Mattias Andreæ Björkstadius

Björkstadius (Betullius), Matthias Andreæ, f. 1604, d. okt. 1651 (begr. 2 nov.). Föräldrar: pastorn Andreas Georgii Schedviensis och Klara, dotter till pastorn i Stora Skedvi Lars Holgeri. Student i Uppsala febr. 1627. Förordnad att docera mathesin practicam i Västerås gymnasium 1639; prästvigd 1640 och kollega i skolan; förste underkaplan vid domkyrkan 1642; överkaplan 1643.

Gift 15 aug. 1640 med Marina Hansdotter, änka efter skolkollegan Mattias Bartholli i Västerås.

B. genomgick själv som yngling Västerås gymnasium, där han senare hade sin verksamhet. Under skoltiden dömdes han till barnuppfostringsbidrag, tre års relegation och att mista rygghuden men undgick det senare genom att plikta 10 dir. I Västerås gymnasium fullföljde han närmast sin företrädares, Georg Stiernhielms, intentioner, och hans lärobok »Arithmetica eller räknebook...» (1643) har mycket stora såväl pedagogiska som vetenskapliga förtjänster. Euklides' »Elementa» har tjänat som mönster, och de olika reglerna bevisas oftast med tillhjälp av förut uppställda definitioner, axiom och postulat. Anmärkningsvärt är, att B. vid sammansatt reguladetri går till enheten, något som ännu långt senare visst icke alltid är fallet vare sig i Sverige eller utlandet. I detta hänseende har han alltså frigjort sig från sina utländska förebilder. I andra fall har detta icke lyckats honom; så betygar han om regula virginum eller cecis, där han använder den hävdvunna lösningen, att den borde heta caeca för den blindhet, som finnes i dividendens sönderdelning. Även i läran om proportioner, som är skriven på latin, »efter sådana termini förekomma, som icke kunna på det svenska så bekvämligen utföras», följer B. sina föregångare och blir härigenom fader till pedagogiska förvillelser, som plågade ungdomen i våra skolor 150 år fram i tiden. Nya avdelningar, som förut ej funnits i svenska läroböcker, såsom algebra och framför allt decimaler, har B. inryckt i sin lärobok. Härvid hämtar han sina beteckningar från Fr. Viète's och Stiernhielms (i handskrift föreliggande) arbeten. Hos B. påträffas för första gången i en svensk bok tecknen + och —. Läran om decimaler har han hämtat, enligt vad han själv uppger, från J. Hartmann Beyer (1563–1625), som ju kan anses som en av dessas upptäckare. Fullständiga ekvationer av högre grad än den första förekomma ej. Exemplen äro konkreta och söka alltid att fånga lärjungarnas intresse. I regel lämnas lösningen till problemen.

Som prov på B:s exempel kan anföras följande uppgift på regula falsi med två antaganden: »Till att förnimma helgonets nampn på then dagen, thetta exemplet är vordet tryckt, så förtecknar man bokstäverne i en naturlig ordning således: A¹, b², c³, Om man nu tager 8 ifrån then första bokstavens tal i nampnet, så gifver resten tillkänna talet över bokstaven, som bör stå i thet tridje och sjätte rummet uthi nampnet och om man lägger 1 till thetta talet, så haver man thens andra bokstavens tal, ther av subtraherar man 4, så bliver thens fjärde bokstavens tal igen. Then förstes och andres tal adderade giva thens femtes tal. Men thens andres och tridies tal adderade, utvisa thens siewendes och ytterstes tal. När man omsider subtraherar thens ytterstes tal utav thens förstes, så bliva 3 över.» — Dagen blir tydligen Medardi dag (den 8 juni).

»Arithmetican» anbefalldes till användning i stiftets skolor, och B. erhöll fyra tunnor säd (= 32 dlr) såsom belöning, men trots sina utmärkta egenskaper blev boken mycket litet spridd. B: s övriga alster, bland vilka märkas en »Tabula motuum cœlest.», för vilken han erhöll 14 rdr, samt några sockenkartor, utförda tillsammans med Johannes Rudbeckius, förstördes antagligen till största delen vid en eldsvåda 1691. Som bevis på B:s rykte som mekaniker kan anföras, att han berättas hava gjort sig vingar och flugit över Västerås men fallit ned och brutit benet. Även lär han ha gjort ett långt och konstigt skjutgevär, som han ärnade offerera konungen.