Tillbaka

Karl Viktor Konrad Ekstrand

Start

Karl Viktor Konrad Ekstrand

Lantmätare

Karl Viktor Konrad Ekstrand, f. 12 nov. 1854 i Mariefred, d. 28 nov. 1918 i Stockholm (Kungsh.). Föräldrar: kyrkoherden Per Fredrik Emanuel E. och Johanna Matilda Hellström. Mogenhetsex. i Örebro 5 juni 1873; elev vid Teknologiska institutet 1874–77, avgångsex. från väg- och vattenbyggnadsavdeln. där; lantmäterielev 1877–80; lantmätarex. 1881; lantmäteriauskultant 11 febr. 1881–87 med tjänstgöring i Västmanlands, Jönköpings, Skaraborgs, Blekinge och Kopparbergs län; extra storskifteslantmätare i Kopparbergs län 1887–89; vice kommissionslantmätare i samma län 14 april 1892–94 och ånyo 1897–1907; avvittringslantmätare i Västerbottens län 1894–97; vice kommissionslantmätare i Stockholms län 1907–18.

G. 16 april 1889 i Stockholm (Maria) m. Alma Helena Petterson, f. 13 aug. 1859 i Stockholm (Kat.), d. 29 mars 1932 å Stockholms sjukhem (S:t Göran).

Viktor E. utförde ett icke ringa praktiskt arbete som lantmätare, men det var på lantmäteriets historiska fält, som han gjorde sin främsta insats. Han hade under sin tjänstgöring bott först i Falun, sedan i Umeå, men då han 1897 flyttade till Stockholm, fick han tillträde till de arkivaliska samlingarna där.

E. började studera sitt yrkes administrativa historia, utgav 1895 en mindre samling rörande storskiftes- och avvittringsverken samt krononybyggen i Nordsverige utgörande fortsättning (serie 4) av liknande tidigare utgivningsarbeten av C. R. Ekström, A. L. van der Hagen och C. G. Edman. E. fortsatte 1901–05 med sina stora »Samlingar i landtmäteri». Första delen innehöll instruktioner och brev 1628–99, de två övriga dels förteckning över lantmäteriförfattningar 1628–1904, dels »Bilder ur landtmätarnes lif». Personhistoriskt kompletterar han detta med matrikelverket »Svenska landtmätare 1628–1900» (1904), ett i sitt slag och för sin tid utmärkt arbete, även om den möderne personhistorikern gärna skulle sett, att uppgifterna omfattat även data. En »Samling af Kungl. Maj:ts utslag i skiftesmål» (1909–10) samt bibliografi över svensk lantmäterilitteratur 1643–1909 (1910) kompletterade, jämte smärre presensmatriklar över lantmäteristaten, E:s historiska verksamhet. När den stora historiken »Svenska lantmäteriet 1628–1928» utkom (1928) konstaterade förordet, att E: s olika verk varit »av synnerligen stort värde» för dess utarbetande. Till E:s litterära verksamhet hörde också hans utgivarskap av »Tidskrift för landtmäteri», där han svarade för årgångarna 1–4 (1909–12). De två första redigerades på uppdrag av Sveriges landtmätareförening, de två senare på eget initiativ. E. var en fiende till byråkrati och kurialstil samt av naturen kritiskt-oppositionellt inställd. Också visar hans i årg. 3 (1911) tryckta bidrag till tidskriftens historia det besvär han haft med sin styrelse. Att han blev skild från redaktörskapet är »en mörk punkt» i lantmäteriets historia, anser O. Nilsson, som skrev nekrologen över E. i samma tidskrift 1918. Numera råder ingen tvekan om E: s märkliga insats i lantmäteriväsendets hävder. – E. var mycket road av musik, ehuru blott som amatör.

Bengt Hildebrand.


Svenskt biografiskt lexikon