Bo d.ä. Djure (Dyre)

Bo Tygesen Dyre eller Bo Djure d. ä. omtalas från 1397, begr. 20 jan. 1421 i Vadstena klosterkyrka. Föräldrar: väpnaren Tyge Jensen Vispe (Due) till Tessebolle och Cecilia (Olufsdatter Lunge?). Var hövitsman på Stockholms slott från 1403, namnes som hövitsman även på Täljehus 1419; var riddare 1408; lekbroder i Tulita kloster 17 sept. 1416; lekbroder i Helga lekamens gille i Stockholm. Ägde jordegendom i såväl Danmark som Sverige (se nedan).

G. efter 1402 och säkerligen före 1411 m. Sigrid Uddormsdotter (flygande pil), som blev leksyster i Julita kloster 17 sept. 1416, var leksyster även i Helga lekamens gille i Stockholm samt levde ännu 1437, dotter av väpnaren Uddorm Petersson (flygande pil) och N. N. Jonsdotter (Malstaätt), samt förut g. m. riddaren Erik Nilsson (Bielke).

D. utgick, såsom framgår av släktöversikten ovan, från Danmark ledande aristokrati. Han omtalas som närvarande vid konungens rättarting i Viborg 1400 och beseglade 1401 i Hälsingborg konung Eriks stadfästelse av drottning Margaretas testamente. Förmodligen blev D. riddare vid det stora riddarslaget i Lund okt. 1406 vid drottning Filippas kröning. Tidigt fick han sin huvudverksamhet förlagd till Sverige. Ehuru Margareta enligt såväl svenska landslagen som unions villkoren skulle besätta de svenska slottslänen med inländska män, gjorde hon vissa undantag härifrån. Det gällde därvid nästan helt hennes egna underhållsländer. På Stockholms slott, vilket enligt Nyköpings recess 1396 var drottningens enskilda länsbesittning, samt på det i förvaltningshänseende därmed samhöriga Täljehus (Södertälje), använde hon flera danska ämbetsmän, delvis samtidigt. D. var i Stockholm redan 1 maj 1402, då han och dansken Anders Ingvarsson (ankare) nämnas tillsammans; såsom hövitsman där omtalas D. från 1403. Som biträde hade han Anders Ingvarsson till dennes död 1416. I den politiska historien spelar D. eljest ingen framträdande roll men var t. ex. bland dem, som 23 juni 1419 beseglade konung Eriks bekräftelse av förbundet mellan, de nordiska rikena samt Polen och Litauen. — D. slog snabbt rot i Sverige, där han genom sitt gifte kom i nära beröring med högaristokratien. Hans svärfar var visserligen ingen betydande person, men D: s hustru var änka efter en medlem av Bielkeätten och hade även eljest viktiga sociala förbindelser. Hennes mor tillhörde den förnäma Malstaätten, och mormodern var syster till den kände marsken Erik Kettilsson Puke. Därtill kom att fru Sigrids syster var gift med det bekanta riksrådet, riddaren, och lagmannen Ulf Jonsson (Aspenäsätten; se bd 2, s. 397) i hans andra gifte (förut g. m. Märta Petersdotter Bonde, d. 1377). Med. sin svägerska Gunilla Uddormsdotters styvson (herr Ulfs son i första giftet), riddaren och riksrådet Lars Ulfsson (d. omkr. 1445),. fick D. därför nära beröring. Tidigt började D. sina jordförvärv i Sverige. Sålunda köpte han 1404 fast egendom i Kräklinge sn i Närke, och Askers härad där bortförpantades 1410 av konung Erik till D. för 1,200 svenska mark. Kanske var Bysta i Asker hans sätesgård, i varje fall bodde fru Sigrid där 1426 (7 jan.). Efter fru Gunilla Uddormsdotter, som hade ärvt sina söner Orm och Knut Ulfssöner, erhöllo D. och fru Sigrid mycken jord i Södermanland, Östergötland och Småland genom arvskifte med herr Lars Ulfsson 1418, bl. a. det sörmländska Biby samt Sanda (nu Sanna) i Asby sn (Ög.). Även i Stockholm var D. i besittning av ett stenhus vid Köpmangatan (1417). Tydligen hade D. ekonomiska intressen också, inom handel och sjöfart, ty 1418 förliste vid Pillau ett fartyg, vari han hade del och som varit lastat med osmundsjärn, talg och hudar. Emellertid bibehöll D. även jordegendom i Ods härad på Själland. Efter juni 1419 namnes herr Bo ej som levande. Då Hans Kröpelin, vilken redan i juni 1418 omtalats som hövitsman på Stockholms slott (således samtidigt med D.), i juni 1420 åter framträder som sådan, var D. möjligen redan död. Hans änka gav 1433 jord i själagift för D. till Vadstena kloster och donerade 1437 även fast egendom till Helgeandshuset i Stockholm.