Chemnitz, släkt

Chemnitz, tysk släkt, härstammande från klädesmakaren och handelsmannen Paul Chemnitius i Treuenbrietzen i Mark-Brandenburg, fader till superintendenten i Braunschweig Martin Chemnitius d. ä. (f. 1522, d 1586), bekant som en av de mest betydande efterluterska teologerna. Son till honom var jur. utr. doktor Martinius Chemnitius d. y. (f. 1561, d 1626), vilken blev jur. utr. professor i Rostock 1601 samt kansler och geheimeråd hos hertigen av Pommern 1603. I början av år 1617, alltså vid en tidpunkt, då den svenska politiken var starkt intresserad av nyheter från Polen och Brandenburg, blev han med sin herres samtycke svensk korrespondent och är i riksarkivets samlingar representerad av några brev till Axel Oxenstierna. Redan 1619 överflyttade han emellertid som kansler till Holstein-Gottorp. Hans verksamhet i detta land har, tack vare de senare Slesvig-Holsteinska stridigheterna, nått en viss ryktbarhet på grund av ett av honom 1624 avfattat, om icke ringa historisk beläsenhet vittnande betänkande, vilket i Holstein-Gottorps intresse hävdade, att Slesvig hörde till Jylland (och alltså ej kunde vara underkastat den kejserliga kammarrättens kompetens). Tre av hans söner gingo i svensk tjänst, diplomaten Martin C. och historieskrivaren Bogislaus Philipp C. (se nedan 1 och 2) samt fältläkaren med. doktorn Franciscus C. (f. 1609, nedsablad av ett fientligt parti vid Braunsberg i Polen 16 jan. 1656), vilken 27 apr. 1653 erhöll titeln K. medicus. På grund av de tre brödernas förtjänster adlade Kristina 20 jan. 1648 kanslern Martin Chemnitius' då ännu levande barn. Ätten, som fortplantades av med. doktorn Franciscus C:z' efterkommande, var i Sverige senast representerad av majoren Carl Johan Fredric C. (f. 1684, d 1729), vars son volontären i polsk tjänst Johan Fredric C. (f. 1724, d 1744) slöt denna ättegren.