Höpken, von, släkt

von Höpken (före adl Höpke), släkt, härstammande från Niclas Höpke (1601–71), som uppges (Mushard) ha varit född på Melau nära Stade o sonson till en rådman i denna stad samt tillhörande en släkt, som adlats av kejsaren 1571. I Höpkes sv adelsbrev 1649, som nämner, att han ärvt ett vapen, kallas släkten emellertid hederlig (honesta), ej adlig (nobilis), varför vapnet sannolikt endast varit borgerligt. Han studerade från 1620 vid Rostocks universitet o var jur dr, då han hösten 1632 till Gustav II Adolf frambar domkapitlets i Bremen klagomål mot ärkebiskopen där, kungens morbror Johan Fredrik av Holstein-Gottorp. Vid den sv generalen H Chr v Königsmarcks erövring av Bremen o Verden 1645 var Höpke den ene av de båda borgmästarna i Stade, vilka då blev ledamöter av det regeringskollegium som under Königsmarck o i hans frånvaro skulle sköta civilförvaltningen i ärkestiftet Bremen. Han fick nu titeln kammar- o kansliråd o kallades av drottningen till Sthlm några veckor efter Westfaliska freden hösten 1648 för att meddela grundliga upplysningar om Bremen o Verden (relation i Bremensia, vol 137, RA, se vidare Böhme, s 48). Med hans informationer som grund utarbetades en s k preliminärresolution om ordnandet av förvaltningen av Bremen o Verden, enligt vilken han jämte sina tidigare ämbeten även skulle ha tillsynen över kyrko- o skolväsendet. Dagen efter dess utfärdande blev Höpke adlad med namnet v H, o 1652—63 var han regeringsråd i Bremen o Verden.

Hans sonson Georg Wilhelm v H (levde 1726) var 1705–19 sekreterare vid den sv beskickningen i Regensburg, varifrån han 1707 av den sv residenten sändes till Karl XII med varningar för jesuitiska stämplingar mot dennes liv (Nordberg). 1719–25 var v H sv resident i Wien. Då de holsteinska sändebuden uppgav, att fred med Ryssland skulle underlättas, om hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp erkändes som sv tronföljare, reste v H i dec 1720 på eget bevåg till Sverige för att underrätta den sv regeringen härom. Uppgifterna visade sig emellertid vara oriktiga, varför han arresterades, så att de fortsatta underhandlingarna med Ryssland ej skulle skadas av rykten om sv tillmötesgående mot Karl Fredrik.

Hans brorson Carl Otto v H (1715–82) blev eo kanslist i utrikesexpeditionen o kommissionssekreterare i Khvn 1739, kammarherre 1744, kommissionssekreterare i Paris 1745 o minister i Polen o Sachsen 1749, var eo envoyé där 1754–65, fick statssekr:s namn 1767 o blev 1769 president i Wismarska tribunalet samt 1771 friherre. Han bevakade Sveriges intressen vid fredskongressen i Aachen 1748, var en av hattarnas många representanter i SU vid riksdagarna 1755–56 o 1769–70 samt föreslogs till riksråd 1769 o 1772. Vid Hedvig Elisabeth Charlottas av Oldenburg färd till Sverige 1774 mottog v H henne i Wismar o var där hertig Karls befullmäktigade ombud vid den högtidliga vigselakten. Han dog ogift, o de senare sv friherrarna v H härstammade från hans farbror presidenten Daniel Niclas v H (H 1), som blivit friherre 1719. Bland dennes söner märks generallöjtnanten Arvid Niclas v H (H 2), kanslipresidenten Anders Johan v H (H 3), som blev greve 1762 (grenen utdöd 1826), o presidenten Carl Fredrik v H (H 4).

H 4 var far till den alkoholiserade majoren Nils v H (1749–79). Denne var g m hertig Fredrik Adolfs ungdomskärlek Ulrica (Ulla) Eleonora v Fersen, en av de av Kellgren besjungna "tre gracerna" (bd 15, s 684). Deras son Nils v H (1774–1829) måste 1797 fly till Norge, sedan han i duell dödligt sårat en överstelöjtnant C G v Stockenström, men fick nåd, deltog i kriget i Tyskland 1806–07, blev överstelöjtnant 1809 o hovmarskalk 1810 samt var 1814 eo envoyé i Haag. Genom äktenskap med en dtr till överkammarherren o generalmajoren greve Albrekt v Lantingshausen kom han i besittning av Bogesund i Östra Ryd, Sth. Deras son löjtnant Nils Albrekt v H (1811–68) ärvde efter sin morbror fideikommissen Sundbyvik o Österby i Tumbo, Söd, samt Tibble i Sthlms-Näs (nu Kungsängen), Sth, varför han 1860 i enlighet med fideikommissbrevet fick tillstånd att kalla sig v Lantingshausen v H. Han blev 1861 hovmarskalk, o 1862 fick han överflytta fideikommissnaturen från Tibble till Bogesund. Fideikommissen ärvdes av hans son underlöjtnanten o landskapsmålaren Nils Albrekt Stefan v Lantingshausen v H (1846–1906), som 1885 fick överflytta fideikommissnaturen från Sundbyvik o Österby till Frössvik i Östra Ryd, Sth. Han var g m en dtr till skådespelaren Georg Dahlqvist (bd 9). Son till dem var löjtnant Herman v H (1881–1911), som skrev Från Mombasa till Kairo, en jaktfärd från brittiska Ostafrika längs Nilen till Kairo (1908). Han omkom vid en ridolycka. Hans bror löjtnant Nils v Lantingshausen v H (1876–1952) var släktens siste manlige medlem. Bogesund o Frössvik exproprierades 1946 av staten på grund av vanhävd.