av ett olyckligt spelbegär, nödgades H 1830 lämna den militära banan och 1832 ta avsked som bankofullmäktig. Om H:s insatser i statsfinansiella frågor säger P Wieselgren, att han tidigt erkändes som en "stjärna av första storleken" och fortsätter: "Ärkebiskop Wallin kunde ej nog berömma både hans insikter och hans utmärkta förmåga att i penningläran undervisa övriga bankofullmäktige".

Efter att ha lämnat statstjänsten kastade sig H på allvar in i publicistiken. 1829—32 utgav han tidningen Medborgaren som var Sveriges första och enda språkrör för den utopiska saint-simonismen. Den utgjordes till stor del av översättningar från det franska huvudorganet Le Globe, där man framförde ett slags kristen socialism och pläderade för skapandet av en federation av Europas stater för att omintetgöra krig och skapa en evig fred. Med tanke på tidningens radikala samhällskritik förvånas man inte över att den blev ett av indragningsmaktens mest utsatta offer. H nödgades också till sist nedlägga tidningen. Han övergick då till den av Lars Johan H grundade tidningen Aftonbladet, där han medarbetade 1832—51. Under titeln Återblick på det förflutna med afseende på det tillkommande utgav H 1840 en uppmärksammad artikelserie, som han publicerat där 1839—40. H var även verksam som korrespondent för landsortstidningar, särskilt GHT.

Trots misslyckandet med Medborgaren uppgav H inte sina planer på att vara sin egen tidningsutgivare, men även denna gång utan framgång. Sålunda utgav han tillsammans med den på sin tid radikale publicisten Theodor Sandström Sthlmsbladet under några månader 1838—39 och själv under samma tid Sthlms Veckoblad. På 1830-talet översatte han Valda sånger av den populäre franske visdiktaren Béranger och skrev själv vers ofta med politisk anstrykning i samma folkliga ton.

Fastän H inte längre uppträdde på riddarhuset, spelade han en stor roll bakom den politiska scenens kulisser. Vid 1840—41 års riksdag samt de tre följande var han genom sin flytande penna en betydande faktor som författare av anföranden och motioner för många mindre skrivkunniga bondeståndsledamöter. Man spårar hans verksamhet på inrikespolitikens skilda områden i frågor som statsfinanser, riksdagsreformer, järnvägsbyggande och undervisning. H var en rakryggad försvarare av rätt, frihet och humanitet. Han var känd för sin vältalighet, som dock stundom kunde slå över i luftig retorik. Hans sangviniska väsen underblåste hans olyckliga spelpassion, som hela livet vållade honom ekonomiska bekymmer.