Gustaf Broling

1. Gustaf Broling, f. 11 apr. 1766 på Lunds gård, Edsbergs socken, d. 12 apr. 1838 i Stockholm. Föräldrar: kronofogden i Väster-Närke fögderi Gustav Broling och Anna Kristina Kolmodin, f. Robsahm. Genomgick Strängnäs skola och gymnasium; student i Uppsala 4 mars 1783; disp. 18 dec. 1784 (Om mineraliers användande i byggning skons ten, p. 4; pres. O. Espling) och 4 juni 1788 (Svenska jern- och stålförädlingens tillväxt i senare tider; pres. G. Flygare); avlade bergsexamen 10 juni 1788. Auskultant i bergskollegium 13 dec. 1784; tf, proberare vid upprepade tillfällen, första gången 6 juli 1789; stipendiat i mekaniken 19 maj 1791 och i kemien 15 maj 1794; proberare 16 febr. 1795; företog en resa till England 1797–99; erhöll bergmästares titel 10 maj 1802; myntvärdie och föreståndare för bergskollegiets kemiska laboratorium och mineralkabinett 28 dec. 1813–31 dec. 1832; erhöll bergsråds titel 28 maj 1816; adjungerad ledamot i bergskollegium vid upprepade tillfällen, första gången 18 nov. 1817;en av de båda kommitterade för undersökning av Höganäs stenkolsverk 6 juli–30 sept. 1818; direktör vid mynt- och kontrollverken 18 maj 1833; erhöll avsked 28 nov. 1835. LVA 1797 (preses 1803, inspektor över biblioteket och zoologiska museet 1819–32, ledamot av förvaltningsutskottet 1821–32); erhöll Vetenskapsakademiens guldmedalj 1811; RVO 1812; erhöll Lundbladska priset av Svenska akademien 1813; LLA s. å.

Gift 22 juni 1816 med Sara Margareta Brunnmark, f. 8 aug. 17.71, d. 5 febr. 1854, dotter till kyrkoherden i Falun Petrus Brunnmark och änka efter kyrkoherden i Västra Vingåker, prosten Samuel Konrad Nisser.

Efter akademiska studier i Uppsala, vilka avslutades med bergsexamen (1788), inträdde B. i bergskollegiets tjänst, där han snart blev stipendiat och redan 1795 bergsproberare. En mångårig mekanisk praktik erhöll B. hos sin släkting, slottsbyggmästaren A. Robsahm. På kollegiets uppdrag företog han 179293 en studieresa till landets bergslager och järngjuterier. Vid sidan av ämbetsgöro-målen började B. också ägna sig åt enskilda affärer. Tillsammans med en ung släkting, K. H. Robsahm, bedrev han 1789–91 en tryckeriverksamhet av blygsamma mått. Vidare togs B:s kapacitet i anspråk av åtskilliga privata företagare, så t. ex. av greve E. Ruuth, för vars räkning B. anlade en fabrik för eldfasta lerkärl vid Höganäs och utövade inseende över en sockerformsfabrik, och Karlsdals bruks delägare, på vilkas uppdrag B. å bruket inrättade ett gjuteri för finare gjuteriarbeten (1792). Av stor betydelse för B. blev den resa till England, som han företog 1797–99. Till denna hade han av Brukssocieteten fått ett understöd på 1,000 rdl. specie samt upppdrag dels av collegium medicum att särskilt studera fabriker för kirurgiska instrument, dels av bergskollegium att besöka anläggningar för gjutståls- och ståltrådstillverkning, smiderier, gjuterier m. m. Efter nära ett års uppehåll i London genomreste B. stora delar av norra och östra England och besökte därunder ett stort antal verkstäder och industriella anläggningar, företrädesvis i järnmanufakturbranschen. Tack vare sina kunskaper kunde han även i de talrika fall, då besökarens frihet var inskränkt av omsorg om fabrikshemligheter, göra mycket värdefulla iakttagelser. Resultatet visade sig däri, att B. efter återkomsten till Sverige dels genom beskrivningar eller biträde vid fabrikers organiserande bekantgjorde allehanda engelska uppslag) och därigenom gav upphov till många nyttiga anläggningar, dels själv grundade och drev flera fabriker, t. ex. en kvarn för målning av kinabark. God framgång hade han med en 1801 grundad fabrik för tillverkning av kirurgiska instrument och andra liknande kvalitetsvaror och med en fabrik för tillverkning av japanerade järnblecksartiklar. År 1813 erhöll B. av sundhetskollegiet i uppdrag att göra ett förslag till en portativ bataljonsinstrumentkista och erhöll sedan beställning på ett stort antal dylika kistor. I England hade B. bl. a. studerat W. Huntsmans berömda tillverkning av gjutstål, och då Brukssocieteten 1805 utfäste ett pris för en svensk tillverkning av en därmed jämngod kvalitet, vågade B. försöket att anlägga en gjutstålsfabrik 1808. Hans tillverkning blev förklarad för fullgod, men avsättningen var liten, och snart nedlade B. fabriken. Det hela blev blott »ett lyckat tillverkningsförsök». Överhuvud voro B:s fabriker framför allt föregångsanläggningar, vilka var och en i sin bransch gåvo utvecklingen nya impulser. Den första svenska ångmaskinen tillverkades på B:s fabriker, likaså den första svenska stålpennan. Sedan B. 1813 blivit myntvärdie och därigenom fått goda lönevillkor, nedlade han tillverkningen av kirurgiska instrument och järnblecksaker.

Åren 1811–17 utgav B. sina »Anteckningar under en resa i England åren 1797, 1798 och 1799», vars två första delar äro ett mellanting mellan en resebeskrivning och en handbok i engelska natur- och samhällsförhållanden. I verkets tredje del (vartill ansluter sig ett band planscher, ritade av brorsonen K. A. Broling) beskriver B. utförligt ett antal engelska industrianläggningar och tillverkningsmetoder inom olika branscher. Arbetet väckte stort bifall, och Svenska akademien belönade det med det Lundbladska priset (1813) med särskild hänsyn till dess lediga språk, som övervinner även en gammaldags något snirklad periodbyggnads tyngd. Framställningen är måhända något omständlig och didaktisk men får liv genom resenärens starka intresse och vakna öga.

B. hade en stark och reslig kroppsbyggnad, och hans ansikte hade, »ehuru koppärrigt, ett behagligt uttryck». Hans väsen var förekommande och hans umgänge angenämt och förtroendeingivande. B:s praktiska verksamhet hade hindrat hans fortsatta vetenskapliga utbildning, men hans naturliga mindre vanliga begåvning satte honom i stånd att utan djupare matematiska eller mekaniska studier övervinna tekniska svårigheter. Han var aldrig rådlös, och svårigheter eggade honom till nya ansträngningar. Åt rådfrågande gav han ej blott råd utan var alltid redo att biträda med personlig tillsyn och hjälp, varom ej få anläggningar i vårt land bära vittne.