Olaus Laurenti Fernander (Ferndalin, Fernaeus)

Fernander [förut Ferndalin, Fernæus), Olaus Laurentii, bondson från Österfärnebo (Gävleb.), födelseår okänt, trol. f i Stockholm efter 1695. Gymnasist (Fernander) i Gävle 1678; student vid Uppsala univ. (Ferndalin) 14 maj 1681, borta från omkr. 1683, återinskriven 17 febr. 1686 (Fernaeus); informator på Eggebyholm, Ösluna sn (Upps.) 1693; utgav en skrift 1695 (se nedan).

F. är utgivare av en tidig och sällsynt nykterhetsskrift, »Theatrum tragicum ebriosorum. Thet är: alle drinckares ynckelige skådeplats ... samman skrifwen af Olao Laur. Fernandro». Hans personliga öden äro, i den ringa mån man känner dem, utredda 1953 (Bror Olsson). Att författaren var från Gästrikland framgår av, att han kallas »Gestr.» Då han 1678 flyttades till Gävle gymnasium, anger rektor R. Schroderus (Årsböcker i sv. undervisningshist., 68–69, s. 264), att han var en fattig bondson från [Öster]färnebo, varav han tydligen tagit sitt namn, Fernander. Han dömdes i gymnasiet 1679 att sitta i »proban» för kortspel; 1680 omtalas hans fattigdom. Såsom ej sällan skedde på den tiden ändrade han sitt namn flera gånger. Sålunda inskrevs han som student i Uppsala våren 1681 som Ferndalin; för fattigdoms skull fick han avbryta studierna. När han vintern 1686 återinskrevs, efter att ha varit borta i tre år, emedan 'löften under tiden om underhåll icke infriats', kallade han sig Fernæus. Icke desto mindre har han återtagit namnet Fernander, under vilket namn han omtalas i nationsmatriklarna, som också ange, att han dött i Stockholm, obekant vilket år. Hans skrift, Theatrum, har företalet undertecknat på herrgården Eggebyholm i Östuna (Uppland) 1693, där F. tydligen då varit informator.

Det är uppvisat (Olsson), att F. var kompilator, ehuru ej talanglös, med sinne för det drastiska och folkliga. Han har sålunda nästan ordagrant avskrivit den realistiska sjukdomsbeskrivningen i Laurentius Petri's »Emoot dryckenskap» (1557, nya uppl. 1560 och 1605), liksom han ofta citerar S. P. Isogaeus' »Gudz basunaljud emoot Norden» (1684); han anför även Stiernhielm och Lasse Lucidor. Intressant är F:s uttalande om alkoholisten, att »man dricker ofta icke för törst, utan för vällust skull, och ofta gånger icke för vällust utan för olust». Vad F. krävde var måttlighet, icke fullständig abstinens.