Dinnies, Johann Albert, f. 9 juli 1727 i Stralsund, d. 21 sept. 1801 där. Föräldrar: skräddaråldermannen och spannmålshandlanden Lorenz Dinnies och Barbara Regina Putter. Elev i Stralsunds gymnasium 1737; student vid Greifswalds univ. 3 okt. 1743; student vid Göttingens univ. hösten 1745—hösten 1747; advokat vid pommerska hovrätten 1748; borgare i Stralsund 8 febr. 1749; inträdde i bryggar- och mältarekompaniet 5 maj s. å.; övertog s. å. ledningen av familjens spannmålsfirma; advokat vid tribunalet i Wismar 8 jan. 1751; en av borgerskapsrepresentationens 100 män 1751; rådman i Stralsund 11 juli 1753; »Gerichtsdirektor» 1761; stadskamrer (»camerarius») 1764; borgmästare där 7 jan. 1778; titulärt lantråd 1782; lantråd 1788—98; led. av kommissionen för visitation av universitetet i Greifswald 1794—96; RNO 1799.
G. 1757 m. Catharina Eleonora Lobes, f. omkr. 1740, levde vid mannens död, dotter av diakonen vid Jacobikyrkan i Stralsund Johann Michael Lobes och Maria Ilsabe Zeidler.
D. tillhörde en gammal och aktad borgarsläkt från Anklam och var genom sin mormor (Charisius) befryndad med män som A. von Balthaear och diplomaten C. E. von Carisien (se dessa). Som gymnasist höll D. 1743 lovtal på vers till ära för den nyvalde tronföljaren Adolf Fredrik. I Greifswald och Göttingen bedrev D. vid sidan av yrkesmässiga juridiska studier även historiska sådana. Vid moderns död 1748 måste han övertaga familjefirman i Stralsund men släppte aldrig sina intellektuella intressen. Medan de kommunala förtroendeuppdragen hopades över honom, ägnade han sig samtidigt åt det, som framför allt fört hans namn till eftervärlden, nämligen en storslagen samlarverksamhet på det lokalhistoriska området. Han intresserade sig för den allmänhistoriska utvecklingen både i Stralsund och i det övriga Pommern samt på Rügen, ej minst för hjälp vetenskaperna: urkundsforskning, sfragistik, heraldik, genealogi och numismatik. Resultatet blev 68 handskrivna, i starka läderband inbundna volymer, förvarade i Stralsunds stadsarkiv, vilka till stor del äro skrivna med D: s egen hand och vältaligt vittna om hans intressen, flit och insikter. Bland dessa handskrifter kunna nämnas »Diplomatarium civitatis Stralsundensis» (315 urkunder 1229—1717), utdrag ur kyrko- och stadsböcker samt rådsprotokoll, två band skråhandlingar, fem band rörande Wallensteins belägring av Stralsund och tre band angående Stralsunds deltagande i westfaliska fredsförhandlingarna. Härtill komma D: s genealogiska samlingar med fyra band om Rügens furstar samt rügenska och pommerska adeln jämte åtta band »Nachrichten die Ratspersonen der Stadt Stralsund betreffend». I tryck offentliggjorde D. själv ej mycket, mest tidskriftsuppsatser. Märkligt är, att han 1786 utgav 27 brev från Gustav II Adolf till staden Stralsund 1623—29, vilka han anträffat i Stralsundsarkivet. Genom sin historiska samlarverksamhet har D. haft och har betydelse även för svensk historisk forskning.
D., som genom släktskap var nära förbunden med ledande pommerska familjer och män, var personligen en världsman och aristokrat, vänsäll och förbindlig. Hans vidsträckta och fina bildning, både klassiskt och modernt orienterad, visade sig på många sätt. Som stor bokälskare hade han ett utvalt bibliotek med vackra upplagor i ståtliga band, en boksamling, som avspeglade hans såväl skönlitterära som vetenskapliga intressen. Kännetecknande är, att han åtskilliga gånger togs i anspråk som författare av officiella latinska inskrifter. Han var en utpräglad ordningsmänniska, och detta grunddrag i hans natur visade sig även i hans historiska uppteckningar, skrivna med sirlig handstil på fint papper. Som äldre blev han hårt prövad. Redan 1782 började svart starr nedsätta hans syn, vilket från 1795 ledde till fullständig blindhet. Samtidigt miste han 1794 och 1796 sina två enda barnbarn, vilket grep honom djupt. På grund av blindheten nedlade han 1798 lantrådsämbetet men förmåddes kvarstå som borgmästare. Om hans vänskapskrets vittna 273 brev till honom jämte några av hans egna brev i avskrift eller original, också förvarade i Stralsunds stadsarkiv.
Bengt Hildebrand.