Tillbaka

Colliander, släkt

Start

Colliander, släkt

Colliander, småländsk släkt, av vilken hittills fyrtiosex medlemmar varit präster i svenska kyrkan, de flesta i Växjö stift. Stamfadern, bonden Erland å Skir-Kullagård i Växjö landsförsamling, levde i början av 1500-talet. Släkten delade sig, i tvenne grenar med hans sonsöner, kyrkoherden i Femsjö Erlandus Nicolai (d 1620), vilken tog namnet Colliander efter fädernegården (collis = kulle) och blev stamfader för Kullagårdsgrenen, samt bonden Måns Nilsson, vilken gifte sig till hemmanet Kolborset i Pjätteryds socken och blev stamfader för Kullhults-eller Kolborsegrenen.

A) Bland Kullagårdsgrenens medlemmar märkas kyrkoherden Erlandus C:s söner 1) kyrkoherden i Åsenhöga och Källeryd Birger C. (f. 1607, d 1683), vars ättlingar utgöra den äldre svenska grenen, och 2) kaptenen och regementskvartermästaren vid Nylands och Tavastehus infanteriregemente Nils C, som blev stamfader för en finsk gren av släkten, av vilken några medlemmar förfinskat sitt namn till Mäkinen. 1) Kyrkoherden Birger C:s sonsöner a) lektorn i Växjö och kyrkoherden i Öjaby och Härlöv, senare i Ålghult och Hälleberga Nils C. (f. 1680, d 1762), och b) v. pastorn i Alsheda Magnus C. (f. 1694, d 1783) grundade var sin släktgren, a) Till den äldre av dessa hörde kyrkoherde Nils C: s son kyrkoherden i Älghult och Hälleberga. Erland C. (f. 1718, d 1793), en begåvad och lärd man, vilken som gymnasist höll sin första predikan vid julottan i Älghult 1735 och femtiosju år senare predikade för sista gången vid julottan i samma kyrka. 1792 efter att ha hållit sammanlagt 1,990 predikningar. Broder till honom var provinsialläkaren i Kronobergs län samt lektorn och lasarettsläkaren i Växjö Johan Georg C. (f. 1728, d 1796), den förste läkaren i släkten, känd som en lärd och berest man. Han grundade en mineralbrunn i Lovisa 1761 och författade medicinska avhandlingar. En ättling i fjärde led till den nyssnämnde kyrkoherden Erland C. var den framstående akademiapotekaren i Lund Carl Erland C. (f. 1793, d 1848). b) Till den yngre grenen hör v. pastorn Magnus C:s ättling i femte led, andre bibliotekarien vid Uppsala universitetsbibliotek Karl Elof C. (f. 1887), vilken bl. a., utgivit en bibliografi över Vetenskapsakademiens skrifter 1826—1917 (1917) och tillsammans med förste bibliotekarien A. B. Carlsson (se denne) redigerat den bibliografiska avdelningen i band 3—7 av »Svenskt biografiskt lexikon». 2) Bland den finska släktgrenens medlemmar kan nämnas regementskvartermästaren Nils C:s ättling i femte led majoren Otto Johan C. (f. 1764, d 1809), vilken 9 dec. 1802 adlades och adopterades på sin svågers överstelöjtnanten Karl Vilhelm Wadenstjernas namn och nummer samt blev stamfäder för en ännu levande gren av denna ätt. De båda svågrarna och adoptivbrödérna äro förebilderna till »Bröderna» i J. L. Runebergs dikt. Efter skilsmässan från Sverige hava flera medlemmar av den finska släktgrenen gjort sig bemärkta, bland dem biskopen i Nyslotts stift Otto Immanuel C. (f. 1848, d 1923), bekant som genealog och forskare i den luterska kyrkomusikens historia.

B) Till Kolborsegrenen hör stamfadern Måns Nilssons son, kollegan i Växjö, sedermera kyrkoherden i Hallaryd Erlandus Magni (f. 1616, d 1696), vilken antog farbrodern, Erlandus Nico-lais| släktnamn Colliander. Från hans liv förtäljas många episoder. Hans företrädares änka intrigerade mot honom, då han ej ville »konservera» henne, varför domkapitlet måste ingripa. Under snapphanefejderna på 1670-talet upplevde han många äventyr. Sålunda blev han en gång (1679) utkörd från hus och familj och tvangs att följa med snapphanarna och deras rövade boskap till Skåne. En annan gång skall han bakbunden ha blivit fastspikad med skägget vid ett träd, där han måste stå ett par dagar, tills hans rop tillkallade räddare. För alla sina lidanden erhöll han avi Karl XI frihet på sin gård, donation å 30 tunnor kronotionde i Hallaryd samt en silverkanna. En son till honom, teol. lektorn i Växjö Petrus C. (f. 1660, d 1713) erhöll genom k. fullmakt 6 maj 1707 Annerstads, Nöttja och Torpa släktpastorat på grund av släktskap genom sin moder med Johan III: s hovpredikant Georgius Marci. En hans sonson, komministern i Färgaryd Andreas C. (f. 1737, d 1803) hörde till de ekonomiskt intresserade prästerna. Han disputerade över nyttan av forvagnsinrättningar i Sverige och gjorde sig känd som en flitig biskötare. Kusiner till honom och sonsöner till Petrus C. voro a) kyrkoherden i Karda och Hänger Peter C. (f. 1743, d 1806), vars sonsons son Johan Gunnar Esaias C. (f. 1878) är kyrkoherde i Färlöv och Norra Strö och släktens f. n. ende prästerlige medlem, b) handlanden i Varberg Lars Gabriel C. (f. 1756, d 1804), vilkens sonson justitieborgmästaren i Göteborg Fredrik Mauritz C. (f. 1827, d 1914) blev fader till rådmannen i Göteborg Ernst August C. (f. 1867), och c) kyrkoherden i Adolf Fredriks församling i Stockholm, hovpredikanten Erland C. (f. 1760, d 1824), vilken var en »utmärkt predikant samt allmänt vördad och älskad för gudsfruktan och nit».

G. Colliander.


Svenskt biografiskt lexikon