Aurora Mathilda Ebeling

Ebeling, Aurora Mathilda, f. 11 okt. 1826 i Stockholm (Nik.), d. i dec. 1851 i Berlin. Föräldrar: flöjtisten i K. hovkapellet och nottryckaren Johan Ludvig Ebeling och Aurora Olivia Björkman. Elev i pianospelning av bl. a. Wilhelmina Josephson; debuterade i Stockholm 1842; övergick till sångarbanan och debuterade på Mindre teatern i Stockholm 1844; elev vid K. teatern 1845; debuterade där 1846; anställd där 1 juli 1847—1 juli 1848; reste sistnämnda år till Paris; studerade där sång för Manuel Garcia; reste till Tyskland 1850 för att i Berlin tillträda ett engagemang vid Königliche Oper. — Ogift.

Mathilda E. visade tidigt utomordentliga musikaliska anlag. Redan som femtonåring (1842) gav hon sin första stora konsert i Stora börssalen i Stockholm. Enligt samtida bedömare skulle hon sålunda trots sin ungdom ha varit »en av vårt lands solidaste exekutriser på fortepiano», vari hon även undervisade. På tillskyndan av skriftställaren och tonsättaren J. M. Rosén övergick hon emellertid snart till sångarbanan och debuterade 1844 i operetten »Farinelli» på Mindre teatern i Stockholm. Året därefter antogs E. till elev vid K. teatern, där hon 1846 debuterade som Pamina i »Trollflöjten». Denna debut betecknade en sällsynt framgång. »Trollflöjten», vilken då uppförts över hundra gånger, gavs sålunda tio gånger i följd för. fulla hus. En kritiker i »Stockholms Figaro» ställde också de största förhoppningar på henne, då han skrev: »En lysande stjärna har uppgått på den lyriska scenens teaterhimmel, en stjärna som vi hoppas skall bibehålla sin glans och alltjämt tilltaga i klarhet» och tillägger, att hon »äger stora och lovande resurser i en fyllig och klangfull röst, en sant musikalisk natur samt en förmåga att djupt uppfatta». Denna utomordentliga seger följdes av nya med Anna i »Don Juan», Agata i »Friskytten», Alice i »Robert av Normandie», Adaglisa i »Norma» och grevinnan i »Figaros bröllop», i vilka båda sistnämnda operor hon uppträdde tillsammans med Jenny Lind. Med denna då europeiskt ryktbara sångerska har E. även jämförts, och vad rösten beträffar ansåg man den vida överträffa Jenny Linds. Man lovordade E: s klangfulla och intagande sopran, hennes fina musikaliska öra, hennes snabba och säkra uppfattningsförmåga, vartill kom hennes för scenen utomordentligt lämpliga yttre, en ledig hållning samt en förnäm dramatisk föredragskonst. Ingen torde vara mera kompetent än hennes lärare Garcia att betyga de lysande förhoppningar hon ingav. I ett brev till en bekant i Stockholm skrev han: »Mademoiselle Mathilda Ebeling, digne à tous les égards du plus vif intérêt, a déjà commencé ses études, et deviendra, je
l’espére, une des gloires de son pays.» I August Blanche, i vars moders hem hon en tid bodde, vann E. en varm tillbedjare, och i romanen »Första älskarinnan» har han skildrat hennes levnadsöde. Ett redan under Sverigetiden förnimbart bröstlidande tilltog emellertid och avbröt hennes lovande sångarbana.