K. V. Ossian Dahlgren

Dahlgren, Karl Vilhelm Ossian, f. 19 juli 1888 i Arboga. Föräldrar: civilingenjören och disponenten Otto Vilhelm Dahlgren och Alma Tour. Elev vid Sala allmänna läroverk ht. 1898 och vid Västerås h. allmänna läroverk ht. 1902; avlade mogenhetsexamen vid sistnämnda läroverk 1 juni 1907; student i Uppsala 13 sept. 1907; fil. kand. 15 dec. 1910; fil. magister 30 maj 1911; fil. lic. 5 febr. 1916; disp. 29 maj 1916; fil. doktor 31 maj 1916; idkade studier vid Kristinebergs zoologiska station somrarna 1911, 1914, 1915 och 1917; har företagit ett stort antal studieresor dels inom Sverige, Norge och Danmark, dels som Liljewalchs stipendiat till Tyskland och Schweiz 1920—21. Amanuens vid Uppsala universitets botaniska laboratorium ht. 1912—vt. 1915; e. lärare i botanik vid Ultuna lantbruksinstitut från 18 sept. 1915; docent i botanik vid Uppsala universitet 15 sept. 1916; erhöll anslag för studier, som ej tillhöra de egentliga examensämnena, enligt K. brev 22 mars 1918 och 18 febr. 1919; genomgick provårskurs vid h. allmänna läroverket i Uppsala ht. 1918—vt. 1919; erhöll rättighet att söka och innehava ordinarie ämneslärarebefattning vid rikets h. allmänna läroverk och folkskoleseminarier genom K. brev 1 okt. 1919; erhöll docentstipendium för tre år från 1 jan. 1920 genom kanslerns resolution 5 juni 1920; lektor i biologi och hälsolära vid folkskoleseminariet i Uppsala 26 sept. 1921; förklarad kompetent till pro- fessuren i botanik och praktisk ekonomi vid Uppsala universitet 9 nov. 1929. Erhöll av större akademiska konsistoriet i Uppsala Bjur-zonska premiet 18 juni 1919.

Gift 10 sept. 1921 med fil. kand. Greta Estelle, f. 17 apr. 1895, dotter till ingenjören i Stockholm Axel Teodor Konstantin Estelle och Karin Maria Johanson.

D. har idkat en omfattande vetenskaplig skriftstäl-larverksamhet, berörande floristik, morfologi, ekologi, genetik och embryologi. Hans tidigaste arbeten, publicerade i Svensk botanisk tidskrift, röra sig huvudsakligen om Västmanlands flora och lämna meddelanden om nya, märkligare växtfynd företrädesvis i detta men även i andra landskap. Störst är en uppsats »Salatraktens kärl-växtflora» (1910, med tillägg 1923), där han lämnar en förteckning över inom detta område förekommande fanerogamer och ormbunkar. Från samma tid härstamma också dels en morfologisk och variationsstatistisk avhandling om avvikande talförhållanden och andra anomalier i blommorna hos några Campanulaarter (Arkiv för botanik, Bd 10, n:o 10) samt ett par smärre entomologiska uppsatser (Entomologisk tidskr., 1911).

Sedermera har D: s huvudsakliga insats gjorts inom embryologien och ärftlighetsläran. Redan i ett av sina första embryologiska arbeten kunde han meddela sin mest uppmärksammade embryologiska upptäckt, en ny — hittills ensamstående — embryosäckstyp hos det till familjen Plumbaginaceæ hörande släktet Plumbagella, där embryosäcken innehåller endast de fyra kärnor, som bildas genom reduktionsdelningen. I sin gradualavhandling »Zytologische und embryologis che studien über die reihen Pri-mulales und Plumbaginales» (Svenska vet.-akad:s handl., Bd 56, n:o 4) lämnar han en på stort material grundad framställning av dessa båda ordningars embryologi och systematiska ställning. Ordningen Plumbaginales plats i systemet har varit omstridd, men D. kunde i denna avhandling visa, att den, som också av en del forskare förmodats, bör placeras bland Centrospermseæ. — I några senare avhandlingar har D. lämnat bidrag till en del andra växters embryologi, däribland Typha, Spigelia och familjen Alismataceseæ (Svensk bot. tidskr., 1918, 1922, 1928). Viktigast äro härvid hans undersökningar över endospermbildningen hos Compositeerna (Zeitschr. für Botanik, 1920, och Svensk bot. tidskr., 1924). — D:s intresse för ärftlighetsforskning har tagit sig uttryck i ett dussintal avhandlingar i Svensk botanisk tidskrift och Hereditas. Han var den förste, som i Uppsala började med experimentell ärftlighetsforskning. Av särskilt intresse är hans påvisande av avkommans olikhet vid reciprok korsning mellan två närstående Geraniumarter.

Ett genomgående drag i D: s författarskap är hans ingående, på stor beläsenhet grundade litteraturkännedom. Den har också i hans senare produktion tagit sig uttryck i några sammanfattande översikter över vissa embryologiska frågor: om nucellus morfologi (Jahrb. f. wiss. Botanik, 1927), om förekomsten av stärkelse i angiospermernas embryosäckar (Berichte d. deutsch. bot. Gesellsch., 1927), om hakformiga listbildningar hos synergider (Berichte d. deutsch. bot. Gesellsch., 1928) och om befruktningen hos angiosper-merna (Hereditas, 1927). Även som populärvetenskaplig skriftställare har D. varit verksam. — Sedan D. 1921 blivit lektor vid folkskoleseminariet i Uppsala, har han nedlagt ett stort arbete på utvecklingen av dess biologiska institution.