Anders W Forsberg

Forsberg, Anders Wilhelm, f 30 juni 1871 i Karlstad, d 16 (ej 18) maj 1914 i Sthlm (Klara). Föräldrar: klädeshandlaren Otto Vilhelm F o Lovisa Forsberg. Mogenhetsex vid Karlstads h a lärov 1889, elev vid Tekn skolan 1890, teckn: lärarex där juni 1893, teckn:lär vid Karlshamns tekn yrkesskola o samrealskola 1894–96, studier vid Caleb Althins målarskola i Sthlm 1896, överlär i frihandsteckn vid Tekn skolan från sept 1896, teckn:lär vid Djursholms samskola ht s å–1905, i redaktionen för Strix 1897, på grund av sjukdom tjänstl därifrån fr o m julen 1913. – Ogift.

Anders F:s utbildning var från början helt inriktad på teckningsläraryrket, och han kom under hela sin verksamma bana att göra en insats som en skicklig och samvetsgrann pedagog. Han tog bestående intryck av den utbildning han fått i stilhistorisk teckning och teknisk ritning. Även i sitt fria konstnärskap utnyttjade han den klara, regelbundna detaljutformningen och den omsorgsfulla behandlingen av materialet. Detta ger en sällsynt objektivitet åt hans humoristiska genreskildringar. Som skämttecknare, eller snarare som satirisk skildrare av det sena 1800-talets svenska borgerlighet, stod han visserligen från den officiella debuten på våren 1897 under inflytande av Simplicissimustraditionen men bygger samtidigt på inträngande egna iakttagelser. Även om mönstret för hans teckningsalbum var Th Th Heines »Aus dem Familienleben», är typgalleri och föremålsbestånd i hans bilder dock utpräglat svenskt. Helt personlig är hans blandning av melankolisk medkänsla och sträng, ibland frusen objektivitet i skildringen.

F debuterade som skämttecknare i Strix i nr 7 april 1897. Redan på hösten s å var han fast medlem av redaktionen och fick tidvis bära ansvaret för tidningens utgivning. Mot Albert Engströms dominerande bidrag utgjorde F.s den mest markanta motvikten. Från början var hans uppgift att utföra illustrationsuppdrag till anekdoter, men mycket snart tog hans personliga intresse för olikartade miljöer överhanden. Hans bidrag genom åren kom att bilda ett praktfullt och för samtiden avskräckande galleri av industrialismens torftiga pynt och det sena 1800-talets billiga skrytmiljöer. Stiltecknarens säkra öga för konsthantverksföremålens form och egenart gör dessa blad, vanligen tecknade i tusch med lavering eller akvarell, till kulturdokument av verkligt upplysande värde. En rad bildserier publicerades i Strix (i mindre utsträckning i Puck), bl a karikatyrserien »Store män hemma hos sig» samt en serie av populära stockholmsläkare (båda i Strix). Efter att ha gjort nya teckningar till anekdoter av Heine fortsatte han serien över svenska borgerliga interiörer, och hans album »Från svenska hem» (39 pl, 1902, med förord av Albert Engström), blev hans mest berömda verk. Sällan är de humoristiska texter som beledsagar bilderna skrivna av F själv, men de. väger också vanligen lätt gentemot det inträngande fysionomiska'studium som karaktäriserar personskildringen.

Efter »Från svenska hem» gjorde F fram till 1906 i Strix en serie på 23 blad av samma art. En del av teckningarna publicerades i häftesserierna »Drufklasar och fikonkvistar plockade ur Strix' lustgård» (1–3, 1907–10). Efter en ganska lång tid av bristande produktivitet publicerade F i okt 1913 sina sista teckningar i Strix.

Det har antagits, att F inte stod främmande för tidens övermänniskoidéer, och den skoningslösa precisionen i hans personteckning kan tala i denna riktning. Men till bilden av F hör – och det återspeglas också i hans skildringar av den ensamma och fattiga människans situation – att han hade ett känsligt socialt samvete och bedrev en diskret och privat välgörenhet i en omfattning som var anmärkningsvärd. Personligen var F tillbakadragen, tystlåten och blid i framträdandet; han var påfallande omtyckt av sin omgivning. Under senare år led han av allt djupare, melankoli – något som i enstaka fall kan sättas i samband med misantropiska uttryck i hans verk. Till övervägande del håller han dock den emotionella balansen. Däremot avtar hans produktivitet under det sista decenniet.

Vid Tekniska skolan gav F en till en början högt skattad första handledning åt en rad sedan kända konstnärer (Oskar Bergman, Torsten Schonberg, Eigil Schwab, John Sten och Gunnar Widholm m fl). Under åren efter sekelskiftet synes hans hjälpsamhet ha förenats med ett ingående pedanteri. Den stilimitationskultur som han gisslade genom sina interiörer visade han sig företräda på ett högre plan som pedagog och formgivningsexpert. De nya tendenserna inom konsten, mot expressionism och fri dekorativ form, som efter sekelskiftet gjorde sig gällande, tog han avstånd ifrån, och vid sin död (för egen hand) hade han på ett paradoxalt sätt kommit att identifieras just med den epok vars främste kritiker i bild han varit.