Henrik Victor Enblom

2. Henrik Victor Enblom, bror till E. 1, f. 8 maj 1819 i Stockholm (Jak.), d. 24 maj 1876 där (ibid.). Inskriven vid Uppsala univ. 13 okt. 1837 (studentex. 8 juni 1838); flerårig utlandsvistelse; vik. lektor i matematik vid Atheneum i Gävle 1846; adjunkt i främmande levande språk vid Västerås gymnasium 3 mars 1848; lektor i sistnämnda ämnen vid h. allm. läroverket i Västerås 1 juli 1859; var på grund av sjuklighet tjänstledig från vt. 1861; erhöll avsked med förtidspension 1871. – Ogift.

Efter endast några terminers vistelse i Uppsala nödgades Victor E. avbryta sina studier på grund av ett bröstlidande, som sedan följde honom livet ut. Då han emellertid vid sin fars frånfälle fått ett ej obetydligt arv, sattes han i tillfälle att bekämpa sitt onda på det sätt, som främst stod till buds vid denna tid, genom vistelse i mildare luftstreck i främmande länder. Under vidsträckta resor, som bl. a. förde honom ända till Brasilien och Egypten och så småningom till Rom, där han vistades vid mitten av 1840-talet och hade livlig kontakt med den svenska konstnärskolonien, förvärvade han omfattande språkkunskaper och bekantskaper samt insikter i de politiska och sociala förhållandena ute i världen. Under dessa år grundlades också hans politiska liberalism.

E. gjorde en insats som läroboksutgivare genom sin engelska språklära, »Lärobok i engelska språket» (1856), ett för sin tid förtjänstfullt arbete, i vilket han använt ett nytt system för uttalsbeteckningen. Det varpå grund av denna utgåva och tack vare sina allmänna språkkunskaper, som E., vilken icke tagit någon akademisk examen, efter tretton års lärartjänstgöring och fullgjorda lektorsprov erhöll ett lektorat i Västerås 1859. Hans pedagogiska intressen omfattade även matematiken, det ämne i vilket han först givit undervisning, och resulterade i en i handskrift bevarad bearbetning av Euklides' Elementa.

För samtiden var E. främst känd som nära vän till August Blanche, vars liberala åskådning han delade. De hade träffats i varje fall redan 1845 i konstnärskretsar. E., som under senare år ofta vistades tillsammans med Blanche på somrarna, skall ha försett denne med en del material till hans skisser och berättelser. Kännedomen om främmande länder och folk gjorde E. till en ivrig förkämpe för att bereda skydd och hjälp åt politiska flyktingar i Sverige under 1850- och 1860-talen. Inom de liberala kretsarna synes E. ha spelat en ej oväsentlig roll som utjämnare av inre motsättningar, vartill han torde ha varit särskilt lämpad genom personkännedom, karaktärsfasthet och ett på en gång slagfärdigt och urbant sätt.