Petrus Samuelis Brask

5. Petrus Samuelis Brask, »Lincopia-Gothus», den föregåendes son, translator, f. omkr. 1650 antagligen i Ekeby socken i Östergötland, d. i slutet av år 1690 eller början av 1691, var tydligen en studerad person men är endast känd genom sina skrifter och de antydningar, han där givit om sitt liv. Tack vare högt uppsatta gynnare, såsom hovrättspresidenten Knut Kurck och längre fram K. rådet Edv. Ehrenstéen, har han fått tillfälle att ägna sig åt litterär verksamhet samt åtnjutit en kunglig pension för sitt översättningsarbete (100 dlr smt). Av några ord i Urban Hjärnes Orthographia Suecana (s. 10) att döma synes B. en tid varit anställd i kansliet. Hans mor nämner i en skrivelse till Stockholms konsistorium 27 febr. 1694, att han då varit död i över tre års tid. Av samma källa synes, att han varit gift (se ovan, under B. 4).

B:s författarskap, som huvudsakligen faller inom det religiösa området, omfattar väsentligen blott översättningar. Tolkningen av tvenne historiska verk (av Pufendorf) vittnar om hans användbarhet även för profana uppgifter. Ett starkt intresse för modersmålets vård och utveckling kommer till uttryck t. ex. i hans eget förord till andra upplagan av De La Serre's »Tankar om ewigheten» (1684), där han bl. a. åberopar Georg Stiernhielms och Urban Hjärnes auktoritet. Den sistnämnde, liksom Spegel, ogillade emellertid B:s ny stavningssträvanden. I sina poetiska arbeten visar sig B. ha tagit starka intryck av Lucidor, som han i teknisk färdighet kommer ganska nära. Över huvud är nog B. en av våra bästa versifikatörer under hela sextonhundratalet. Såsom psalmöversättare har han skänkt den svenska församlingen ett antal goda tolkningar av tyska psalmisters sånger, nästan alla utmärkta av en glad och frimodig, sund och manlig fromhet. Särskilt synes B. ha funnit behag i Paul Gerhardts soliga tröstepsalmer, av vilka han tolkat åtta stycken. Om också mer än hälften av B:s i Swedbergs psalmbok intagna psalmer uteslötos av censorerna (1695), kommo dock åtskilliga av hans i den officiella psalmboken icke upptagna sånger att leva i den enskilda andakten och i de smärre, pietistiskt påverkade kretsarnas fromhet. Så omtrycktes t. ex. hela samlingen »Ehn helig och hiärtelig sång-lust» (på en enda psalm när) tillsammans, med Liscovii »Tröstekälla» ännu 1732, och i tredje upplagan av »Mose och Lamsens wisor» ingingo åtta av hans ur psalmboken uteslutna sånger. T. o. m. i provpsalmböckerna under sjuttonhundratalet, kan man någon gång påträffa en överarbetad Brask-psalm, som dittills ej ingått "i den officiella psalmboken. — Som originalförfattare har B. även diktat några psalmer, bl. a. n:r 198-och 455 i 1819 års psalmbok, möjligen även den Lucidor eljest tillskrivna 463. B:s i samma psalmbok upptagna översättningar äro n:r 109, 137, 156, 192, 230, 253, 254, 389, 413, 441 och 457.

Av samtida ansågs B. som en »intet så oäven» poet, men mycket snart ha både hans person och namn fallit i glömska. Swedberg, som i sin psalmbok (1694) upptagit närmare fyrtio av hans psalmer, nämner honom ej en enda gång i sina anteckningar om psalmboksstriden utan tillskriver sig själv och andra författarskapet eller översättaräran vid omnämnandet av Brasks verk. Ej heller Harald Wallerius tycks ha haft något minne av honom, då han införde en del kompositörers och psalmisters namn i ett exemplar av 1697 års koralbok (UB, sign. T. 165).