Johan Jakob Dalström

Dalström, Johan Jakob, f. 28 jan. 1850 i Färgelanda församling, d. 7 nov. 1923 i Stockholm. Föräldrar: hemmansägaren Anders Jansson och Kajsa Olsdotter. Elev vid folkskoleseminariet i Göteborg ht. 1868; avlade folkskolärarexamen därstädes 5 juni 1871; avlade klockare- och organistexamen i Skara 20 juni 1874; företog en studieresa till Tyskland och Frankrike sommaren 1875. Småskollärare i Torps socken aug. 1866–juni 1868; informator hos fabrikören J. K. Trolander i Hjo läsåret 1871–72; e. o. folkskollärare vid Adolf Fredriks folkskola i Stockholm 15 aug. 1872; biträdande lärare i aritmetik och skrivkonst vid slöjdskolan (från 1878 tekniska skolan) i Stockholm 1 okt. 1873–30 apr. 1878; lärare vid Adolf Fredriks folkskola 1 jan. 1875 och vid Klara folkskola 1 jan. 1877; revisor i Sveriges allmänna folkskollärareförening för åren 1880–84; lärare i kristendom, svenska språket och litteraturhistoria, räkning och geometri vid språkinstitutet för flickor 9 sept. 1880–31 maj 1884; ledamot av styrelsen för Stockholms folkskollärareförening 1881, v. ordförande 1882, ordförande 1885–95 och 1903–16; medarbetare i Svensk läraretidning 1882–95 samt 1918–20; lärare i svenska språket, räkning och geometri med linearritning samt bokföring vid Stockholms borgarskolas h. avdelning ht. 1882–vt. 1901; ordförande i Stockholms folkskollärares sparkasseförening 1883–1923 och i Meijerbergska sjukhjälpsfonden 1883–1907; förklarad behörig att innehava ordinarie lärarbefattning vid h. folkskola 1885; byråföreståndare vid nordiska läraremötena 1885, 1890 och 1895 samt vid allmänna svenska folkskolläraremötet 1888; ånyo lärare vid Adolf Fredriks folkskola 1 jan. 1886; ledamot av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folk- skollärareförening 1889–1917 och var därunder bl. a. ledamot av verkställande utskottet 1889–1917 och föreningens kassaförvaltare juni 1895–1917 samt centralstyrelsens representant i Folkbildningsförbundets styrelse 1910–23; kassaförvaltare i Vasastadens skollovskoloniförening från 1899; ordförande i Stockholms folkskollärarekårs begravningskassa 1901–23; överlärare vid Adolf Fredriks folkskola 28 nov. 1901–1910 samt efter skolområdets delning vid Gustav Vasa folkskola ht. 1910–31 dec. 1914; ledamot av styrelsen för Vasastadens folkhem 1903–18; sekreterare i styrelsen för Vasastadens arbetsstugor från 1904; ledamot av Gustav Vasa församlings skolråd från 1 maj 1906; sekreterare i styrelsen för Stockholms skollovskolonier från 1906; ordförande i styrelsen för Gustav Vasa församlingsbibliotek från 29 nov. 1909; en av stiftarna av Dalslands gille i Stockholm 1916, ledamot av dess styrelse från 1916, v. ordförande 1918 samt ordförande från 1922; en av stiftarna av a.-b. Carl och Constance Thuns donation 1915 och ledamot av dess styrelse från 17 dec. 1915; tillika sekreterare och kassör i samma bolag samt v. värd för dess fastighet från 1916; sekreterare och kassör i Gustav Vasa församlings diakoniråd från 1916. RVO 1914; hedersledamot av Sveriges allmänna folkskollärareförening 1918.

Gift 1 juli 1877 med Anna Kristina Wiström, f. 15 juni 1849 i Norrköping, d. 25 nov. 1928 i Stockholm, dotter till vävaren i Norrköping Nils Fredrik Wiström och Johanna Månsdotter Hallon.

D:s väsentliga livsverk är knutet till Stockholms folkskolor. Han var en skicklig och medryckande lärare med stor förmåga att vinna sina lärjungar. Som kamrat var han högt skattad, vilket bevisas bl. a. av de uppdrag och hedersbevisningar, han fick mottaga av Stockholms folkskollärarkår. Han var också en dugande och nitisk skolchef och vann som överlärare vid Adolf Fredriks och Gustav Vasa folkskolor stort förtroende hos både över- och underordnade. D. har övat inflytande på folkskolans arbete jämväl genom de läroböcker, han dels ensam, dels i samverkan med andra, utarbetat. Särskilt ha hans läroböcker för modersmålsundervisningen fått stor spridning. Ett omfattande och intresserat arbete nedlade D. i Sveriges allmänna folkskollärareförening, vars förtroendeman han var ända från föreningens stiftande 1880. Under nära trettio år tillhörde han föreningens centralstyrelse, där han särskilt omhänderhade de ekonomiska angelägenheterna. D: s stora arbetsförmåga togs för övrigt i anspråk inom en mängd olika organisationer. Överallt var han den uppburne kamraten och den outtröttlige arbetaren.