Q Rurik S T Holm

Holm, Quintus Rurik Sten Ture, f 1 febr 1877 i Väsby, Malm, d 22 juni 1947 i Skallsjö, Älvsb. Föräldrar: folkskollär Johannes H o Jenny Ulrika Charlotta Carlsson. Mogenhetsex vid Helsingborgs h a l 9 juni 94, inskr vid LU 4 sept 94, FK 31 maj 96, Lunds studentkårs v ordf ht 03 o ordf 04, FL vid LU 31 maj 04, ordf i Lunds kristliga studentförb ht 04—ht 05, disp pro gradu 28 maj 06, FD 31 maj 06, doc i hist vid LU 11 juli 06, TK 14 sept 07, inspektör vid Gbgs stads folkskolor 1 juli 08—30 juni 13, lär vid Kjellbergska högre lärarinnesem i Gbg 08—30, led av styr för Kjellbergska flickskolan o högre lärarinnesem i Gbg från 09, inspektor vid Gbgs stads småskolesem 10—13, ordf i styr för Gbgs skolkökssem 10—13, red av styr för Gbgs skyddshem för gossar 10—13, för Västra Sveriges folkbildningsförb 10—13, föreståndare för den teoretiska provårskursen vid h a läroverken i Gbg ht 12—ht 15, föreståndare o chef för August Abrahamsons stiftelse, Nääs, 13 dec 12, led av Älvsborgs läns landsting 16—22 o 39—47, ordf i Skallsjö kommunalfullm o kommunalstämma 17—43, led i nord kyrkl samarbetskomm från 16, TL vid LU 24 maj 18, TD där 27 sept 18, led av styr för Fören Norden 19—43, v ordf o ordf i arbetsutsk för dess västra krets 20—47, ordf i styr för Älvsborgs läns folkhögskola o skyddshem från 43.

G 1) 16 juni 08 (—25) i Båraryd, Jönk, m Hilda Anna Emilie Elisabet Svedin, f 1 febr 84 där, d 3 april 45 i Sthlm, Bromma, dtr till provinsialläk Bengt Svensson o Hilda Lovisa Hammarström; 2) 15 jan 26(—30) enl vb för Gävle m Ingrid Tekla Maria Larsson, f 15 april 97 i Gävle, dtr till förste provinsialläk Anders Johan L o Signe Keiller; 3) 7 okt 36 i Skallsjö (enl vb för Uppsala) m Maria Björnström, f 21 dec 85 i Västerås, d 12 april 42 i Skallsjö, dtr till domprosten Johan Herman B o Anna De la Gardie samt förut g Persson.

Rurik H utförde sin huvudsakliga livsgärning som föreståndare för slöjdskolan på Nääs. Före första världskriget samlades här kursdeltagare från alla hörn av världen. Där inhämtades i slöjd- och lärosalar under gymnastik och lekar för den pedagogiska verksamheten givande kunskaper. Efter första världskriget kom huvudparten av eleverna från de nordiska länderna. Under mellankrigsåren och andra världskriget höll H intresset för det nordiska samarbetet vid liv, och man kan med all rätt tala om Nääs som en internordisk institution under denna tid.

Som pedagog gick H:s strävanden ut på att med öppen blick för nya rön bygga vidare på i första hand traditionerna från sin företrädare Otto Salomon. H:s stora intresse för livsåskådningsfrågor och starkt förankrade uppfattning rörande etiska och estetiska problem kom till uttryck såväl i föreläsningar som i praktiska åtgärder. Han hävdade sålunda, att lek och dans — väsentliga inslag i verksamheten på Nääs — skulle sättas i samklang med kulturarv och miljö. Dessa synpunkter har han närmare utvecklat i sin skrift Våra sånglekar som kulturarv och som nöjesform (1921). H var ingen slöjdpedagog och hyste förståelse för den kritik, som småningom kom att riktas mot Nääs-systemets berömda modellserie av föremål tillverkade efter svårighetsgrad. Han kunde därför finna medarbetare också bland representanterna för den nya strömningen inom slöjdmetodiken, företrädd bl a av Carl Malmsten, som ledde kurser i slöjd och heminredning på Nääs 1922—25. På så sätt kom H åtminstone indirekt att bidra till en förnyelse av skolslöjden.

H var en utmärkt för att inte säga glänsande talare särskilt i mera högtidliga sammanhang. Föreläsningar, som ingick i den dagliga rutinen, kunde inte på samma sätt inspirera honom. Livet på Nääs, kännetecknat av stil och värdighet under arbete, sång och lek, präglades i hög grad av H:s personlighet.

H anlitades flitigt som föredragshållare vid lärarmöten, och ämnesvalet fick med åren en allt starkare anknytning till den nordiska tanken. I ett föredrag betitlat Skolan, lärarna och det nordiska samarbetet, hållet vid det adertonde allmänna sv folkskollärarmötet i Sthlm 1930, framlade han sina synpunkter på vad skolan kunde göra för att vidga de kulturella och ekonomiska förbindelserna, samarbetet och samhörighetskänslan mellan de nordiska länderna. För dessa strävanden myntade H uttrycket den "pedagogiska skandinavismen".

Som flitigt anlitad föreläsare vände sig H till den bredare publiken. Ett studium av Västra Sveriges folkbildningsförbunds föreläsningskatalog vittnar om mångfalden av de ämnen, som han kunde uppbygga och underhålla sina åhörare med. Till en början dominerade märkliga historiska händelser och litterärt betydelsefulla personer, men de nytillkomna ämnena handlade i regel om det nordiska samarbetet, dess mål och medel, ofta tecknat mot en historisk bakgrund.

H hörde inte till debattörerna i den aktuella diskussionen rörande uppfostran och undervisning, men som föreståndare för August Abrahamsons stiftelse och genom sitt arbete för internordiskt samarbete blev han en av våra utanför landets gränser mest kända pedagoger.