Fredrik Reinhold Egerström

2. Fredrik Reinhold Egerström, f. 6 juli 1851 i Stockholm (Skeppsh.), d. 17 april 1926 på sin egendom Hanstavik, Södertälje landsförsamling. Föräldrar: kommendören vid flottan Arvid Reinhold Wilhelm Egerström och Maria Trafvenfelt. Mogenhetsex. vid Stockholms lyceum 15 maj 1869; student vid Uppsala univ. 19 aug. s. å.; fil. kand. 12 dec. 1873; jur. utr. kand. 14 sept. 1878.; e. o. notarie i Svea hovrätt 1 okt. s. å.; e. o. notarie hos Stockholms rådhusrätt 11 okt. s. å.; innehade åtskilliga domarförordnanden inom Södra Roslags domsaga 1880–81; vice häradshövding 3 okt. 1881; studieresa till Danmark, Preussen, Österrike, Bayern, Italien och Frankrike 31 okt. 1881–30 juni 1882; amanuens i Civildepartementet 12 dec. 1881; åtskilliga förordnanden som kanslisekr. och byråchef i nämnda departement 1882–94; notarie i riksdagens lagutskott 1883–89; tf. sekr. i Lantbruksstyrelsen 2 jan. 1890; sekr. där 4 febr. s. å.; led. i samma styrelse 1 jan. 1895; byråchef i Lantbruksstyrelsen (chef för byrån för kansli- och ekonomiska ärenden) 1 jan. 1909–7 juli 1918; led. av kommittén för den centrala veterinärförvaltningens omorganisation 11 juni 1909. RVO 1897; RNO 1901; KVO2kl 1918; innehade även rysk orden; LLA 1901; HedLLA 1920. Ägde i Stockholm 1 juli 1889–dec. 1910 huset nr 20 (nu 56) Karlavägen och 15 maj 1896–dec. 1906 huset nr 18 Sibyllegatan. Ägde Hanstavik från 1 dec. 1904.

G. 16 april 1885 i Stockholm m. friherrinnan Ebba Sophie Lagerbielke, f. 17 aug. 1862, dotter av landshövdingen och lantmarskalken greve Gustaf Lagerbjelke och Ebba Augusta Henrietta Ribbing.

Fredrik E. ägnade sig i Uppsala först åt studiet av filosofi och blev hängiven beundrare av sin lärare Chr. J. Boström och dennes filosofiska system. Efter examen i två fakulteter och efter att ha vunnit domar kompetens inträdde han i Civildepartementet och började därmed sin hedrande, nära fyrtioåriga ämbetsmannaverksamhet.

Sin viktigaste insats gjorde E. inom Lantbruksstyrelsen. Då denna inrättades 1890, och män från det praktiska livet hade utsetts till dess ledamöter, fick han, tack vare sin förfarenhet i administrativ statstjänst, den ansvarsfulla uppgiften som det nya verkets sekreterare. Efter hand avancerade han till ledamot i styrelsen och senare till byråchef. Särskilt var han intresserad av lantbruksförvaltningens organisation. Stor grundlighet kännetecknade E:s utredning av de olika ärendena. Då han tillhörde Lantbruksstyrelsen från dess tillkomst och under många år, var det också helt naturligt, att han med sin stora erfarenhet i hög grad bidrog till utvecklingen av styrelsens organisation och verksamhet.

År 1901 invaldes E. i Lantbruksakademien, vars arbeten han alltsedan omfattade med levande intresse. Särskilt arbetade han för ordnande av akademiens verksamhet och förvaltning. I en tryckt framställning (1908) till den ekonomiska avdelningen inom akademien framlade han en omfattande och detaljerad plan för avdelningens tilltänkta verksamhet, varvid forskningsuppgifter och utredningsuppdrag skulle tilldelas medlemmarna. Planen kunde ej följas, men på Ers initiativ lämnade avdelningen, där han var ordförande från 1914, anslag till enskilda personer utanför akademien för undersökningar och statistiska utredningar. Den 1914 antagna arbetsordningen för akademien hade i huvudsak E. till författare.

E. bedrev under många år forskningar rörande lantbrukets förvaltningsförhållanden. Av hans skrifter på detta område märkes »Landtbrukets främjande genom statsförvaltningen» (1–4, 1890–1909), där han lämnar femårsöversikter över föreslagna och vidtagna offentliga åtgärder till lantbrukets och dess binäringars främjande samt publicerar under perioden utfärdade K. brev och förordningar rörande lantbruket. Det stora verket »Sveriges landtbruksförvaltning» (1–8 jämte tillägg, 1896–1912) är en systematiskt ordnad samling av gällande författningar rörande lantbruket. Historiskt intresse och värde har E:s arbete »Den svenska lantbruksförvaltningens utveckling intill tiden för Lantbruksstyrelsens inrättande» (1924). Bland hans övriga skrifter må nämnas minnesteckningar (1924) över den förste direktören i Lantbruksakademien A. N. (Clewberg-)Edelcrantz och över kollegan, byråchefen i Lantbruksstyrelsen E. W. Ewe.

Sedan E. 1918 avgått från Lantbruksstyrelsen, bosatte han sig på sin egendom Hanstavik, väster om Södertälje. Detta storgods, som han brukade till sin död, satte han i stånd. Han byggde om torp och personalbostäder, uppförde nya ekonomibyggnader, täckdikade åkerjorden och iordningställde genom trädgårdsdirektör Rudolf Abelin parken och trädgården i enlighet med teckningarna i Dahlberghs »Suecia antiqua et hodierna». Den magnifika, slottsliknande huvudbyggnaden inredde han förnämligt med bl. a. en svit oljeporträtt av storhetstidens svenska konungar. Det innehållsrika biblioteket visar, att dess ägare var en man med mångsidiga kulturintressen. På Hanstavik utförde E. omfattande släktforskningar och samlade ett släktarkiv, som vid hans död innehöll över 4,000 nummer.