Ossian Edmund Borg

2. Ossian Edmund Borg, den föregåendes son i hans andra gifte, f. 6 aug. 1812 å Övre Manilla vid Stockholm, d 10 apr. 1892 i Stockholm. Student i Uppsala 13 juni 1832; med. fil. kand. 9 mars 1836; fortsatte studierna vid Karolinska institutet; företog studieresor till Tyskland, Österrike, Frankrike, Belgien, England och Danmark 1836, 1837, 1845 och 1851. Lärare vid dövstuminstituten å Manhem och Manilla 5 nov. 1829; underläkare vid Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm under sju månader åren 1836−38; ledde under flera år de dövstumma elevernas gymnastik- och simövningar; deltog tillika någon tid i läkarvården vid anstalten; föreståndare för Manilla dövstuminstitut 30 apr. 1839; tillika rektor vid det nyinrättade dövstumlärarseminariet å Manilla 15 jan. 1874−23 juni 1875; avgick 1 juli 1875 från föreståndarbefattningen. RVO 1849; innehade dessutom utländska ordnar.

Gift 31 aug. 1848 med sin kusin Anna Sofia Karolina Sadelin, f. 12 dec. 1828, d 15 febr. 1861, dotter till kontraktsprosten i Hammarland (Åland), teol. doktorn Per Ulrik Ferdinand Sadelin.

Redan tio år före P. A. Borgs år 1839 inträffade bortgång hade drottning Desideria, som åtagit sig beskyddarinneskapet över allmänna institutet för dövstumma och blinda efter Karl XIII: s gemål, tillkännagivit en önskan, att sonen Ossian Edmund en gång skulle bliva sin faders efterträdare på föreståndarplatsen. Och då styrelsen för institutet vid samma tid uttalat den meningen, att medicinska studier vore den bästa förberedelsen för den blivande föreståndaren, hade B. börjat studera medicin. Han hade dock ej hunnit avsluta sin läkarutbildning, då fadern avled och han vid endast tjugusju års ålder kallades att intaga dennes plats. Under B : s trettiosexåriga föreståndartid utvidgades institutet betydligt. Den avdelning för blinda, som av utrymmesskäl blivit indragen, då detta år 1812 flyttade till Övre Manilla, blev år 1846 åter upprättad, sedan 1845 års riksdag beviljat erforderliga medel lör ändamålet och konung Oskar I skänkt den å Övre Manilla belägna byggnad, i vilken institutet åren 1812−1817 varit inrymt. En ännu mycket större utvidgning vanns år 1864, då den stora byggnad, i vilken den nuvarande Manilla dövstumskola är inrymd, blev färdig att tagas i bruk. Institutet bestod efter denna tid av tre avdelningar, nämligen avdelningen för dövstumma i skolåldern, som fick sina lokaler i den nya byggnaden å Övre Manilla, avdelningen för överåriga dövstumma, som var inrymd i det gamla Manhem, samt avdelningen för blinda, som fick behålla sina gamla lokaler å Övre Manilla. Elevantalet, som vid P. A. Borgs bortgång ej översteg femtio, växte efter avdelningens för blinda upprättande och den nya byggnadens tillkomst till över tvåhundra. Å Övre Manillas område uppfördes år 1870 även en annan byggnad, innehållande en präktig gymnastiksal med tillhörande avklädningsrum.

Även i fråga om metoden för de dövstummas undervisning vidtogos under B: s tid viktiga förbättringar. Undervisningen hade intill år 1860 bedrivits huvudsakligen med användning av skriv-och teckenmetod, dvs. man hade lärt den dövstumme språket endast i skriftens och handalfabetets form samt såsom förklaringsmedel använt tecken eller åtbörder. Sistnämnda år började den numera allmänt brukade talmetoden att användas och snart nog började också tecknen såsom förklaringsmedel utbytas mot åskådningen. Till ledning för läraren utgav B. ock en lärobok för dövstumskolan. Ett år före B: s avgång från tjänsten upprättades vid Manilla ett seminarium för bildande av lärare och lärarinnor för dövstumundervisningen. Detta, som sedermera övertagits av staten, äger ännu bestånd. Efter sin avgång utgav B. åren 1876−83 tidskriften »Döfstumvännen».