Finne, släkter

Finne, frälsesläkter. Beteckningen finne, som ursprungligen avsåg de finskspråkiga innevånarna i det nuvarande Egentliga Finland, fick från slutet av 1300-talet allt oftare en utvidgad betydelse av person från Finland, särskilt använd utom landet. Den tilldelades som binamn personer från Finland, som vistades i Sverige. Någon enstaka frälseman behöll binamnet efter återkomsten till Finland. Oberoende härav har tvenne finländska, sinsemellan befryndade frälsesläkter med större eller mindre rätt av genealogerna tilldelats namnet Finne. Den första av dessa härstammar från fogden, senare häradshövdingen Sten Henriksson, som 1455 av Karl Knutsson tilldelades frälse med ett renhuvud i vapnet (ibland nyttjas därför om honom namnet Renhuvud). Hans son riksrådet och lagmannen i Norrfinne lagsaga Henrik Stensson, nämnd 1490—1522, slöt ätten, då han 1522 avrättades på Åbo slott. — Den senare ätten härstammar från riksrådets halvsyster Ingrid Stensdotter (dotter till Anna Gödekesdotter Fincke, jfr ovan s 30), g m en Henrik Finne från Tavastland. Deras son häradshövdingen Sten Henriksson d y (nämnd 1529— 39), som förde samma vapen, slöt ätten på manssidan.