Johan Gabriel Collin

1. Johan Gabriel Collin, f. 21 apr. 1761 i Julita församling, d 25 febr. 1825 i Stockholm. Föräldrar: trädgårdsmästaren Erik Collin och Hebla Olofsdotter. Genomgick Strängnäs trivialskola och gymnasium; student i Uppsala 25 okt. 1782; inskriven i fil. fakulteten vid universitetet 18 nov. 1782. Innehade informatorsbefattningar; auskultant i bergskollegiet 29 nov. 1786 med villkor av vederbörliga examinas avläggande för vidare befordran utom den mekaniska vägen; erhöll av kommerskollegiet privilegium på tillverkning av vävskedar (ritter för sidentaftfabrikationen) 17 sept. 1788; etablerad optisk instrumentmakare i Stockholm 1793; Vetenskapsakademiens instrumentmakare 20 febr. 1793 med 2,000 rdr i »pension» eller lön. LVA 1812.

Gift 1789 med Maria Sofia Enhörning, f. 29 aug. 1767, d 24 dec. 1838, dotter till kyrkoherden i Tuna, Tunaberg och Bergshammar, kontraktsprosten Karl Enhörning.

I Vetenskapsakademiens protokoll liksom i samtidens vetenskapliga litteratur och senare utgivna brev och memoarer nämnes C. ofta som den för sin konstskicklighet och arbetsprecision utomordentlige mekanikern och instrumentmakaren, känd vida utöver landets gränser. Redan som skolgosse lär han ha förtjänat sitt uppehälle genom att tillverka och reparera klockor. Sedan tyckes han under många umbäranden ha strävat sig fram som informator och mekaniker samt lär under H. Holmboms ledning ha utbildat sig till optiker, tills han efter dennes död i egenskap av akademiens instrumentmakare fick en i viss mån bättre ställning (1793).

C. konstruerade bland annat en distansmätare, som kom till allmän användning i armén, och hans förbättrade uppsättningsinstrument för kanoner och mörsare infördes vid artilleriet. År 1802 erhöll han anslag av offentliga medel för att tillverka en sjökikare, avsedd att användas för mätningar och undersökningar av havsbotten (K. brev 31 mars), men detta instrument blev aldrig fullbordat. På sin tid beryktade voro hans stora, för brukssocieteten konstruerade våg med en känslighet av två milliondelar vid ett lispunds belastning och en mikrometer av utomordentlig precision. Vetenskapsakademien äger i sitt museum ett flertal ännu användbara, av C. förfärdigade instrument, vilka visa, att samtiden ej saknade grund för sin höga uppskattning av hans förtjänster som instrumentmakare. Sitt mest anmärkningsvärda uttryck fick denna uppskattning, då C. 1812 erhöll ledamotskap i akademien. Som motivering för invalet anfördes, att han vid sidan av en omfattande bildning i andra ämnen »har sig bekant nästan allt vad i optiken, glassliperiet och glasmakeriet är skrivet och skapande snille, som vågar nya företag».