Eric Gadelius

1 Gadelius, Eric, f 16 juli 1778 i Sthlm (Maria), d 2 febr 1827 där (Klara). Föräldrar: notarien vid stadsauktionskammaren Sven Veddig G o Catharina Elisabeth Holmen. Elev vid Lyceum i Sthlm 1789, inskr vid Uppsala univ 6 okt 1795, disp pro exercitio där 3 mars 1797, med fil ex där 6 mars s å, inskr vid Åbo akad 19 okt 1799, ex theoreticum där 16 maj 1800, ex practicum där 13 juni s å, läk vid Krigsakad på Karlberg 13 febr 1801–11 okt 1810, kir mag i Sthlm 6 maj 1802, disp pro gradu vid Åbo akad 12 juni s å, med dr där 14 juni s å, läk vid Sabbatsbergs fattighus o hälsobrunn 28 okt 1803, anatomiae prosektor i Sthlm okt 1805–febr 1811, läk vid Sabbatsbergs brunnslasarett 1807, sekr i Sv läkaresällsk 1808–12 o 1818–21, prof:s n h o v 11 okt 1810, prof i teor medicin o kirurgi vid sedermera Karol inst 14 febr 1811, uppehöll även professuren i prakt medicin 6 april 1813–juli 1815. – Led av Finska hushålln:sällsk 1800, LPS 1805, led av samf Pro Patria 1815, LVA 1817 (preses 1824–25), RVO 1818.

G 24 maj 1818 i Filipstad m Emma Charlotta Helling, f 21 dec 1800 i Gbg (Am:f), d 28 maj 1874 i Sthlm (Hedv El), dtr till kh Pehr Nathanael H o Sophia Charlotta Prytz.

G förlorade sin far när han var sju år gammal, och hans skoltid blev i ekonomiskt avseende bekymmersam. I Åbo kunde han få hjälp av en släkting, varför han förlade sina senare studier dit. Han blev där lärjunge till Gabriel Eric Haartman och tillägnade sig bl a dennes uppfattning om läkarutbildningen.

G gjorde en stor insats som lärare, först i anatomi, senare i fysiologi, allmän och speciell patologi, i rättsmedicin och i medicinens historia. Han gav den kliniska undervisningen en praktisk inriktning och krävde att de studerande deltog i sjukvården. De bevarade föreläsningsmanuskripten vittnar om hans stora boklärdom och om flit och intresse för lärarkallet. Manuskripten visar ideliga omarbetningar med inskjutna sjukhistorier från egen verksamhet eller från litteraturen.

G var en flitig obducent, »man kunde inte bereda honom större nöje». Han ville bygga läkarvetenskapen på erfarenhetens grund. Sjukdomsläran skulle grundas på kunskap om förändringar inom organens struktur (patologisk anatomi), inom kroppsvätskornas blandning (patologisk kemi) och inom livskraften (patologisk dynamik). Han lade grunden till Karolinska institutets patologisk-anatomiska samling (Ms 59: 6: 1).

Hans »Handbok i medicinallagfarenheten» är en utmärkt praktisk sammanfattning av rättsmedicinen, klar och lättläst. Från 1806 undervisade han ingående i detta fack och eleverna fick förrätta och sätta upp protokoll över rättsmedicinska obduktioner (Ms 59: 5).

G visade intresse för psykiatri och föreläste även i psykologi. Han talade varmt för människovärdig vård för »dårar» och recenserade psykiatrisk litteratur. För att ge även obemedlade möjlighet att dricka brunn inrättade han med hjälp av enskild välgörenhet ett brunnslasarett vid Sabbatsberg. Inrättningen lever alltjämt kvar som en välgörenhetsfond.

Under G:s tid förändrades mycket inom sv medicin. Läkare- och kirurgyrkena förenades, smittkoppsvaccinationen infördes, kemin och den patologiska anatomin vann insteg inom läkarvetenskapen, Karolinska institutet växte fram och för dess kliniska undervisning ordnades ett garnisonssjukhus, mi-litärläkarväsendet reformerades, collegium medicum förstärktes och fick som sundhets-collegium vidgade uppgifter. G var med i den krets aktiva läkare som drev på dessa ärenden. Han tog initiativ till Läkaresällskapet och var dess förste sekreterare. Att ta nappatag med högre myndigheter låg dock ej för hans veka natur. Någon självständig vetenskaplig gärning gjorde han inte. Han hade inte heller läggning för det rent praktiska läkararbetet.

G var en renhjärtad, oegennyttig man, varmt hängiven sin vetenskap, sina patienter och sina vänner. Nyårsdagen 1827 antecknade han: »Att upplysa, att verka och att leva efter Guds behag. Under året har jag haft min vanliga praktiska bana, mycket arbete, mycket nöje i mitt bibliotek och hos min familj».