A Wilhelm Flach

2 Flach, Axel Wilhelm, f 16 aug 1857 på Svensksund i Konungssunds sn (Ög), d 12 juni 1920 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: kabinettskammarh Sixten Axel F o Augusta Frestadius. Mogenhetsex i Uppsala maj 1878, inskr vid Uppsala univ 23 sept s å, lantbruksutbildn på Bogesund o på Bjärka-Säby lantbruksskola, startade 1885 en mejeriaffär i Häradshammar (Ög), red för tidskr Landtmannen 1890, sekr hos Allm sv utsädesfören 1 jan 1892, tillika sekr i Malmöhus läns hushålln:sällskap 15 dec 1896, sekr vid 2:a nord lantbrukskongressen i Sthlm 1897, kanslisekr i jordbruksdep samt tf kansliråd o byråchef där 31 mars 1900, kansliråd i K M:ts kansli 1 dec 1902, kansliråd o byråchef i jordbruksdep 29 juni 1906, överdir o chef för lantbruksstyr 26 april 1912, led av styr för Veterinärhögskolan fr o m 1 jan 1915, generaldir o chef för lantbruksstyr 13 dec 1918. – LLA 1896 (v preses 1916), RVO 1898, RNO 1903, KVO2kl 1914, KVO1kl 1917. Innehade även dansk, norsk o rysk orden.

G 7 sept 1892 på Granholmen vid Sthlm m Elise Starck, f 22 maj 1861 i Sthlm (Ty), d 29 nov 1944 där (Engelbr), dtr av belgiske konsuln, grossh Albert S o Agnes Dill.

Wilhelm F växte upp på faderns egendom Svensksund på Vikbolandet och grundlade där sitt intresse för jordbruket. Icke desto mindre hade han först helt andra planer för sin framtid. Han började studera juridik i Uppsala med sikte på ämbetsmannabanan men måste avbryta studierna på grund av en arsenikförgiftning och reste utrikes för att återvinna hälsan. Han försökte sig sedan som bankman men fann detta yrke för stillasittande och beslöt sig då för att bli lantbrukare. Sin utbildning fick han hos kapten C G Bredberg på Bogesund och därpå hos dåvarande föreståndaren för Bjärka-Säby lantbruksskola Ivar Insulander. En varm vänskap kom att förena F med den senare, vilken för honom sedan förblev en stor jordbruksauktoritet.

Emellertid ådrog sig F under cykelfärd ett svårt benbrott, som gjorde honom till krympling för livet. Därmed var också hans bana som praktisk åkerbrukare slut. Han öppnade då 1885 en mejeriaffär i Häradshammars sn. I dec 1889 erhöll F utgivningsbevis på »Landtmannen, tidskrift för Sveriges jordbruk och dess binäringar». Den då förefintliga Tidskrift för landtmän var sydsvenskt och tekniskt orienterad, medan allmänna lantbruksekonomiska ämnen och frågor rörande jordbruksförvaltning mindre avhandlades. Sådana frågor upptog nu F i sin tidskrift på fullständigare sätt. Tidskriften vann sympatier och fick talrika medarbetare, särskilt i mellersta Sverige.

Den energiske och vidsynte F, vars duglighet väl var arv också efter morfadern, den framstående industrimannen A W Frestadius, kallades snart till Svalöv som sekreterare hos Allmänna svenska utsädesföreningen 1892. Ett par år senare blev han även sekreterare i Malmöhus läns hushållningssällskap efter Hj Nathorst. F intog nu en central plats både beträffande lantbruk och husdjursskötsel. Han planlade och ledde andra norrländska lantbrukskongressen i Sthlm 1897, var en av initiativtagarna till den 1891 bildade Avelsföreningen för rödbrokig svensk boskap och en av de tre personer, som 1899 förberedde bildandet av Svenska ayrshireföreningen.

När ett särskilt jordbruksdepartement inrättades 1900, var det naturligt att F togs i anspråk som chef för dess lantbruksbyrå. Han var som sådan en verkligt drivande kraft, liksom i lantbruksstyrelsen, vars chef han var 1912–20.

I Lantbruksakademien hade F invalts redan 1896. Jordbruksförsöksväsendet var länge koncentrerat till akademiens experimental-fält. Man diskuterade emellertid en utvidgning och komplettering därav. Vid 1896 års allmänna lantbruksmöte föreslog Thure Lybeck att man skulle anordna lokala fältförsök liksom i Tyskland och Danmark. Frågan upptogs av 1897 års allmänna lantbruksmöte, som på förslag av Lybeck och F hemställde, att Lantbruksakademien skulle ta saken om hand. Detta ledde i första hand till inrättandet av hushållningssällskapens lokala fältförsök. Jordbruksministern upptog 1901 frågan om inrättande av en centralanstalt för försöksväsendet. F deltog som byråchef i förslagets utarbetande. När anstalten sedan genom riksdagsbeslut kom till stånd, blev han medlem av dess styrelse och nedlade ett mycket intresserat arbete.

När första världskriget utbrutit 1914, hade F att som chef för lantbruksstyrelsen jämte cheferna för kommerskollegium och socialstyrelsen göra framställning hos K M:t om tillsättande av en centralkommission för livsmedelsförsörjningen – det blev livsmedelskommissionen. F arbetade här med stor energi för lantbrukets intressen (rörande kritik mot honom för att ha gått för långt i skydd av lantbruksintressena se Juhlin Dannfelt, s 350; jfr f ö Hamilton). F led mycket av kristidens svårigheter. Till sin natur konservativ ogillade han också den politiska utvecklingen. Han var under sina senare år därtill sjuklig. Ett par gånger var han på förslag till jordbruksministerposten men avsade sig av hälsoskäl. Mycket nödbedd emottog han 1916 ställningen som Lantbruksakademiens vice preses.

F karakteriseras av sin minnestecknare H Juhlin Dannfelt, som väl kände honom, såsom okuvligt energisk med klar uppfattning och stor administrativ förmåga. Han var trofast mot sin uppfattning och mot sina vänner.