J. Albin Dalén

1. Johan Albin Dalen, f. 23 juli 1866 å Stenstorp i Borgunda socken. Föräldrar: hemmansägaren Anders Johansson och Lovisa Gustava Andersdotter (Dahlén). Elev vid Skövde h. allmänna läroverk ht. 1878 och vid Skara h. allmänna läroverk ht. 1881; avlade mogenhetsexamen vid sistnämnda läroverk 21 maj 1886; student i Lund ht. 1886; fil. kand. 31 maj 1888; med. kand. 31 jan. 1891; student vid Karolinska institutet sept. 1892; med. lic. 16 okt. 1895; legitimerad läkare 16 okt. 1895; disp. i Stockholm 22 maj 1897; med. doktor i Uppsala 31 maj 1897; har företagit ett stort antal utrikes studieresor, bl. a. till Tyskland, Österrike och Schweiz aug. 1898—juni 1899 och till Paris sept.—okt. 1899 med Ljungbergs resestipendium, till Österrike-Ungern och Tyskland sommaren 1908, till Italien 1909, till England, Förenta staterna och Frankrike 1914 och till Tyskland och Schweiz 1922 och 1930. Biträdande läkare vid Ramlösa hälsobrunn somrarna 1892—95; poliklinisk amanuens vid Serafimerlasarettets ögonklinik 1 jan.—15 maj 1896 och ånyo 1 juni—1 dec. 1897; klinisk amanuens därstädes 16 maj 1896—31 maj 1897; docent i oftalmiatrik vid Karolinska institutet 26 okt. 1897—9 juli 1902; biträdande läkare vid Serafimerlasa-rettets ögonpoliklinik 1 apr. 1900—1 jan. 1901; praktiserande ögonläkare i Stockholm 1900—02; undersökningsläkare för ögon vid Stockholms stads folkskolor 1901—02; docent i oftalmiatrik vid Lunds universitet 9 juli 1902 och tillika amanuens vid oftalmiatriska kliniken vid Lunds lasarett 1 nov. 1902—1 febr. 1904; praktiserande ögonläkare i Lund 1902—10; tf. e. o. professor i oftalmiatrik vid Lunds universitet 1 febr. 1904—vt. 1906 enligt förordnanden 13 jan. 1904 och 31 aug. 1904 samt tillika tf. överläkare vid den oftalmiatriska avdelningen av Lunds lasarett; e. o. professor i oftalmiatrik vid Lunds universitet 23 mars 1906; representant för Sverige å internationella oftalmologkongressema i Neapel 1909, Haag 1927 och Amsterdam 1929; efter kallelse professor i oftalmiatrik vid Karolinska institutet 18 mars 1910; ledamot av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd från 1926; erhöll avsked från professuren 22 juli 1931 med pension från 24 juli 1931. Ledamot äv Svenska läkarsällskapet 1895; LFS 1907; RNO 1915; ordförande i Svenska lakar- sällskapets sektion för oftalmologi 1923; KN02kl 1924; är dessutom ledamot av utländska lärda sällskap.

Gift 15 juni 1907 med Hilda Maria (Maja) Gustava Svedin, f. 30 juli 1879 i Gislaved, dotter till provinsialläkaren därstädes med. lic. Bengt Svensson och Hilda Lovisa Hammarström.

D. är lärjunge av professorerna Johan Widmark i Stockholm, Mikael Kolmodin Löwegren i Lund och Ernst Fuchs i Wien m. fl. Hans tidigare vetenskapliga arbeten avhandla bl. a. ett i oftalmolo-gien allt fortfarande mycket använt ansesteticum (om holokainet, 1898) samt framför allt oftalmobakteriologiska spörsmål, konjunktiviternas bakteriologi och »experimentella undersökningar över desinfektion av ögats bindehinna» (gradualavh.). Genom jämförelser mellan desinfektion förmedelst den vid denna tidpunkt (1897) brukliga sublimatlösningen och den sedermera använda spolningen med svag koksaltlösning har han lämnat bidrag till besvarandet av den betydelsefulla frågan om antiseptik eller aseptik vid intrabulbära operationer samt har ökat vårt vetande om bakteriefloran i konjunktivalsäcken, särskilt under den för operativ sårläkning så viktiga tiden, dygnet närmast efter en utförd desinfektion. Dessa undersökningar hava också icke blivit utan inflytande på förbandstekniken m. m. I ett optiskt arbete »Ophtalmometrische messungen an der toten menschlichen krystallinse» (1906) har D. vidgat kunskapen om främre och bakre linsytans krökningsradie och om den lentikulära ackommodationsmekanismen.

Övriga arbeten av D. äro huvudsakligen patologisk-anatomiska och rent kliniska. Jämte en hel del inlägg i operationstekniska spörsmål (transfixion av iris), kasuistiska meddelanden m. m. märkas bland större arbeten nya rön om den s. k. sympatiska ögonsjukdomens patologiska anatomi; en monografi om tryckstegring efter starroperation, med rikt kliniskt material från Serafimerlasarettets ögonklinik, litteratursammanställning och anatomiska undersökningar, vilka hävda betydelsen av omsorgsfull operationsteknik; samt olika patologisk-anatomiska och kliniska arbeten om synnervsaffektioner av toxisk natur, som bl. a. ställa, vid nikotin-och alkoholförgiftning, det primära sönderfallet av synnervstrådarna i den patologisk-anatomiska bildens förgrund. I »Karolinska mediko-kirurgiska institutets historia» (1910) har D. skrivit om den oftalmiatriska kliniken.

D: s vetenskapliga skrifter präglas av kritisk läggning, skarpsinne och formell talang. Detsamma gäller hans insatser i »Nordisk lärobok i oftalmiatrik» (1923), som han delvis redigerat och där han författat det viktiga kapitlet om ögonskador. D. är en kliniker av rang, som fostrat åtskilliga framstående speciallärjungar; som akademisk lärare är han klar, koncis och medryckande; som läkare omsorgsfull och varmhjärtad samt en säker och elegant operatör.