Ericus Mattei

Ericus Mattei (Matthei), levde ännu 20 jan. 1542, troligen död s. å. Var först präst; kamrerare i Gustav I:s kammare 1 jan. 1536; ledare för övriga kamrerare i Kammaren 1538; kamrerare vid myntet och föreståndare för k. silverkammaren på Västerås slott s. å. och var kvar där 1540 men flyttade då med silver kammaren till Stockholm.

Herr E. M. är en av Gustav Vasas betrodda finansämbetsmän. Han har emellertid i litteraturen (Edén) förblandats med sin yngre kollega i Kammaren Erik Matsson (se denne), och denne i sin tur än mer sammanblandats med andra. Erik Matsson uppträder dock först 1544 i Kammaren och namnes aldrig med prästnamnformen »herr Ericus Matthei». När detta namns bärare sist framträder i Kammaren 1542, är han en av de ledande där, medan Erik Matsson 1544 är en av de lägst avlönade – en ny kammarskrivare (Svalenius).

Att den äldre herr E. M. varit präst framgår redan av det latinska namnet, föregånget av herrtiteln. Såsom präst torde man dock icke med säkerhet kunna identifiera honom. Det fanns i Uppsala 1531 en kanik herr E. M., som nyttjades vid tiondeuppbörd. Han är emellertid troligen identisk med den »herr Erik Masson aff Opsala», som namnes i Vadstena klosters räkenskaper ännu 1553 och 1554 (Silfverstolpe, s. 71, 76), ty sistnämnda år namnes han närmast efter herr Lars Mårtensson från Uppsala, och just denne står framför honom också i en lista på prebendeinnehavare i Uppsala jan. 1531. Men i så fall har denne herr E. M. tydligen icke varit i Kammaren och levat betydligt längre än kamreraren. En möjlighet finns i stället till identitet med den herr E. M., som 1524 var kaplan i Helga lekamens gille i Stockholm, men detta är en hypotes, och namnformen E. M. var icke så ovanlig.

Kamreraren herr E. M. kom enligt anteckning i Kammararkivet (Oordnade handl. nr 215) i konungens tjänst nyåret 1536 (Svalenius). Detta år funnos fem kamrerare i Kammaren, likaså 1537. År 1538 framträdde emellertid en ansats till herr E. M:s upphöjelse som chef över de andra. I en instruktion, given då konungen lämnade Stockholm, rörande uppbörden från fogdarna äro de kvarvarande kamrerarna tämligen otvetydigt ställda under E:s ledning (Edén, s. 33). Han befordrades s. å. till kamrerare vid myntet i Västerås och chef för silverkammaren på slottet där. År 1540 flyttade emellertid myntet till Svartsjö och silverkammaren tillbaka till Stockholm. Ännu i jan. 1542 är herr E. M. i verksamhet, då på Svartsjö, där den mera kände herr Eskil Michaelis (se denne), E. och Mårten myntskrivare mottogo 2 345 lödiga mark silver, som 1541 uppburits i Växjö stift. Större delen, som utgjordes av förgyllt silver, nedsmältes och förvarades sedan jämte det »vita» silvret i två kistor, försedda med herr Eskils och herr Eriks sigill (Peterzén, s. 221). År 1542 försvinner herr E. M. ur handlingarna och har troligen dött s. å., emedan silverkammaren då fick en ny chef, Rasmus Nilsson.