Hans Ferster

Ferster (Förster, även Forster, Frester, Freester, Hans, d. i Stockholm (bouppt. 1653). Verksam som murmästare och byggnadsledare i Sverige från mitten av 1630-talet, möjligen tidigare; mästare i murmästareämbetet i Stockholm 1639; burskap 22 maj 1641 i Stockholm.

G.m. Anna Maria Ranck i hennes troligen tredje gifte, d. 12 nov. 1681 i Stockholm; g. 2) m. Georg Hirsck; 4) 6 mars 1655 i Stockholm (Ty.) m. köpsvennen Friedrich Drenckhan, d. 13 juni 1703 i Stockholm (Ty.).

Murmästaren. Hans F. var av tysk börd, troligen från Lüneburg. Från denna stad kom fältskären Georg Forster (d. 1656), som sannolikt var hans broder, till Stockholm. I bevarade byggnadskontrakt stavas H. F:s namn på många olika sätt; själv skriver han sig »Ferster», »Forster» eller »Förster». Av handlingarna i murmästareämbetet i Stockholm framgår, att han sedan 1635 haft två lärdrängar, som blevo »utskänkta» av honom 1638; åren 1638–39 hade han sju lärdrängar, 1643 sysselsatte han 24 gesäller, medan flertalet av de i ämbetet inskrivna mästarna hade en eller ingen gesäll, och den som kom närmast efter F. hade åtta. Han var sålunda tidens storbyggmästare, som hade en mängd byggen i gång både i Stockholm och i landsorten. Hans verksamhet har emellertid sammanblandats med andra samtida murmästare, som också hette Hans i förnamn, Hans Groot, som hörde till de av Kasper Panten till slottsbygget i Stockholm från Holland 1624 inkallade hantverkarna och som 1638 blev mästare i ämbetet i Stockholm, och Hans Larsson Drijsell, amiralitetsmurmästare och mästare i ämbetet i Stockholm 1636, för att nämna de mest kända. Den sistnämnde byggde Carl Carlsson Gyllenhielms Karlberg, och det var också han – och icke F., såsom det uppgivits – som murade amiralitetshuset på Skeppsholmen. Det är sålunda ovisst om den mäster Hans, som enligt räkenskaperna 1632 och 1633 arbetade med murningen på slottsbygget vid Tyresö, var identisk med Hans F.

F:s första stora, dokumentariskt bestyrkta arbete i Sverige gällde Jakobs kyrka i Stockholm. Kontrakt slöts 25 febr. 1635 enligt ett av F. tidigare ingivet anbud, och arbetet omfattade påmurning av yttermurarna – halvannan meter – av mittskeppets murar ovan pelarna – omkring fyra och en halv meter – av västtornen, västgaveln och tvärskeppets gavlar samt inslagning av valven i kyrkan, fem i vardera sidoskeppet och sju i mittskeppet, »allt det som mursleven och hammaren kan fordra». Den dekorativa utsmyckningen av portaler och gavlar anförtroddes samtidigt åt Henrik Blom. Det gällde sålunda att till väggar och valv fullborda den kyrkobyggnad, som uppförts under Johan III:s tid. Valven blevo färdiga först 1643; detta årtal jämte texten »Hans Førster murer diser Chirk» kring murmästaremblemen återfinnas på en slutsten i ett av valven.

S.å. som arbetet med Jakobs kyrka påbörjades, hade assessorn Nils Nilsson Stiernflycht träffat avtal med F. om murningen av hans nya hus – delvis med användande av äldre murpartier – vid hörnet av Tyska brinken och Skomakaregatan, där värdshuset Lejonet skulle inrymmas. Byggnaden uppfördes 1636 i den för tiden typiska stilen till tre våningars höjd med ett krönande högt gavelröste. Tegelfasaden och röstet pryddes av en dekoration i sandsten, utförd av stenhuggaren Jost Henne. Ett liknande bostadshus uppförde F. åt sig själv vid den nya paradgatan genom Gamla stan, Stora Konungsgatan, nu fastigheten Stora Nygatan 8 (avbildad å Erik Dahlberghs framställning av Karl X Gustavs begravning 1660). Byggnaden står ännu kvar, men har genom senare om- och påbyggnad förändrats.

Så snart Stiernflychts hus var färdigt, fick F. under arkitekten Hans Jakob Kristlers ledning taga itu med murningsarbetet vid ombyggnaden av Tyska kyrkan i Stockholm. Nu anlitades F. för det ena stora uppdraget efter det andra. Vid denna tid synes han ha knutits till de pågående ombyggnadsarbetena på Stockholms slott. Den mäster Hans, som från 1637 och under de följande åren förekommer i räkenskaperna, torde vara identisk med Hans F., vilken var nära lierad med underbyggmästaren på slottet Louis Gillis. Efter Kasper Pantens död hade Gillis hand om slottsarbetet. För riksmarsken Jacob De la Gardies slottsbygge vid Jakobsdal (nu Ulriksdal), som leddes åv Kristler och efter dennes avresa från Sverige av Gillis, anlitades F. Åt riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna murade F. 1638–40 Tyresö kyrka, där även en inskriftstavla bär hans namn: »J. O. H. [Johan] Ferster». När Simon De la Vallées stora Riddarhusprojekt på hösten 1642 kom till utförande, anförtroddes murningsarbetet åt F., som också, när verket efter en mer än treårig paus 1648 återupptogs, fortsatte detta arbete.

Den 14 april 1645 träffade överståthållaren avtal med F. om uppförande av det nya tukthuset i Stockholm (nya Smedjegården). Jean De la Vallée, Simons son, hade året förut gjort en ritning till den planerade anläggningen, en stor rektangulär gård på alla fyra sidorna omsluten av tvåvåningslängor, som skulle förläggas till västra delen av den stora Barnhustomten, vilken sträckte sig från Drottninggatan ända fram till nuvarande Norra Bantorget. Av den planerade anläggningen skulle nu endast en del av de båda längorna i nordvästra hörnet byggas. Enligt kontraktet skulle F. »uppmura en fjärdepart av det nya tukthuset... som ovanskrivna avritning utvisar med grundvalen två våningar högt utom vinden däruppå, avdelningar innan i huset efter avritningen, trappor och stengolv, uti en summa färdigt göra vad mursleven kräver, hålla sig själv hantlangare, som bruka kalk och bära sten, såsom ock ställningsmakare, men byggningspersedlarne skola med barnhusets omkostnad levereras.»

Året därpå fick F. även Stockholms stad som uppdragsgivare. Det gällde nu en byggnad av långt förnämligare slag än det ganska enkla tukthuset, nämligen Norra kämnärsrättens hus i hörnet vid nuvarande Gustav Adolfs torg och Malmtorgsgatan, senare känt som Kastenhof och Hotell Rydberg. Den 29 maj 1646 kontrakterades med F., att han med »sine murmästare, egna hantlangare och ställningsmakare» skulle mura detta hus »efter den dessein, som däruppå gjord är». Det var en trevåningsbyggnad i tidens stil med höga gavelrösten och portaler med rik dekoration, huggen i natursten, både åt torget och åt gatan. För stenarbetet svarade stenhuggaren Jost Henne, med vilken F. samarbetat även på Stiernflychts bygge och på Tyska kyrkan.

Under den senare delen av sitt liv var F. också sysselsatt med två omfattande kyrkobyggen. Året innan han kunde sätta slutstenen i Jakobs kyrkas valv, började han murningsarbetet på Kristine kyrka i Falun. Med detta stora bygge arbetade han sedan i jämnt ett decennium. »Hans Forster dieser kyrken mauer und baumeister Anno Christi 1652» har han låtit hugga på en sten, som sitter infogad i murverket. För ombyggnaden av Österåkers kyrka i Roslagen anlitades även F. Brita Kurck och Gustaf Banér, vilka båda ägde gårdar i socknen, träffade 23 mars 1647 avtal med F., att han för 400 rdr specie skulle »förbygga och förlänga» kyrkan med ett 18 alnar långt kor, försett med fem fönster och »välvt på bästa sättet». F:s arbete omfattade endast murningen av väggar och valv. Med timmermansmästaren Baltzer Fröigde kontrakterades samtidigt taklag och täckning samt ett »sirligt torn» däröver. De båda mästarna skulle, skriva de i kontrakten, utföra arbetet »efter den avritning» som de tillsammans »underskrivit». Korbygget fullbordades s.å. Det visade sig emellertid ett år senare vara nödvändigt att utföra en genomgripande reparation av kyrkan. Långhusets ytterväggar murades högre, och de nuvarande valven, burna av kraftiga pilastrar, slogos in. För detta arbete, som genomfördes 1649–50, anlitades dock en annan murmästare. Av likheten mellan korets och långhusets valvbyggen har man dragit slutsatsen, att F. under den senare perioden tjänstgjort som arbetsledare, ett antagande, som dock förefaller föga troligt. F. byggde troligen även Berndeska gravkoret i Sollentuna kyrka.

F. var en skicklig hantverkare samt en driven arbetsledare och organisatör. De konstrikt murade kyrkovalven ge oss alltjämt syn för sägen om hans förmåga; de många och stora uppdragen vittna om det anseende och förtroende han på kort tid tillvunnit sig i vårt land. Men han var murmästare och icke, som ibland antagits, arkitekt. Av en murmästare fordrades, att han skulle kunna utföra vissa byggnadsritningar. Man måste hålla i minnet, att vid denna tid sällan fullständiga och i detalj utarbetade ritningar till byggnadsföretagen uppgjordes. De olika hantverksmästarna kunde då arbeta tämligen självständigt inom en angiven ram, och den tekniska och konstnärliga lösningen av. detaljerna anförtroddes ofta åt dem. Sitt eget hus har naturligtvis F. byggt efter egna intentioner och förmodligen också andra bostadshus eller smärre byggnader. Av de bevarade kontrakten med F. framgår emellertid, att hans arbete i dessa fall endast gällde murningen och icke ledningen av byggena. Under liknande former träffades samtidigt avtal direkt mellan byggherrarna och de andra hantverksmästarna, stenhuggarna, timmermännen m.fl. Hans Jakob Kristler, Simon De la Vallée och Louis Gillis ha gjort ritningar och tjänstgjort som byggnadsledare.

Endast i ett fall, nämligen beträffande Kristine kyrka i Falun, har F. – enligt vad han själv angivit – svarat för byggnadsledningen. Men icke heller till denna kyrka, som närmast kan betraktas som en förstorad och förgrovad kopia av Jakobs kyrka i Stockholm, har, såvitt man kan bedöma, F. uppgjort de ursprungliga ritningarna.

F., som av mantalsuppgiften från 1652 att döma dog vid unga år, var vid sin död en förmögen man. Enligt ett 18 jan. 1665 av änkan ingivet inventarium över dödsboet ägde han förutom stenhuset vid Stora Nygatan en malmgård på Södermalm. Efter makens död hade änkan på granntomten i kvarteret Milon (St. Nygatan 10) uppfört ett numera rivet stenhus till utseendet snarlikt det tidigare av F. byggda huset. I boet fanns också en stor samling guld- och silverföremål, bl.a. två kedjor av guld, den ena om 83 dukater, ett par guldskedar och ett armband samt fem guldringar, två kredenser av förgyllt silver, den största om 77 lod, två silverkannor om 68 och 52 lod samt skålar, stop m.m.

F. förvärvade 1643 en grav i Jakobs kyrka, troligen mitt under valvet med slutstenen, som bär hans namn, och begravdes sannolikt där. Av F:s barn blevo Matthias och Georg Förster fältskärer, den förstnämnde i Jena, medan tredje brodern Jakob Förster blev borgare och handelsman i Riga.