Harald A Fröderström

Fröderström, Harald August, f 11 maj 1876 i Gbg (Domk), f 2 febr 1944 i Hälsingborg. Föräldrar: repslagerifabrikören August F o Sofia Gabriella Nilsson. Mogenhetsex vid Gbgs latinlärov 1 juni 1894, inskr vid Lunds univ 11 sept s å, med fil ex 30 maj 1895, med kand 30 mars 1901, med lic vid Karol inst i Sthlm 28 sept 1907, bataljonsläk i reserven 29 okt så–23 febr 1912, marinläk 23 febr 1912–31 dec 1931, amanuens i medicinalstyr 2 juli 1909–31 dec 1912, medicinalrådsass 1 jan 1913–31 dec 1916, disp pro gradu i Uppsala 28 maj 1913, med dr där 31 maj s å, lär i psykiatri vid militärläkar- o marinläkarkurser 1913–30, prakt läk i Sthlm 1913—37 o därefter i Hälsingborg, läk vid Sv arbetarkontingenten i Finland 1940 samt vid Hangöfronten 1941.

G 1) 11 maj 1909(–1926) i Sala m Elin Augusta Rosenström, f 27 mars 1881 där, dtr till bankkamreraren Fredrik Wilhelm R o Helena Augusta Söderström; 2) 28 dec 1926 i Sthlm (Osc) m Alma Axelina (Lalla) Liedbeck, f 15 jan 1885 i Värmdö (Sth), förut g Isoz, dtr till arbetaren Axel Fredrik Sjöberg o Augusta Charlotta Wilhelmina Andersson samt fosterdtr till civilingenjören P F Alrik L o h h.

Harald F utbildade sig till psykiater hos B Gadelius; hans lärare i neurologi var F Lennmalm. För F stod psykiatrin på naturvetenskaplig grund, byggd på sovrad klinisk erfarenhet och på iakttagelser, och undersökningar enligt den experimentella psykologins metoder. De ensidiga troslärorna på själslivets område var honom främmande. Som morbrodern Emil Nilsson var F militärläkare och engagerad i kampen mot tuberkulosen. F var pionjär i vårt land för den unga militärpsykiatrin. Målet för hans arbete inom detta ämne var att befria de militära förbanden från personer, som på grund av psykisk ohälsa inte var lämpade för militärtjänst. F anlitades flitigt som rättspsykiater, hans utlåtanden var kända för klarhet, logik och en levande framställning. För allmänheten var F mest känd genom den vitt spridda skriften om undren i Lourdes. Den kritiska granskningen av helbrägdagörelserna visade hur ihåliga de var i den medicinskt sakkunniges ögon. F nagelfor också undergöraren i Gallspach. I båda fallen framträder F:s humanitära patos, hans förståelse för de sjuka och hans förtrytelse över dem som utnyttjar de förtvivlade i trosnitets eller mammons tjänst.

F hade en bred allmän och litterär bildning med många och djupa intressen vid sidan av yrket. Han var Strindbergssamlare, och hade hopbragt en nästan fullständig samling av Strindbergs tryckta skrifter. Denna jämte en del litteratur om Strindberg skänkte han 1937 till Nordiska museet, som 1939 tackade med Hazelius-medaljen i silver.

Botaniken och särskilt släktet Sedum var hans stora intresse. Han skaffade sig internationella förbindelser och studerade Sedumsamlingar från alla de områden, där släktet förekommer. Själv besökte han Mexico 1932 tillsammans med E Hultén. Han utarbetade en egen systematik för Sedum, uppbyggd efter blommans konstruktion, vilket gav ett vitt artbegrepp.

F var kvick, livlig och rörlig både kroppsligen och andligen, en generös och vänfast man, självständig, vidsynt och rakryggad. Snabbt fattade han sina beslut och drev dem envist och konsekvent till dess ett nytt intresse grep honom. Han var en god stilist och en spirituell talare och skämtare, gärna på de drastiska tokeriernas fält med en saftig och dårbetonad humor.