Hans Fersen, von

2. Hans von Fersen, f. 27 febr. 1625 (v. Fersen, 1, s. 342), d. 1683 (ej 13 jan., levde 19 febr. 1683 men var död 18 mars s. å.). Föräldrar: överstelöjtnanten Reinhold von Fersen och Dorotea Wrangel. Löjtnant vid Tavastehus läns reg. 1645; kapten vid livgardet 1646; överstelöjtnant vid Arvid Forbus' reg. s.å.; transport till Gustaf Lewenhaupts reg. 1647; överste för Västra Nylands infanterireg. 21 juni 1655; kommendant i Reval s.å.; lantråd i Estland 1660; generalmajor av infanteriet 9 dec. 1665; friherre 4 nov. 1674; tf. chef för Åbo läns infanterireg., tf. guvernör i Riga och tf. generallöjtnant efter sin bror Fabian (F. 3), allt s.d.; generallöjtnant och ord. guvernör i Riga 21 april 1675; ord. chef för Åbo läns infanterireg. 25 juni s.å.; avsked från reg. 18 okt. 1679; guvernör över Ingermanland och Kexholms län 6 maj 1682.

G. 1) 13 jan. 1651 (v. Fersen, 1, s. 348) m. Catharina Elisabeth von Burt, d. febr. 1666 i Reval, dotter av översten Heinrich Robert von Burt och Magdalena von Vietinghoff; 2) 16 juni 1668 m. friherrinnan Anna Magdalena von Tiesenhausen, d. i nov. 1706, begr. 1 mars 1707 i Reval, dotter av friherre Hans Heinrich von Tiesenhausen och Anna von Uexküll.

F. kom i unga år till den svenska armén i Trettioåriga krigets Tyskland. Enligt friherrebrevet blev F. redan 1643 efter studier och peregrination antagen som kaptenlöjtnant vid ett tyskt regemente och följande år kapten vid drottning Kristinas livregemente. Han avancerade 1646 till överstelöjtnant. Åren 1651–53 finnes F. upptagen som hovjunkare vid drottning Kristinas hov och deltog i festligheterna i Uppsala våren 1654 i samband med tronskiftet. Följande år blev han överste för Västra Nylands regemente, och under Karl X Gustavs krig gjorde han tjänst i Östersjöprovinserna, huvudsakligen förlagd till Reval som kommendant där. Han kvarstannade efter krigets slut, blev lantråd i Estland och generalmajor av infanteriet, förrättade mönstringar och inspektioner men ägnade sig också åt förvärv av gods och gårdar samt åt processer med andra godsägare (jfr F. v. Versen, 1, s. 345 ff.). Han övertog hösten 1674 sin broder Fabians (se s. 666) befattningar som chef för Åbo läns infanteriregemente och guvernör i Riga samt utnämndes följande år till generallöjtnant och ordinarie guvernör i Riga. Under Karl XI: s krig deltog han tillsammans med kusinen Otto Wilhelm (F. 1) i den livländska armé, som 1678 avsändes för att hjälpa den svenska garnisonen i Pommern, och yrkade bestämdare än någon annan på reträtt inför de hinder, som reste sig i arméns väg.

Efter krigets slut fick F. order att gå den livländska reduktionskommissionen till handa. Han blev uppvaktad av livländska adelsmän, som anhöllo om hans bistånd att uppskjuta reduktionsarbetet. Från kommissionens sida uttalades också farhågor, att F. inte skulle vilja lämna tillräckligt bistånd åt ledamöterna. Som balt ägde F., menade man, inte nog auktoritet mot sina ståndsbröder. Dessutom hade han alltid stått på adelns sida och var också i hög grad berörd av reduktionen, genom vilken han skulle kunna förlora en årsinkomst på cirka 5.000 riksdaler.

Sommaren 1682 förflyttades F. till Narva som guvernör över Ingermanland. Hans resa blev fördröjd genom en svår sjukdom, som han råkade ut för på vägen dit, men väl framme i staden ägnade han sig energiskt åt försvarsarbetena på fästningsverken. Han klagade över bristen på proviant för manskapet och föreslog, att man skulle inrätta spannmålsmagasin i Narva. Tidigt på våren 1683, medan han ännu var i sin fulla tjänstgöring, avled han hastigt. – Brev och skrivelser från F. finnas i Riksarkivet bl.a. i följande samlingar: Skrivelser till K. M:t (1659, 1666), Livonica, II, vol. 118, 185 (till K. M: 1 1675–82 och 1682–83), M. G. De la Gardies saml. (1655–81, 33 st.), Skoklostersaml. (till C. G. Wrangel 1665, 1669–74) samt i Bengt Horns saml. (1658–61, 13 st.).