Björn

Björn (i latiniserad form Bern) hette enligt Rimbert den sveakonung, som genom legater hos kejsar Ludvig den fromme i Frankrike anhöll om hitsändande av några kristna lärare. Han mottog ock Ansgar och hans följeslagare väl, när de omkr. år 830 i legaternas sällskap anlände till Birka. Med denne konung har man av gammalt identifierat den i västnordisk litteratur, främst Hervararsagan, nämnde Björn »at Haugi» (förmodligen efter Håga vid Uppsala), som hade brodern Anund Uppsale (se denne; jfr det äldre brödraparet med liknande tillnamn: Ottar Vendelkråka och Ale den uppländske). Att Björn och Anund, såsom Hervararsagan uppger, delat väldet sinsemellan, förefaller emellertid mindre sannolikt, enär Björn i Rimberts krönika tydligen betraktas som hela Svearikets konung, medan Anund där endast skymtar som en förutvarande konung, vilken fördrivits och som landsflyktig levat i Danmark, tills han omkr. 844 anföll Birka vid ett försök att återtaga väldet. Om en fast, enhetlig riksstyrelse under Björns tid (eller kort därefter) vittnar också i viss mån en annan trovärdig källa, de s. k. Annales Bertiniani, genom nämnandet av vänskapliga diplomatiska förbindelser mellan en svensk konung och kejsaren i Konstantinopel vid år 839. De arkeologiska förhållandena bestyrka, att förra hälften av 800-talet för Sverige var en blomstringstid av helt annan rang än de därefter följande vikingatågens kulturellt fattiga skede.