Ehrenstam, släkter

Ehrenstam, två släkter, av vilka den äldre härstammar från kronobefallningsmannen i Västergötland Thore Larsson, vars son Sigge Thoresson var befallningsman över grevskapet Läckö och kronobefallningsman i Kållands härad (Skarab.) 1654–1666. Dennes söner voro Magnus Eneroth (f. 1654, d. 1713), borgmästare i Åmål och stadens riksdagsman 1697, samt Lars Eneroth (f. 1668, d. 1734), borgmästare i Landskrona och stadens riksdagsman 1719, vars gren fortlevde i varje fall i början av 1800-talet. Magnus Eneroth var fader till hovrättsrådet i Svea hovrätt Lars Eneroth, 1719 adlad med namnet Ehrenstam (f. 1681, d. 1744). Denna gren utdog med en den sistnämndes son, som levde ännu 1765. Hovrättsrådet Lars E:s dotterdotter Catharina Charlotta Gripenstierna äktade 1795 överauditören Samuel Gustaf Staare, som 1802 adlades och adopterades på makans morfars nummer med namnet Ehrenstam (f. 1768, d. 1834). Denne S. G. E:s farfars far var Johan Haraldsson Stare, löjtnant vid Kronobergs reg. 1668–74, vars sonson ekipagemästaren vid amiralitetet (tituläre) översten Johan Erik Stare (f. 1713, d. 1806), g. m. en dotter till amiralen David Anckarloo, var överauditörens fader. En son till S. G. E. var statsrådet Johan Fredrik E. (se nedan). Den, sistnämndes dotter Hedvig Constance Fredrika E. (f. 1830, d. 1863), som 1858 äktade protokollssekreteraren i finska senaten, sedermera (titulära) statsrådet Carl Johan Oscar von Numers (f. 1814, d. 1881), har gjort sig känd som författarinna. Hedvig E. började skriva dramer, först en översättning (1855) från franskan och s. å. ett originallustspel, »Den orientaliska frågan». Mest känt blev hennes lustspel »På Gröna Lund» (1856), en gustaviansk miljöskildring med Bellman som huvudfigur; mycket däri var dock lån ur Crusenstolpes »Morianen». Hon skrev också andra original och bearbetningar för scenen, utgav som gift »Dikter» (1858) och 1859 teaterstycket »Ett äfventyr i Humlegården på Carl Israel Hallmans tid». Hon skrev även romaner och noveller samt bidrag till kalendrar. Hedvig E. ägde »naiv originalitet i väsen och levnadsåsikt», och hennes penna visade »livlighet, känsla och elegans» (Crusenstolpe). Ätten utgick på manssidan med en hennes bror 1907.