Georg Günther Kräill von Bemebergh

Georg Günther Kräill von Bemebergh, f. på 1500-talet, d. 1 jan. 1641 på Ökna. Föräldrar: översten och kommendanten i Ulm Jakob Crail von Bemeberg och Magdalena von Neipperg. Uppger i dec. 1633, att han varit fjorton år i svensk tjänst och bör sålunda ha inträtt i denna vid årsskiftet 1619/20; framträder först som kapten och ingenjör; är fältkvartermästare redan 1622; kallar sig 1625 visitatör (dvs. markscheider eller gruvmätare); anställdes 1626, med bibehållande av sitt kompani, som fältkvartermästare vid den svenska här, som då överfördes till Preussen; medföljde i samma egenskap till Stralsund 1629 men hade därjämte kvar sitt kompani; »commissarius» på Landt-Rügen 14 okt. 1630; fick före årets slut på grand av sjuklighet återvända till Sverige; tjänstgjorde där som generalkvartermästare »hemma i landet»; naturaliserades som svensk adelsman 1634; frånträdde vid samma tid tjänsten och ägnade sig åt skötseln av sitt gods Ökna i Södermanland; återinträdde i tjänst som generalkvartermästare 1635; erhöll avsked med pension 1636.

Gift 1) med Dorotea Brackel, dotter till kommendanten i Gent Jobst Eberhard Brackel och änka efter ståthållaren på Kalmar slott Henrik Camhus; 2) med Kristina von Masenbach, d. 23 aug. 1657, dotter till ståthållaren på Stockholms slott Hans von Masenbach.

Vid Gustav Adolfs belägring av Riga 1621 gjorde C. ingenjörstjänst och var en av ledarna för belägringsarbetena, över vilka han utarbetade en ännu i krigsarkivet förvarad plan. Efter fästningens intagande förordnades C. att ombesörja försvarsverkens iståndsättande och förstärkande samt hade då två konduktörer till sin hjälp. Den 25 febr. 1623 kallades han emellertid till den i Västerås varande konungen, som nu befarade en polsk landstigning och därför gav honom föreskrifter om Kalmars förstärkande samt angående byggandet av en skans på Grimskäret i sundet. C. grep sig genast an med dessa arbeten, men när i apr. 1624 landstigningsfaran ej längre syntes hota, sändes han till Göteborg för »att avrita vallen, och att han därmed haver uppsikt». Redan följande år (1625) synes han dock hava vistats i Södermanland, ty från detta år finnes en karta över »Suderman landt, neu deliniert und in die mappe gebracht durch Kraill von Bemebergh» (exemplar i bergskollegiets gruvkartekontor i kommerskollegiet och i K. biblioteket, det senare reproducerat av Sven Lönborg; det i bergskollegiets arkiv tillhörande exemplaret av kartan är tillägnat kammarrådet Johan Berndes). År 1625 ritade C; även »en obetydlig skiss över Mälaren» (Ekstrand). När svenska hären sedan överfördes till Preussen, medföljde C. som fältkvartermästare. I juli 1626 ledde han befästandet av konungens läger vid Dirschau samt slåendet av en bro över Weichsel och byggandet av en broskans. Den 6 nov. samma år befalldes han sedan utstaka tre skansar till Lilla Werders försvar. Följande år reste han av någon anledning tillbaka till Sverige, där han 8 okt. »infordrades» till rådet för att relatera »preussiska tillståndet». Han begav sig emellertid snart ut till Preussen igen och återtog då där sitt fältkvartermästare-, senare generalkvartermästareskap. I Pommern, dit han sändes redan under Stralsunds belägring, fick han sedermera order att befästa Wollin, men då detta befanns olämpligt, befäste han i stället Kammin. Efter utnämningen till »commissarius» på Rügen skulle han bl. a. tillse, att skansar och andra verk bleve »bebyggde och vidmakthållne». Denna befattning lämnade han emellertid snart, då hans hälsa blivit mindre tillfredsställande, men han kunde icke desto mindre som den förste generalkvartermästaren »hemma i landet» övertaga viktiga uppgifter. Den 3 jan. 1631 sändes han av rådet till Jönköping, och skulle där »någre unge karlar hos honom sättjas, som uti ingenjörssaker bleve underviste». Året därpå, 22 febr. 1632, befalldes han att senast sista mars inställa sig i Göteborg för att ombesörja denna nya stads befästande och förstärkande »med retrancementen, staketer och annat». Sedan han till åtlydnad härav igångsatt arbetena med vallarnas reparation och palissaders upprättande, synes han emellertid ha begivit sig därifrån, men 12 apr. beordrades han att åter ditresa för att tillse, att arbetena utfördes ordentligt och att Älvsborg försattes i defension; »i förbifarten» skulle han besiktiga verken i Jönköping. Den 6 maj 1632 befalldes han resa till sistnämnda ort och giva föreskrift om vad vid fästningen skulle göras samt ditförskaffa en god byggmästare. Även under 1633 och början av 1634 skickades C. av förmyndarregeringen än till Älvsborg och Göteborg, än till Jönköping och Kalmar i befästningsärenden. År 1634 frånträdde han likväl sin generalkvartermästaretjänst för att ägna sig åt skötandet av sitt stora gods, Ökna i Södermanland, som han fått med sin andra fru, och erhöll då till ersättare den från Tyskland återkomne generalkvartermästaren Olof Hansson Swart. Denne beordrades emellertid snart till Jakob De la Gardies här i Preussen, och C. måste då återinträda i tjänst. Den 1 juli 1635 kallades han till regeringen, som hade »något synnerligt med honom att tala», och beordrades den 18 i samma månad till Jönköping, Älvsborg, Kalmar och Öland att förordna om erforderliga reparationer vid dessa fästningar och Ölandsskansarna, varefter han skulle återvända till Stockholm och avgiva berättelse om detta uppdrags utförande. När sedermera Olof Hansson, som nu adlats med namnet Örnehufvud, 1636 återkom till Sverige för att där utöva chefskapet över fortifikationen, erhöll C. slutligt avsked med 600 dlr i årlig pension och tillbringade sedan sina sista, år i lugn på Ökna.

Redan i dec. 1633 hade C. vänt sig till Axel Oxenstierna för att utverka dennes hjälp att återförvärva ett släktens arvegods, Ober- und Nieder-Mosheim i grevskapet Montfort i Salzburg, som frånhänts hans ätt av katolikerna, och följande år lade även regeringen rikskanslern, denna sak på hjärtat. Även i andra enskilda angelägenheter vände C. sig till Oxenstierna. I ett av hans brev erfar man, att det var på dennes kallelse, han inträtt i svensk tjänst, i ett annat kallar han sig kronans »alter, lamer und treuer diener» (1637). Han omtalar ock, att han funnit tid att utarbeta en »Mechanica», varav han 1637 kunde tillsända sin gynnare en del; en andra avdelning, som skulle avhandla »Architectura», synes även ha förelegat i manuskript men skulle ej publiceras, förrän C. såg sig i stånd att utge hela verket. Allt hade han med egen hand bestyrt, »die plätten boliert und gestochen, pressen und allés selber gemacht». En del plåtar till C: s »Mechanica» ha bevarats på Skokloster (avtryck 1875 på k. biblioteket).

C. var en för sin tid synnerligen skicklig militäringenjör och åtnjöt också stort anseende som sådan, varom ju rådets uppdrag till honom att undervisa några unga män i fortifikationsvetenskapen bär oförtydbart vittne. I en handskriven bok i Kastlösa kyrkoarkiv säges också på tal om Grimskärs skansbyggande, att han hade »ett förslagit huvud». Han stod i mycken gunst och var högt värderad för kunskaper och stor duglighet ej blott hos Herman Wrangel, som lät måla hans ännu på Skokloster befintliga porträtt, utan även hos konung Gustav Adolf och senare också hos förmyndarregeringen. Redan 12 mars 1623 erhöllo C. och hans hustru evärdeligt frälse på Ökna sätesgård med underlydande, och 5 sept. samma år fick han öppet brev på likaledes evärdelig besittning av den tomt i Kalmar, som förut tillhört byggmästaren Hans Fleming. Den 1 nov. 1630 förlänades honom sedan enligt Norrköpings besluts villkor sex gårdar och några torp samt ön Dagsnäs i Daga härad, och 8 apr. 1635 fick han dels »attestation» på denna senare donation, dels konfirmation på Ökna och de andra gårdar, som han fått 1623. Efter C:s död utfärdades slutligen 10 juni 1641 öppet brev för hans änka att behålla de förlänade gods, hennes man »haft att njuta för innevarande år», samt konfirmation på 1630 års förläning 20 sept. 1646. Hon åtnjöt även enligt k. brev 8 okt. 1642 (och flera konfirmationer, bl. a. 23 okt. 1645) till det gäldbundna boets hjälp femtio tunnor tiondespannmål från Husby socken, vilket anslag hon (1650) sökte Oxenstiernas bemedling att få behålla.