Israel Birgersson (Finstaätten)

4 Israel Birgersson, son av F 2 i hans 2: a gifte, f tidigast 1312 o senast sept 1314, d före 10 maj 1351 i Riga. Omyndig vid arvskiftet efter fadern 25 mars 1328, var lagman i Uppland redan 22 aug 1334, då han också nämnes bland borgensmännen för Skånes lösen och betalte 450 mark lödigt silver för sin andel, riddare mellan 29 mars 1341 o 18 nov 1343, var riksråd åtminstone 6 dec 1344, då han tillsammans med ärkebiskopen och tvenne andra riksråd sattes att föra regeringen under konungens resa till Norge, var konungens högste ämbetsman (officialis generalis) 4 juni 1348, vid tiden för dennes utresa på krigståg till Nöteborg, åtföljde konung Magnus på det andra tåget till Ingermanland 1350.

Var 16 juli 1349 g m Benedikta Karlsdtr, uppenbarligen dtr av riksrådet Karl Orestesson (Färla, Orestes Keldorssons ätt). Hans änka kallas 5 dec 1352 Birgitta.

I B:s börd förklarar, att han vid högst 22 års ålder blev lagman i Uppland. Närmaste kände innehavare av ämbetet var den 1327 avlidne fadern. Riddareslaget måste I B däremot vänta på. Han har med andra svenska stormän engagerat sig i förvärvet av Skåne genom att ställa sig personligen som borgesman. När han inträtt i riksrådet är icke riktigt klart, om man icke förutsätter, att han som lagman ägde säte och stämma där. Uppenbarligen har han hört till konung Magnus Erikssons närmaste förtroendemän, eftersom han tvenne gånger anförtrotts regeringsuppdrag under konungens bortovaro. I heliga Birgittas uppenbarelser prisas han för sin fromhet och ödmjukhet; först under systerns påtryckning skulle han åtagit sig ställningen som konungens officialis. Hans utnämning till detta ämbete har emellertid sammanställts med systerns inställning till konungen och ansetts tyda på att »den kungliga maktexpansionen tills vidare hejdats» (Sjöstedt). Själv skulle han enligt samma källa blott åstundat att draga ut på korståg mot hedningarna, vilken önskan omsider uppfylldes. På denna färd dukade han under för sjukdom — möjligen svarta pesten — i Riga. Meddelandet härom nådde Sverige före 10 maj 1351.

I B var liksom fadern en av Sveriges mäktigaste jorddrottar. Efter modern ärvde han tre stora godskomplex i Småland, samlade kring Grönskog i Fliseryd, Fluxerum i Karlstorp och Döderhult. Efter fadern ägde han åtskilliga egendomar i Uppland, främst Finsta i Skederid, ävensom i Östergötland och i Möre. Av kronan tillbytte han sig Lands-berga kungsgård i Lagunda hd i Uppland.