Simon Anders Cronstrand

1. Simon Anders Cronstrand, f. 20 jan. 1784 på Törneby egendom, Kalmar landsförsamling, d. 22 febr. 1850 i Stockholm. Föräldrar: salpetersjuderidirektören Lars Cronstrand och Johanna Katarina Beckerström. Åtnjöt undervisning i hemmet; student i Uppsala 4 okt. 1796; disp. 13 dec. 1798 (Specimen academicum progressuum aesthetices cum cultura philosophiæ connexum exhibens, p. 1; pres. N. F. Biberg); avlade examen rigorosum 22 mars 1800; disp. pro gradu 7 juni 1800 (Dissertatio mathematica de spirali Archimedea; pres. N. Landerbeck); fil. magister 16 juni 1800. Docent i experimentalfysik vid Uppsala universitet 17 aug. 1806; uppförd på andra förslagsrummet till adjunkt i matematik därstädes 10 dec. 1808; adjunkt i samma ämne vid krigsakademien på Karlberg 28 febr. 1809; adjunkt vid Vetenskapsakademiens observatorium 17 maj 1809; uppförd på andra förslagsrummet till matematum inferiorum professuren vid Uppsala universitet 24 nov. 1810 och på tredje förslagsrummet till astronomie professuren därstädes 27 apr. 1811; astronomie observatör vid Vetenskapsakademien 22 juni 1811; professor vid fältmätningskåren (sedermera topografiska kåren) 17 jan. 1815 (erhöll professors lön 28 sept. 1818); lärare vid artilleriläroverket; erhöll i uppdrag av Vetenskapsakademien att årligen redogöra för framstegen inom astronomien 1820; v. sekreterare vid Vetenskapsakademien 1821–8 mars 1839; lämnade på grund av sjukdom sin befattning som akademiens astronom 13 sept. 1837; inspektor för akademiens observatorium 1840–50. Erhöll pris av Krigsvetenskapsakademien 1805; KorrespLKrVA 1811; LVA 1812 (ledamot av inspectura aerarii 1821–39 och av redaktionsutskottet 1821–50); erhöll av Vetenskapsakademien Ferrnerska belöningen 1813, 1815, 1822 och 1824 och tillsammans med J. Svanberg Lindbomska belöningen 1825; arbetande LKrVA1816; RNO 1824; LVS 1828; innehade dessutom ryska S: t Stanislausorden 3kl sedan 1835 och var ledamot av Krigsvetenskapsakademien i Palermo sedan 1835.

Gift 27 juli 1847 med Gustava Charlotta Wiklund, f. 25 apr, 1796, d 2 nov. 1872, dotter till organisten i Stockholm Nils Wiklund.

C, som under sin Uppsalatid var lärjunge till Z. Nordmark, kallades 1806 till docent i experimentalfysik. Då hans tid som universitetslärare kom att omfatta blott tre år, hann han icke göra några egentliga insatser inom fysiken. Efter sin anställning vid krigsakademien på Karlberg övergick han till geodesien. Det synes hava varit bekantskapen med J. Öfverbom, som länkat in C:s intresse på det senare forskningsområdet. Sedan C. 1815 utnämnts till professor vid fältmätningskåren, ägnade han sig flitigt åt trianguleringsarbeten. Åren 1815–32 företog han triangelmätningar inom Uppland, Västmanland, Södermanland, Närke, Östergötland, Västergötland, Småland, Blekinge, Skåne, Halland, Bohuslän och Dalsland. År 1824 utförde han astronomiska ortsbestämningar mellan Uppsala och Gävle, och under åren 1834–35 verkställde han sammanbindningen över Ålandshav mellan de svenska och finska triangelnäten. C:s sista geodetiska arbete var en basmätning på Öland under åren 1839–40.

C. var en skicklig observatör, och hans bidrag till uppränningen av vårt lands topografiska kartverk voro av erkänd betydelse. Om hans arbetssätt och personlighet säger en minnestecknare: »Cronstrand fann ofta svårigheter vid början av ett företag, men denna gjord, kunde ingen vara outtröttligare än han var intill dess slut. Bisakerna oroade honom föga, dessa överlämnade han gärna åt sina biträden, men själva observationerna utförde han med brinnande iver och under fullaste själsspänning intill arbetets slut, vittnande om att han då fann sig uti sitt rätta kall.»

År 1823 beslöts en definitiv reglering av vårt lands mått-, mål- och viktsystem. För detta ändamål krävdes en noggrann bestämning av relationen mellan den svenska längdenheten och sekundpendelns längd på Stockholms observatorium. Det blev C, som tillsammans med J. Svanberg fick utföra de för detta arbete erforderliga pendelmätningarna (1825, 1832).

Redan år 1831 började C:s synförmåga på ena ögat att förminskas och upphörde alldeles under det följande året. Då även andra sjukdomar tillstötte, måste han år 1837 lämna sin befattning som akademiens astronom. Några självständiga insatser av betydenhet inom astronomien hade han ej gjort. Vid sidan av en del observationer vid solförmörkelsen 7 sept. 1820 och iakttagelser av några stjärnockultationer utgav han under åren 1820–36 på grund av akademiens uppdrag årliga redogörelser för framstegen inom astronomien. Dessa översikter utmärka sig för samvetsgrannhet och noggrannhet och äga jämväl ett bestående värde, som skulle vara väsentligt större, därest de kunnat fortsättas en längre tid. Efter avskedet från astronombefattningen ägnade sig C. intensivt åt utarbetandet av en handbok i praktisk astronomi, vilken utkom i tvenne delar 1841–43. Detta arbete var avsett att användas som grundlinjer till föreläsningarna vid militärläroverket på Marieberg. På grund av sin starkt koncentrerade stil lämpade det sig dock föga för nybörjare men ägde som en koncis och klar framställning av dåtidens praktiska astronomi obestridliga förtjänster. Läroboken blev C:s sista verk. Han var nu en kroppsligen och andligen bruten man, som fjättrades vid sängen under de återstående åren av sin levnad. Vid riksdagen 1850–51 beviljades pension åt hans änka.