Carl Johan Brag

1. Carl Johan Brag, f. 1 mars 1735 i Marstrand, d 16 aug. 1781 i Göteborg. Föräldrar: pastorn i Marstrand, sedermera kyrkoherden i Tvååker Jonas Brag och Kristina Helena Fabelia. Elev vid Marstrands skola och Göteborgs gymnasium; student i Uppsala 31 okt. 1755; disp. 16 juli 1760 (De Proteo Aegyptico; pres. K. Aurivillius) och 25 febr. 1761 (De consilio Skenningensi; pres. K. F. Georgii); fil. magister 16 juni s. å. Docent i matematik 1762 (Wieselgren); kallades 1763 (se domkapitlets prot. 30 mars) till domkyrkoadjunkt i Göteborg, vilken plats han dock aldrig tillträdde; gymnasiebibliotekarie och lärare i logik vid Göteborgs gymnasium 22 febr. 1764; prästvigd s. å.; vik. konrektor vid Göteborgs katedralskola (trivialskola) 23 okt. 1765; lärare i logik och metafysik vid Göteborgs gymnasium 4 febr. 1768; avlade pastoralexamen 8 maj 1771; bataljonspredikant vid Gyllengranatska regementet 5 juni s. å.; regementspastor och slottspastor på Älvsborg; begärde 1772 avsked från bibliotekarietjänsten men förbehöll sig att få läsa litteraturhistoria ett par gånger i veckan vid gymnasiet utan annan ersättning än att 100 dlr smt anslogos till bokinköp för biblioteket; kyrkoherde i Kristine församling i Göteborg 23 febr. 1774; erhöll prosts titel 1781. LVVS 1777.

Gift 1) med Sofia Eneroth, d 4 okt. 1773, dotter till rådmannen i Göteborg Daniel Eneroth; 2) 21 juni 1774 med Brita Maria Borgstedt, f 7 maj 1760 (db för Göteborg, Domk), d 24 okt. 1839, dotter till assessor P. Borgstedt.

Såsom många av 1700-talets mest framstående prästmän och predikanter dog B. ung. Hans hälsa var redan tidigt vacklande, men han sparade sig icke utan arbetade oförtröttat på de båda områden, som varit hans livs käraste, teologiskt författarskap och ungdomens undervisning, ända tills hans verksamma liv, innan han fyllt femtio år, slöts genom en bröstsjukdom. B. hade en lärdom, en rikedom av intressen och även direkt prästerliga gåvor, som betydligt överstego det vanliga måttet. Om hans egenskaper som predikant vittnar den postilla, ett urval efterlämnade predikningar, som året efter hans död utkom och som länge varit spridd, särskilt i västra Sverige. Dess förtjänst är ej det manliga, kärva predikospråk, som varit en äldre tid kärt och varpå nog även den samtida A. Nohrborg i många av sina predikningar ger prov, utan en mera mild och varm ton, ej utan ett visst inflytande från herrnhutismen men fri från dess överdrifter. B:s närmaste förebild torde ha varit det stora predikomönstret från 1700-talets mitt, J. L. von Mosheim, vars allmänna kristendomsståndpunkt han synes ha delat och av vars »Theologia dogmatica» han utgav ett sammandrag (1784). Ej minst det vårdade, nobla predikospråket och det livfulla användandet av bibelns händelser och gestalter frapperar och erinrar om Mosheims homiletiska grundsatser. I samma varma, och milda anda gå B: s »Prof-psalmer», av år 1780, vilka sedermera (1820) sammantrycktes med psalmer av K. F. Kjellerstedt under titeln »Sions sånger vid Babylons älfver» och ävenledes varit ganska spridda. Någon större poetisk kraft kunna de väl ej — åtminstone om vi jämföra dem med det begynnande 1800-talets psalmdiktning — sägas förråda, men vissa av dem äro vackra, t. ex. psalmerna 8 och 9, den förra med starkt inflytande från Elsa Andersdotters psalm, till vars melodi den ock är skriven. I sin konsistoriella verksamhet var B. en nitisk och ganska stridbar man, som ofta uppvaktade domkapitlet med reformatoriskt skarpa diktamina, i vilka missförhållanden inom kyrkan eller i konsistoriets handhavande av sina skyldigheter, bl. a. i ordinations- och missivfrågor, skoningslöst angrepos. Men lika noga synes B. ha varit, att när han sedan i andra frågor kunde instämma med dem, som så angripits eller på grund av angreppen blivit hans ovänner, också öppet erkänna detta. Därför var ock den aktning, han i stiftet åtnjöt, stor. B. var en mångsidig man. Redan som student hade han under en kondition redigerat »Norrköpings veckoblad». Hans verksamhet i Göteborg tillhör den tid, då det »litterära triumviratet» J. Rosén, J. Gothenius och M. G. Wallenstråle, alla liksom han själv bundna vid gymnasiet, på stadens intellektuella liv tryckte en prägel av ovanlig vakenhet och livaktighet. Om hans egna mera allmänt teologiska och litterära intressen vittna utom den förutnämnda bearbetningen av Mosheims dogmatik bl. a. det predikobibliotek, han 1766 utgav tillsammans med Rosén, hans »Prospectus till veckopredikningar» och de litterära föreläsningar, han under en lång följd av år ett par gånger i veckan höll på Göteborgs gymnasium, ävensom hans år 1765 utgivna »Götheborgs stifts stånds-och hushåldnings matrikel», vilken genom sin grundlighet och sina uppslag väckte ett visst uppseende och erhöll Vetenskapsakademiens erkännande.