Bonnier, släkt

Bonnier, bokhandlare- och bokförläggaresläkt, härstammande från Gerhard Bonnier (f. 1778 i Dresden, d 1862), vilken år 1801 inflyttade till Köpenhamn, där han, efter att först ha varit verksam som språklärare, troligen år 1803 övertog ett lånbibliotek, varmed han året därpå förenade en sortimentsbokhandel, särskilt för utländsk vetenskaplig litteratur. Under åren 1804—20 hade han även ett ej alldeles obetydligt förlag, och 1817 inköpte han Windings boktryckeri samt erhöll rätt att använda detta till tryckning av de skrifter, som han förlade. I sitt äktenskap med Ester Elkan hade han ej mindre än tio barn, varför sönerna tämligen tidigt måste söka sig ut i världen för att förtjäna sitt eget levebröd. Tre överflyttade till Sverige. Äldst bland dessa var bokhandlaren Adolf B. (se nedan 1), far till bokförläggaren Isidor Adolf B. (f. 1848, d. 1925), vilken vid sidan av sin affärsverksamhet (se faderns biografi) gjort sig känd genom sitt intresse för den svenska bokhandelns historia; av trycket har han utgivit bl. a. Svensk bokhandelstidning 1877—85 och 1888—1912, »Alfabetisk förteckning öfver ledamöter i Svenska bokförläggareföreningen 1843—1893» (med biografiska notiser) och »Förteckning öfver Svenska bokförläggareföreningens kommissionärer 1843—1893» (båda i samma förenings Festskrift, 1893) samt en första samling »Anteckningar om svenska bokhandlare intill år 1900» (1920), behandlande bokhandlarna i hela landet utom Stockholm och Uppsala. Han har under en lång följd av år tjänstgjort som Svenska bokförläggareföreningens kassaförvaltare samt har representerat denna förening vid samtliga internationella bokförläggarekongresser. Han har även gjort sig känd som samlare. Över de i hans myntsamling ingående svenska medeltidsmynten har han offentliggjort en rikt illustrerad katalog (1904).

Adolf B:s broder Albert B. (se nedan 2), grundläggaren av förlagsfirman Albert Bonnier, var far till målarinnan Eva B. (se nedan 3) samt till bokförläggaren Karl Otto B. (f. 1856, d 1941), vilken först såsom faderns medhjälpare, sedan ensam och slutligen tillsammans med sönerna Tor B. (f. 1883, d. 1976) och Åke B. (f. 1886, d. 1979) fortsatt förlagsverksamheten (se vidare nedan, under B. 2). Karl Otto B. beklädde åren 1904−12 platsen som Svenska bokförläggareföreningens ordförande; till Stockholms högskola har han skänkt medel för upprättande av en professur i litteraturhistoria. Den tredje av Gerhard B:s till Sverige inflyttade söner, bokhandlaren David Felix B. (f. 1822, d 1881), kom vid fjorton års ålder (1836) till brodern Adolf i Stockholm och flyttade 1842 till Göteborg såsom föreståndare för den Bonnierska boklådan därstädes, vilken han 20 sept. 1848 övertog och därpå innehade till år 1864, då han överlät densamma till N. Zetterström. År 1846 började han tillika en rätt betydande förlagsrörelse, som bl. a. omfattade enligt den tidens fordringar finare planschverk, såsom »Sverige framstäldt i taflor» (1850−56) och »Bilder ur svenska folklifvet» (1855), litografier efter teckningar av olika konstnärer med text av J. A. Berg, av Oskar I belönade med medaljen »In sui memoriam»; boktryckare blev han 1856, då han övertog det gamla Wahlströmska tryckeriet. Förlaget övergick efter David Felix B:s död till arvingarna, vilka med sonen Knut Felix B. (f. 1861, d 1941) som disponent fortsatte företaget under firmanamnet D. F. Bonniers förlagsexpedition till år 1894, då affären upphörde och förlaget övergick till firman Albert Bonnier. David Felix B. uppsatte 1859 jämväl morgontidningen Göteborgsposten, som till en början utkom två gånger i veckan men redan 1860 blev daglig. Tidningen, som såsom företrädare för en mera moderat riktning trädde i opposition mot Göteborgs Handels- och sjöfartstidning, redigerades 1863−69 huvudsakligen av David Felix B. själv, vilken 1863−72 jämväl var dess ansvarige utgivare. Sedan Göteborgsposten år 1873 övergått till ett aktiebolag, drog han sig väl tillbaka från de egentliga redaktionsbestyren men fortsatte ända till sin död att ägna företaget sina krafter såsom ekonomisk styresman. Göteborgsposten har i sin praktiska uppställning och typografiska utstyrsel varit förebildlig för en stor del av den svenska pressen.