Carl S Flodman

Flodman, Carl Samuel, f 17 dec 1863 i Sthlm (Nik), d 27 okt 1888 där (Ad Fredr). Föräldrar: musikläraren Carl Samuel F o Emma Johanna Petronella Wallerius. Målare, tecknare, etsare. – Ogift.

Sin skolundervisning fick Carl F i Atheneum i Sthlm, där han dock ej stannade längre än till och med fjärde klassen. En kortare tid försökte han sig på den tekniska banan. Efter några terminers undervisning vid slöjdskolan (senare Tekniska skolan) och studier under ledning av G W Palm och O Törnå blev F 1883 elev vid Konstakademien. Han fortsatte studierna där under tre år och använde somrarna till resor inom landet, bl a till skånska kusten. Efter akademistudierna var han representerad med »Vårlandskap» vid konstutställningen i Gbg, då Valands byggnad invigdes. År 1887 tilldelades F akademiens kungliga medalj för det inlämnade arbetet »Höstlandskap», som inköptes av Konstföreningen. Framgången kunde emellertid ej fullföljas, då F:s krafter bröts av sjukdom. Han hade under sina friluftsstudier vintertid ådragit sig en förkylning, som lade grunden till ett svårt bröstlidande. F var redan märkt av sjukdomen, då han på inrådan av grafiksamlaren dr Mårten Sondén och efter anvisningar av Tryggve Hermelin ägnade sin sista tid åt etsningskonsten. De efterlämnade plåtarna uppgår endast till ett tiotal och några är ej helt fullbordade.

F:s landskapsmålning ägde sin utgångspunkt i den Bergh-Holmska och Wahlbergska riktningen och blev ett självständigt, personligt inslag i vårt åttiotalsmåleri. Redan samtiden hade blick för det genuint svenska i hans skildring av naturen. Han valde enkla motiv, ljuset över stenbunden mark och röda ladugårdstak (»Från Räfsnäs») eller strandutsikter från Vaxholm, Vitemölla, Simrishamn. F underkastar sig det sedda men betonar accenter, som svarar mot hans kynne. Ofta rör det sig om vackert nyanserade gråstämningar, som frigjorde ett känsligt och lyriskt målartemperaments upplevelse av den vardagliga naturen. F var en landskapsskildrare i utveckling, då hans bana bröts. Även i sin begränsning har hans verk en plats i åttiotalsmåleriet i Sverige och lämnar vittnesbörd om löften, som skulle ha kunnat infrias, om det förunnats honom att fullfölja sitt ambitiösa studium.

Både samtid och eftervärld har högt skattat F:s teckningar och etsningar. Vårgrönskan, trädens grenverk och terrängens linjespel återgav han med förkärlek. »Samma känsliga natursinne, samma lyckliga val av enkla och tilltalande motiv, samma omtanke om detaljen och finess i utförandet som kännetecknar hans oljetavlor återfinnes hos dessa hans till formatet vanligen små etsningar». De överraskar ej genom slående ljuseffekter eller saftig tonverkan men »tjusa genom precision i teckningen, fin nyansering och kärleksfull behandling» (G Lamm). Skisser, teckningar och grafiska blad har ofta en anmärkningsvärd charm, antingen de återger luftiga landskapsutsikter, speglande vatten eller bara ljusets spel över några grindstolpar. För den grafiska konsten betydde utan tvivel hans för tidiga bortgång en förlust.

Uppgifterna om F:s personlighet är sparsamma. Han beskrives som en blid och flärdlös människa och uthärdade tålmodigt det lidande som ändade hans liv.