Leonard P Holmström

1 Holmström, Leonard Pontus, f 29 okt 1840 i Västerstad, Malm, d 21 maj 1919 i Tottarp, Malm. Föräldrar: fanjunkaren o lantbrukaren Lars Petter H o Amelie Charlotte Hagman-Täcklind. Genomgick katedralskolan i Lund 49—58, inskr vid LU 14 dec 58, informator i Västerstads prästgård 59—60, akademisk kondition i Lund 60— 65, FK vid LU 8 april 65, disp pro gradu där 30 maj 65, FD där 7 juni 65, vik adj vid h elementarlärov i Lund jan 66, ord 27 nov 67—11 aug 69, förman för Lunds skarpskyttekår 66—68, disp för docentur 31 maj 67, doc i geognosi vid LU 19 juni 67—71, kallad till förest för Bara hds nyinrättade folkhögsk å Hvilan 25 april 68, tjänstg som förest där 2 nov 68—25 juli 08 o som bitr lär tom vt 19, inrättade en lantbruksavd (organiserad som lantmannaskola 87) vid folkhögsk 76, studierektor där 76—vt 14, lär i geodesi vid Alnarps lantbruksinst under sommarhalvåren 77—86, sekr i Skånska trädgårdsfören 78—82, ordf 97—13, led av komm ang organisationen av lantbruksläroverken 20 okt 82—29 mars 84, led av kyrkomötet 93. — LFS 71, LLA 06.

G 20 sept 71 i Vomb, Malm, m Hedvig (Hedda) Gustava Nordström, f 27 juli 46 i Öved, Malm, d 26 okt 26 i Tottarp, dtr till godsförvaltaren Anders N o Christine Rosenqvist.

Leonard H:s levnad och verksamhet var en lycklig förening av lärdom och praktisk duglighet. Genom hela 60 år var han engagerad i undervisning, och huvudparten därav var ägnad folkhögskolearbetet. Från sin hemort kände han väl landsbygdsbefolkningens levnadsvillkor, vanor och tänkesätt. Intresset för jordbruk var grundat redan vid fädernegården, där han under ferierna deltog i allehanda göromål. I hans akademiska studier var geologi, botanik och zoologi huvudämnen. Men intresset för humaniora fanns också, speciellt historia, nationalekonomi och samhällsfrågor. Den akademiske lärare, som betytt mest för honom, var geologiprofessorn Otto Torell. H:s gradualavhandling 1865 behandlade Märken efter istiden, iakttagna i Skåne. För hans studier av istiden hade Torell visat ett djupgående intresse. H lärde tidigt känna Sydsveriges landsbygd genom upprepade geologiska och botaniska studieresor. De geologiska fältstudierna utsträcktes till Norrlandskusten 1869 och Norge 1877. Under studentåren blev H starkt engagerad i två rörelser i tiden, nämligen skandinavismen och skytterörelsen.

Då prof Torell våren 1868 fick förfrågan från styrelsen för den tilltänkta "Folkhögskolan i Bara härad", om han hade någon lämplig person att föreslå som föreståndare, föll hans tankar strax på H. Denne blev tilltalad av projektet, och efter någon betänketid antog han anbudet. Till att börja med var det, utom folkhögskoleidén, möjligheten att använda sommarhalvåret för geologiska undersökningsresor som verkade tilldragande. Folkhögskolans läsår skulle omfatta tiden från omkr 1 nov till mitten av april. Men redan 1873 infördes kvinnliga sommarkurser under tiden 1 maj—slutet av juli. Folkhögskolearbetet var det intresse, som snart tog överhand, men H släppte aldrig förbindelsen med den geologiska vetenskapen och bedrev den ännu på sin ålderdom. För att få kännedom om folkhögskolans arbetssätt i Danmark tog H del av åtskillig litteratur, bl a redaktör Sohlmans resebrev från 1867 i Aftonbladet, och i aug 1868 gjorde han en studieresa för att lära känna denna skolform i dess hemland. Han besökte därvid kapten Jörgen la Cours "Landboskole" i Lyngby, som var en kombination av folkhögskola och lantbruksskola med en andra årskurs med lantbruksundervisning. H tillägnade sig i väsentliga delar det danska folkhögskoleprogrammet men lade mer vikt vid naturvetenskapliga ämnen, samhällslära och kommunalkunskap. Gemensam med den danska moderskolan var den fria undervisningsformen liksom frånvaron av läxläsning och betyg och principen att inte hålla examensförhör på avslutningsdagen. I sin skrift Om den svenska folkhögskolan (tr som bilaga till Hvilans årsredogörelse 1871—72) har H utförligt redogjort för vad han accepterat av det danska folkhögskolemönstret och vad han uteslutit.

Den nya folkhögskolan, som var en av de tre äldsta i Sverige, trädde i verksamhet 2 nov 1868 i fd värdshuset Hvilan halvvägs mellan Lund och Malmö. Som målsman för skolan stod en garantiförening, som huvudsakligen bestod av jordbrukare från orten. Till kursen var 36 elever anmälda, de flesta bondsöner från Malmöhus län, varav ett flertal från Hvilans nära grannskap. I villkoren för anställningen ingick, att därest elevantalet blev tillräckligt stort, en andrelärare skulle anställas, vilket också skedde. För eleverna blev det åtskilliga nyheter i undervisningsformen: föredrag, samtal och diskussioner, fingerade kommunalstämmor, utflykter till museisamlingar i Lund, till industrier och välskötta jordbruk samt geologiskt intressanta platser. I denna nya skolform fanns också en ansats till elevdemokrati genom att eleverna valde en ordförande, som till föreståndaren framförde gemensamma önskemål.

Åtskilliga av de lärare, som haft tjänst vid Hvilan, blev småningom föreståndare vid andra folkhögskolor, varigenom H indirekt påverkade folkhögskolans utformning i Sverige. Han verkade också för att folkhögskolans lärarekår skulle hålla möten för att diskutera pedagogiska frågor m m. Själv var han en god pedagog med en folklig och lättfattlig framställningskonst. Med den danska folkhögskolan uppehöll H vänskapliga förbindelser, som blev mera intensiva efter det nordiska folkhögskolemötet i Testrup 1883. H var värd vid ett liknande nordiskt möte på Hvilan 1890.

För H var det en stor förmån att folkhögskolan Hvilan var belägen i en trakt av Skåne, där befolkningen intog en välvillig hållning till skolan, alltifrån godsägare till småfolket på orten. Med befolkningen kände han stor samhörighet, och därtill bidrog också att han alltsedan 1872 verkade som utövande jordbrukare, först på arrenderad och därefter på egen mark, 1890 utökad med egendomen Lindegård, som blev ett mönsterjordbruk. Med Alnarps lantbruksinstitut och med universitetsmän i Lund stod H i livlig kontakt. Till sin politiska åskådning var han liberal eller frisinnad men åtog sig aldrig politiskt färgade uppdrag. H var en avgjord kristen men inte av det trångsynta och ortodoxa slaget; sålunda räknade han med geologiska perioder vid jordens utdaning, vilket ständigt framkom vid undervisningen. Han verkade för att eleverna i sin blivande verksamhet med duglighet skulle fylla sitt kall och väckte deras intresse för medborgerliga och samhälleliga angelägenheter och för livsåskådningsfrågor. Redan efter några få år hade folkhögskolan Hvilan fått en erkänd ställning, och förtroendet för skolan blev bestående. Elevantalet blev under H:s 40-åriga föreståndartid fyrdubblat, och därtill kom också en mängd deltagare i kortare kurser av olika slag. Skolbyggnaderna utvecklade sig från en ringa början till ett ansenligt komplex. På H:s initiativ upprättades 1880 i Hvilans nära grannskap det första andelsmejeriet i Sverige. Ett antal år fungerade en mejeriskola i anknytning till den kvinnliga folkhögskolan.

Inom den sv folkhögskolan åtnjöt H en stor auktoritet och verkade vägledande dels genom sin egen undervisning och dels genom ett antal skrifter i skolfrågor. I skolarbetet hade H ett utmärkt stöd i sin hustru, särskilt vid de kvinnliga sommarkurserna och som husmoder för ett stort elevhushåll, upprättat 1894. Hon besatt en vidsträckt litterär bildning och var intresserad av religiösa och sociala spörsmål.