konung Filip

Filip, svensk konung, d. 1118, son till konung Halsten (av Stenkilska ätten). Konung efter omkr 1100.

F efterträdde enligt Uppsalalängden Inge d ä. Västgötalagens kungakrönika sätter däremot Halsten som F:s företrädare men befinner sig då i strid med notiser hos den med händelserna samtidiga Adams krönika; den bör sålunda ej beaktas. Den traditionella uppgiften att F var samregent med sin bror Inge d y har intet stöd i de äldsta svenska kungalängderna och möter först – och under medeltiden endast – i genealogiskt konstruktiva isländska skrifter, Langfedgatal och Hervararsagan. I den svenska kungalängden intill 1333, som är utpräglat kompilatorisk och influerad bl a av isländsk genealogisk konstruktion, sättes F som samregent till den av Saxo omtalade Ragnvald Ingesson. Att denne skulle varit svensk kung är emellertid okänt för alla andra källor. Enligt uppgifter i Hervararsagan regerade F kort tid. Hans regering måste ha börjat efter omkring 1100, då Inge d ä ännu var i livet. Knappast om någon annan svensk kung från kristen tid, som varit rikets obestridde herre, föreligger så få uppgifter. Västgötalagens kungakrönika, som under följande sekel betraktar den Stenkilska ättens skede som den gamla goda tiden och trots sina bristfälliga kunskaper om dess regenter tydligen om var och en av dem vill meddela något positivt, berättar, att ingen kunde tillvita F lagbrott. Egendomligt nog är denne eljest så okände konungs dödsår bekant: Are nämner i Islendingabok bland sina kronologiska notiser Filips död 1118. Det finns ingen anledning att betvivla uppgiften. Enligt en uppgift i Hervararsagan var F gift med Harald Sigurdssons (Harald Hårdråde) dotter Ingrid; enligt andra isländska källor var hon gift med den danske kungen Olof Svensson (Olof Hunger). Det kan givetvis tänkas, att F äktat dennes änka. Detta spörsmål hänger samman med frågan om arten av den del av Hervararsagan, som behandlar de svenska kungarna fram t o m F. Det har å ena sidan gjorts gällande, att denna del skulle direkt återge ett parti ur Are fro-des större förlorade Islendingabok och alltså Vara författad kort efter 1117 (Schück). Å andra sidan har det hävdats, att den ingår som integrerande del i den omkr 1300 författade Hervararsagan (Weibull).