Helga D Fägerskiöld

Fägerskiöld, Helga Davida, f 30 sept 1871 i Härna (Älvsb), d 25 sept 1958 på sv ålderdomshemmet i New York. Föräldrar: civiling frih Knut Henrik F o Georgina Sofia Gunilla Adelsköld.

G omkring 1908 i USA m advokaten William W White.

Helga F blev ryktbar som en av huvudpersonerna i det s k Broxviksdramat 1896–98. Som gäst hos kammarherren Evert Taube v Block och hans maka Betzy, född v Röök v Block, vilken senare då innehade fideikommissegendomen Broxvik utanför Norrköping, hade F upplevt Taubes sista sjukdom och död (14 dec 1895). Efter någon tid delgav hon äldste sonen Evert Taube under tysthetslöfte misstanken, att hans moder genom gift (sublimat) bragt fadern om livet. Denne bröt emellertid tysthetslöftet och spred i sin tur ut misstanken mot modern. I detta läge vände sig F och Taube till advokaten Karl Staaff, som åt de från början löst utkastade misstankarna gav en betydelse, som inte bort tillmätas dem. Uppenbart är, att F var en intrigant hysteriker. I följd av Staaffs ingripanden kom hennes beskyllningar mot fru Taube v Block att giva upphov åt en även politiskt färgad rättegång, där – efter tydliga franska förebilder – parternas ombud hänsynslöst vädjade även till allmänheten och sökte utnyttja tidens fördomar. Man tog härvid ofta parti för och emot änkefru Taube eller F allt efter politiska sympatier och antipatier; förhållandet återspeglas tydligt i Yngve Lyttkens starkt tendentiösa, mot F okritiskt välvilliga skildring av »Dramat på Broxvik» (1948).

De rättsliga händelserna inleddes med en av Evert Taube på Staaffs kontor skriven anhållan till KB i Östergötlands län, att faderns lik skulle rättsmedicinskt undersökas (23 okt 1896). Då mindre mängder arsenik och kvicksilver (som kan härröra från sublimat) kunnat konstateras vid undersökningen och vissa andra iakttagelser gjorts, som dock snarast talte emot teorin om sublimatförgiftning, förordnade KB om rannsakning vid häradsrätten. Under denna upprepade F sina beskyllningar mot Betzy Taube för giftmord. Dennas ombud, advokaten Millar, svarade med ett ärekränkningsåtal inför Sthlms rådhusrätt. Under tiden försvagades F:s ställning. Sensationellt blev ett skriftligt erkännande 29 nov 1897, att hon själv bibragt Taube sublimat och skyllt brottet på dennes maka; som motiv angav hon en önskan att äldste sonen Evert, med vilken hon då var förlovad, skulle få Broxviks fideikommiss, som modern då ej mera skulle kunna som vanfrejdad inneha och ej heller, under utnyttjande av fideikommissbrevets föreskrifter, överföra på den yngre sonen Taube. Samtidigt fingerade F ett överfall på sig själv i Sthlm. Tydligen har hon först avsett, att bekännelsen skulle tros vara förfalskad av dem som överfallit henne. F:s handlande föranledde nu Staaff att avsäga sig henne som klient.

F återtog emellertid sitt erkännande, som hon då förklarade med en önskan att genom sensation avvända uppmärksamheten från att hon nedkommit med ett barn. I följd av erkännandet, som stöddes av vissa omständigheter, häktades F och åtalades för giftmord, men ansågs ej kunna fällas till ansvar emot sitt nekande; Staaff hade då av principiella skäl åter uppträtt som hennes försvarare. Fru Taube åter frikändes helt. I domen 1 april 1898, som fastställdes av Göta hovrätt 28 sept s å, tages emellertid ej hänsyn till att flera möjligheter kan tänkas till att Taube under timmarna före sin död råkat av misstag förtära sublimat.

F lämnade efter rättegångens slut Sverige och vistades under större delen av sitt liv i USA.