Jesper Elieson Ehrencreutz

1. Jesper Elieson Ehrencreutz, f. 4 nov. 1648 i Avesta (Kopp.), d. juni (själaringning 27 juni) 1722 i Stockholm (Nik.). Föräldrar: bruksbokhållaren Elias Jespersson och Barbro Nyman. Handlande i Stockholm; bruksbokhållare; brukspatron; adlad 11 okt. 1695; led. av ridderskapet och adeln vid riksdagarna 1697, 1713–14, 1719 och 1720.

G. 12 nov. 1678 i Stockholm (Nik.) m. Gundborg Thomasdotter Andersén, f. 29 juni (dp 3 juli) 1662 där, d. 18 febr. 1751, dotter av handelsmannen Thomas Andersén och Sara Nyman, samt syster till statssekreteraren Thomas Andersén, adlad Blixenstierna.

E. torde redan i sin hemtrakt i södra Dalarna ha förvärvat, kännedom om bruks- och gruvdrift. I unga år kom han till Stockholm och slog sig på handel, vilket lyckades bra, och från ringavillkor tjänade han sig upp till rikedom. Hans avgörande insatser ligga, såsom framhålles i sköldebrevet 1695, på bruksdriftens område, närmare bestämt inom kanongjuteriet. Järnkanontillverkningen hade i Sverige efter blomstring under 1600-talets förra hälft gått, tillbaka vid seklets mitt, då exporten blev mindre lönande genom ökad konkurrens. Vid Finspångs och flera andra bruk minskade eller upphörde därför denna tillverkning. Då Karl XI i samband med försvarsupprustningen ville återupprätta denna industri, blev det bl. a. det äldre styckebruket Åker och det nyinrättade Stavsjö, som göto järnkanoner för kronans räkning, medan »metallkanoner» (av brons) alltjämt tillverkades vid styckgjutargården i Stockholm.

Jesper Elieson, som E. då ännu hette, hade 1680 köpt Lundby säteri i Frustuna sn (Söd.), på vilket han fick fasta 1682, och där han synes ha varit bosatt åtminstone 1682–86. Gården reducerades visserligen enligt beslut 1689, men dess juridiska natur gav sedan anledning till en serie transaktioner till Ers förmån (se Almquist) med olika slag av ersättning och fortsatt inkomst av gården, vilken hänsyn berodde på, att Lundby indrogs i Ers nya, stora bruksanläggningar i socknen, där han redan förut haft jord. I en öde trakt där, vid sjön Stora Trons utflöde i sjön Likstammen, där det fanns en gammal kvarn, anlade E. sitt första bruk, Lundholm. E. bodde tydligen där i varje fall åren 1688–93. Redan 1679 hade han fått Bergskollegii privilegiobrev på att där anlägga två masugnar m. m., och trots stora svårigheter lyckades han få bruket i gång, så att han 1685 fick privilegium på kanontillverkning, vilket motiverades med att konkurrens med avseende på dylik tillverkning vore önskvärd. Några kanoner, ehuru endast av liten kaliber, blevo också färdiga 1687. De synas ha haft säregen konstruktion, emedan förbud mot att eftergöra dem begärdes. Då emellertid alltjämt svårigheter mötte för bruksdriften på grund av brukets avlägsna belägenhet, brist på vattenkraft och malm samt svåra kommunikationer, utverkade E. 1688, att bruket fick flyttas något längre öster ut, där bättre vattenkraft genom förenandet av fyra småsjöar kunde ernås. De till styckebruket hörande verken flyttades 1690, och det nya bruket blev färdigt 1692 och kallades Ehrendal, numera Erendal. Medan bruksdrift likväl fortgick också vid det gamla bruket, förlades kanontillverkningen uteslutande till det nya. Den äldsta ännu bevarade kanonen från Erendal bär årtalet 1695 och finns i Armémuseum. Årtalet tyder på att det nya brukets namn först nu fixerats i samband med E: s adlande 11 okt. s. å, och anläggande av frälsenamn. Bruket ökades av E. genom nya jordköp. Fr. o. m. 1700-talets början till århundradets slut levererades så gott som årligen kanoner till kronan, ofta av svår kaliber och i stort antal. Bruksrörelsen upphörde under senare hälften av 1800-talet.

I E:s sköldebrev betonas hans förtjänst att uppleta nya gruvor med god malm, hans arbeten för vattnets ledande i och för bruksdriften och att han sålunda skapat en alldeles ny bergslag, där han bl. a. gjutit »vackra kanoner av allehanda större och mindre kaliber». E., såsom bruksägare av enkel härkomst men högt förtjänt genom eget arbete, är en typisk representant för den merkantila gruppen av karolinsk, nyadel. I Stockholm förvärvade han 1699, dels en tomt på Kungsholmen, dels det sedan efter honom upp- kallade »Ehrencreutzska huset», Stora Nygatan 22 (kv. Palamedes nr 1), varpå han 14 jan. nämnda år fick fastebrev. Han ägde huset till sin död, och portgångens vackra smidesräcke vittnar ännu om, vad hans bruksdrift kunde åstadkomma. E. ligger begraven i Frustuna kyrka.