Magnus M Höjer

1 Höjer, Magnus Mauritz, f 1 mars 1840 i Norrbärke, Kopp, d 23 mars 1910 i Sthlm, Kat. Föräldrar: regementsläk Axel H o Kristina Sofia Elisabeth Helling. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala 59, inskr vid UU ht 59, FK 14 dec 65, disp 18 maj 66, FD 31 maj 66, vik lektor vid Sthlms gymn 67— 72, eo lektor där 72—79, lär i Beskowska skolan 70—74, lektor i modersmål o hist vid h a latinlärov på Södermalm 11 juni 79— 05, föreläsn:verksamhet i Sthlm 84—06, föreståndare för Wallinska skolan 86—93, led av AK 91—08, led av Sthlms stadsfullm 93—95. — LSkS 75.

G 1) 27 maj 71 i Sthlm, Klara, m Ebba Eleonora Elliot, f 8 febr 47 där, Svea art, d 15 nov 72 där, Ad Fredr, dtr till apotekare Salomon E o Hedvig (Hedda) Beata Dahlberg; 2) 24 juni 75 i Sunne, Värml, m Anna Maria Johnsson, f 27 maj 50 där, d 1 juli 28 i Sthlm, Kungsh, dtr till godsäg Olof J o Kristina Jansdtr.

Magnus H disputerade 1866 för doktorsgraden på en avhandling Om Carl XII:s myndighetsförklaring och 1697 års riksdag. Följande år kom han att inleda en livslång verksamhet i skolans tjänst som lärare vid Sthlms gymnasium och senare som lektor vid Högre allm latinlärov på Södermalm. Sitt stora pedagogiska intresse visade han dessutom genom att i åratal bedriva en uppskattad verksamhet som populärföreläsare, främst vid Södermalms arbetareinstitut och Sthlms arbetarförening. Genom en fantasieggande och temperamentsfull framställningskonst och en livfull mångsidighet i ämnesval stimulerade han starkt sina åhörares historiska intresse.

H:s vetenskapliga arbeten kännetecknades av noggrann källforskning och stilistisk klarhet. Han medverkade bl a i samlingsverket Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar, där han behandlade de pfalziska konungarnas tid. Tyngdpunkten utgjordes av partierna om Karl XI och Karl XII, som var byggda på ett omfattande källmaterial, redan delvis använt i två tidigare egna verk, den ovannämnda gradualavhandlingen och Öfversigt af Sveriges yttre politik under åren 1676—80, ett bidrag till Johan Gyllenstiernas historia. Under en följd av år samlade H material till det stora statistisk-topografiska uppslagsverket Konungariket Sverige, som utkom i fyra band 1872—84 och länge förblev utan konkurrent på marknaden. Till festligheterna vid 250-årsminnet av slaget vid Lützen bidrog H 1882 med ett minnesblad över Gustav II Adolf, som emellertid inte undgick kritik från konservativt håll. H:s liberalism i förening med hans sinne för dramatik riktade tidigt hans uppmärksamhet på den franska revolutionen, vars skiftande aspekter han fångade i ett antal essayer, samlade i en volym med titeln Från franska revolutionens dagar (1893). Han skrev också två historiska läroböcker som fick vidsträckt användning.

Mycken tid och kraft ägnade H åt politiken. Han tillhörde AK 1891—1908 som representant för Sthlms stad och vann allmänt anseende som skicklig och saklig debattör. Som frihandlare och liberal såg han med gillande att det politiska intresset bland allmänheten växte under debatterna i tullfrågan, striden om en vidgad rösträtt och kampanjen för en försvarsreform. Han tog 1894 ledande del i förberedelserna för den liberala klubb som följande år fick en fastare organisation under namnet Folkpartiet. Vid detta partis konstituerande sammanträde fungerade han som ordf och invaldes i förtroenderådet men fick vid valet till parti-ordf vika för jordbrukaren J Bromée. H övergick 1900 till Liberala samlingspartiet, när detta avlöste Folkpartiet.

H tog flitigt del i debatterna om viktigare riksdagsfrågor. Han stödde Adolf Hedin i dennes strävanden för en samnordisk neutralitet som ett medel att tillgodose Skandinaviens politiska trygghet. Han såg på denna linje möjligheten att nå en säkrare position än vad en enbart sv-norsk neutralitetsförklaring skulle kunna ge, men planen vann inte riksdagsmajoritetens gillande. Även i andra sammanhang fick H erfara, att tiden ännu inte var mogen för de liberala idéer som han förfäktade. Det visade sig sålunda omöjligt att driva igenom förslag om vidgad religionsfrihet. Redan tidigt hade H förgäves yrkat på att möjligheterna för statskyrkans medlemmar att erhålla borgerlig vigsel skulle ökas. Lika förgäves arbetade han på att få igenom framlagda förslag som åsyftade att underlätta möjligheterna till utträde ur statskyrkan. Med hänsyn till ökade sociala anslagsbehov var han angelägen om att hålla militärutgifterna nere och kritiserade bl a kostnadsberäkningarna för planerna på Bodens befästande. När rösträttsfrågan under ett allt starkare opinionstryck arbetade sig fram i skuggan av försvars- och värnpliktsfrågorna, befann sig H bland förespråkarna, med tiden också med positiv inställning till det proportionella valsystemet.